Äkthet: Jag är jag. Du är du.

Gestaltbönen skrevs av Fritz Perls – en framstående neuropsykiatrisk psykoanalytiker som tillsammans med sin fru Lore Posner arbetade för att ge enkla förklaringar till hur vi skapar vår värld. Tillsammans hjälpte de oss förstå att vi i vår strävan att behaga andra blir våra egna bödlar, och att värdering av vår egen verklighet är det första steget mot att förstå oss själva och röra oss framåt.

Jag gör min grej.
Du gör din grej.
Jag är inte i denna värld för att leva upp till dina förväntningar.
Du är inte i denna värld för att leva upp till mina.
Du är du.
Jag är jag.
Om vi råkar hitta varandra
är det vackert.
Om inte kan det inte hjälpas.
Jag saknar kärlek till mig själv
när jag, i försök att behaga dig, bedrar mig själv.
Jag saknar kärlek till dig
när jag försöker få dig att vara som jag vill
istället för att acceptera dig som du verkligen är.
Du är du och jag är jag.

 

Sanningen är att lögnerna som sårar oss mest är inte de vi direkt får höra, utan de vi upplever. Det finns stunder i våra liv när vi kan begå misstaget att bo i en falsk verklighet som vi i slutänden börjar tro på. Att leva i en bur som vi skapar själva är att tro på en uppsättning värderingar och följa andra, att låtsas vara starka när vi inte är det, att känna rädsla men inte låtsas om det, att visa intresse vi inte har såväl som otaliga andra saker. Vi skapar faktiskt alla denna falska verklighet någon gång under våra liv. Det är extremt vanligt; vi gör det för att få respekt, pengar, makt eller prestige. 

Varför är självbedrägeri så vanligt?
Direkt från födseln har vi lärts att undertrycka våra känslor för att undvika att uttrycka vad som är verklighet och vad vi egentligen känner. Vi har skapat ett yttre som inte ens liknar den inre upplevelse vi oftast upplever. Detta händer ofta när våra ideal inte är de vi kämpar för och när våra idéer, vår rädsla och våra mål inte stämmer överens med verkligheten vi uttrycker. Allt detta har negativa konsekvenser på vår livsutveckling och uppmuntrar i slutänden oss att sätta på oss en mask som vi har tillverkat sedan våra barndomsår. Generellt har våra föräldrar och lärare bjudit in oss att avfärda känslor som vrede, rädsla och smärta, vilket har fått oss att gömma dem.

Läs fortsättning på denna artikel här: https://utforskasinnet.se/akthet-jag-ar-jag-du-ar-du/

Tror du?

I en livmoder ligger två tvillingar. En flicka och en pojke. Pojken frågar sin syster:

–Tror du på ett liv efter förlossningen?”

Systern svarar förvånat: – Naturligtvis! Det måste finnas något efter förlossningen. Kanske är vi bara här för att förbereda oss på vad som ska komma sedan.

– Struntprat, utbrister hennes bror. Hur kan du tro på sånt? Det finns inget liv efter förlossningen! Vad för slags liv skulle det vara?

– Jag vet inte. Kanske kommer det vara mer ljus i livet efter detta. Kanske kommer vi kunna gå med våra ben och äta med våra munnar. Och kanske kommer vi att ha andra sinnen, sådana som vi inte ens kan föreställa oss nu.

– Du måste vara fullständigt knäpp! Hur ska man kunna gå med benen, menar du? Och äta med munnen? Varför det? Navelsträngen ger oss all näring vi behöver. Dessutom är den för kort för att vi skulle kunna gå. Det är helt enkelt omöjligt att tänka sig ett liv efter förlossningen! Navelsträngen kommer inte att räcka så långt.

– Jag tror i alla fall att det finns en fortsättning, säger flickan. Det kanske kommer att vara helt annorlunda på andra sidan. Man kanske inte behöver navelsträngen längre.

– Ja, du får tro vad du vill, säger hennes bror. Men svara mig, om det är som du säger att det finns ett liv efter förlossningen, hur kan du i så fall förklara att ingen någonsin har tagit kontakt, än mindre kommit tillbaka? Du bara snackar strunt! Inse att det inte finns något liv efter detta. Hela grejen är att vi ska njuta av det liv vi har här inne. Efter förlossningen finns ingenting. Bara mörker. Då är det över, inse det!

– Ah, jag vet inte… Jag tror i alla fall att det finns nåt. Jag tror att vi kommer att möta Mamma där ute.

– Mamma! Äsch, du skojar! Tror du verkligen på Mamma också?! Du är ju till och med dummare än jag trodde! Om Mamma existerar, var är hon nu i så fall?

– Jag tror att hon finns runt omkring oss. Hon omsluter oss på alla sidor. Vi är del av henne precis som hon är del av oss. Jag tror att vi är skapade till hennes avbild. Hon är livet. Utan henne skulle världen vi lever i inte finnas. Hon är överallt!

Brodern ser länge på sin syster. Förundrad. Kan inte riktigt tro att han har hört vad han tycker att han har hört.

– Jag kan i alla fall inte tro på Mamma, säger han efter en stund. Jag kan inte se henne. Det är helt enkelt ologiskt att hon skulle finnas!

– Ibland, säger hans syster tyst. Ibland när det är verkligt tyst här inne… När jag är verkligt fokuserad och bara lyssnar… då kan jag faktiskt känna hennes närvaro. Ibland också höra hennes röst. Det är en så kärleksfull röst… Den kommer liksom uppifrån och den fyller mig med sådan glädje när jag hör den.

– Styrbjörn Peterson

Blessed Are Those Who Hunger for Justice Friday, RR Daily Meditations, February 2, 2018

Sermon on the Mount

Blessed Are Those Who Hunger for Justice
Friday, February 2, 2018

Blessed are those who hunger and thirst for justice: they shall have their fill. —Matthew 5:6

This Beatitude is surely both spiritual and social. Most Bibles to this day soften this Beatitude: “hunger and thirst for what is right” or “for righteousness” are the more common faulty translations. But the word in Greek clearly means “justice.” Notice that the concept of justice is used halfway through the Beatitudes and again at the very end. The couplet emphasizes an important point: To live a just life in this world is to identify with the longings and hungers of the poor, the meek, and those who weep. This identification and solidarity is in itself a profound form of social justice.

My friend John Dear, who has spent his life in the struggle against the injustice of violence, writes about this Beatitude:

Righteousness is not just the private practice of doing good; it sums up the global responsibility of the human community to make sure every human being has what they need, that everyone pursues a fair sense of justice for every other human being, and that everyone lives in right relationship with one another, creation, and God.

. . . Jesus instructs us to be passionate for social, economic, and racial justice. That’s the real meaning of the Hebrew word for justice and the Jewish insistence on it. Resist systemic, structured, institutionalized injustice with every bone in your body, with all your might, with your very soul, he teaches. Seek justice as if it were your food and drink, your bread and water, as if it were a matter of life and death, which it is. . . . Within our relationship to the God of justice and peace, those who give their lives to that struggle, Jesus promises, will be satisfied. . . .

image

How do we hunger and thirst for justice? By making global justice a priority in our lives. This Beatitude requires us to join a grassroots movement that fights one or two issues of injustice and to get deeply involved in the struggle. Since all issues of injustice are connected, fighting one injustice puts us squarely in the struggle against every injustice. As Martin Luther King Jr. said over and over again, “Injustice anywhere is a threat to justice everywhere.” Befriend the victims of systemic injustice, side with them, listen to their stories, let their pain break your heart, join the movements to end injustice, tithe your money to the cause, and commit yourself to the struggle. . . .

While [it] may take a long time, our nonviolent persistence and truth-telling will eventually win out and bear the good fruit of justice. Truth is on our side; God is on the side of justice. “The arc of the moral universe is long,” Martin Luther King Jr. said famously, “but it bends toward justice.”

(Citatet som Richard Rohr hänvisar till kommer inte från Martin Luther King Jr ursprungligen utan från Theodore Parker , klicka på namnet så kan du läsa lite mer om honom. Däremot så är som jag förstår det Martin Luther King Jr i allra högsta grad förknippad med detta citat och den otroligt modiga kamp han förde för rättvisa och mot förtryck och rasism – artikel här att läsa om du är intresserad. //Tillfrisknande1)

 

 

Nothing remains the same

”Nothing remains the same for two consecutive moments. Heraclitus said we can never bathe twice in the same river. Confucius, while looking at a stream, said, ‘It is always flowing, day and night.’ The Buddha implored us not just to talk about impermanence, but to use it as an instrument to help us penetrate deeply into reality and obtain … liberating insight. We may be tempted to say that because things are impermanent, there is suffering. But the Buddha encouraged us to look again. Without impermanence, life is not possible. How can we transform our suffering if things are not impermanent? How can our daughter grow up into a beautiful young lady? How can the situation in the world improve? We need impermanence for social justice and for hope.

If you suffer, it is not because things are impermanent. It is because you believe things are permanent. When a flower dies, you don’t suffer much, because you understand that flowers are impermanent. But you cannot accept the impermanence of your beloved one, and you suffer deeply when she passes away.

If you look deeply into impermanence, you will do your best to make her happy right now. Aware of impermanence, you become positive, loving and wise. Impermanence is good news. Without impermanence, nothing would be possible. With impermanence, every door is open for change. Impermanence is an instrument for our liberation.”

Thich Nhat Hanh

God Is Untying Your Knots One at a Time

God Is Untying Your Knots One at a Time

Picture your life as a jumble of shoestrings all tied up in knots, each shoestring a different color. Each knot represents a problem, and the process of untangling those knots and straightening out those problems is going to take a bit of time and effort. It took a long time to tie all those knots, and it will take some time to straighten them all out.

In our modern, instantaneous society, we tend to jump from one thing to another, but God never gets in a hurry. He never quits or runs out of patience. He will deal with us about one particular thing, and then He will let us rest for a while, but not too long. Soon He will come back and begin to work on something else. He will continue until, one by one, our knots are all untied.

If it sometimes seems that you’re not making any progress, it’s because the Lord is untying your knots one at a time. Let His patience develop in you, and sooner or later, you will see victory in your life and experience the freedom you have wanted for so long.

Prayer Starter: God, I’m so glad that You can work out all of my knots and get my life straightened out. Help me to develop steadfastness and patience as You work continually in my life.

May the Lord direct your hearts into God’s love and Christ’s perseverance. (2 Thessalonians 3:5 NIV)

How I see

”You cannot earn God. You cannot prove yourself worthy of God. Knowing God’s presence is simply a matter of awareness, of enjoying the now, of deepening one’s own presence. There are moments when it happens. Then life makes sense. Once I can see the Mystery here, and trust the Mystery even in this piece of clay that I am, then I can also see it in you. I am able to see the divine image in myself, in you, and eventually in all things. Finally the seeing is one. How you see anything is how you will see everything.”

Richard Rohr

Merton prayer for Discernment

Discernment – att urskilja, att se

At a very difficult and dark period in Thomas Merton’s life he penned this prayer that has been such a help to so many people:

O Lord God,

I have no idea where I am going,

I do not see the road ahead of me,

I cannot know for certain where it will end.

 

Nor do I really know myself,

And that fact that I think

I am following Your will

Does not mean that I am actually doing so.

 

But I believe

That the desire to please You

Does in fact please You.

And I hope I have that desire

In all that I am doing.

 

I hope that I will never do anything

Apart from that desire to please You.

And I know that if I do this

You will lead me by the right road,

Though I may know nothing about it.

 

Therefore I will trust You always

Though I may seem to be lost

And in the shadow of death.

I will not fear,

For You are ever with me,

And You will never leave me

To make my journey alone.

 

Source: Thomas Merton, Pax Christi, Benet Press, Erie, PA.

STAY

”In meditation we discover our inherent restlessness. Sometimes we get up and leave. Sometimes we sit there but our bodies wiggle and squirm and our minds go far away. This can be so uncomfortable that we feel’s it’s impossible to stay. Yet this feeling can teach us not just about ourselves but what it is to be human…we really don’t want to stay with the nakedness of our present experience. It goes against the grain to stay present. These are the times when only gentleness and a sense of humor can give us the strength to settle down…so whenever we wander off, we gently encourage ourselves to “stay” and settle down. Are we experiencing restlessness? Stay! Are fear and loathing out of control? Stay! Aching knees and throbbing back? Stay! What’s for lunch? Stay! I can’t stand this another minute! Stay!”

Pema Chödrön, Buddhist nun

The cup is full

Once, a long time ago, there was a wise Zen master. People from far and near would seek his counsel and ask for his wisdom. Many would come and ask him to teach them, enlighten them in the way of Zen. He seldom turned any away.

One day an important man, a man used to command and obedience came to visit the master. “I have come today to ask you to teach me about Zen. Open my mind to enlightenment.” The tone of the important man’s voice was one used to getting his own way.

The Zen master smiled and said that they should discuss the matter over a cup of tea. When the tea was served the master poured his visitor a cup. He poured and he poured and the tea rose to the rim and began to spill over the table and finally onto the robes of the wealthy man. Finally the visitor shouted, “Enough. You are spilling the tea all over. Can’t you see the cup is full?”

The master stopped pouring and smiled at his guest. “You are like this tea cup, so full that nothing more can be added. Come back to me when the cup is empty. Come back to me with an empty mind.”

Stories from the Bottom

Most of political and church history has been controlled and written by people who have the access, the power, and the education to write books and get them published. One of the few subversive texts in history, believe it or not, is the Bible! The Bible is most extraordinary because it repeatedly and invariably legitimizes the people on the bottom, and not the people on the top. The rejected son, the barren woman, the sinner, the leper, or the outsider is always the one chosen by God. Please do not take my word on this, but check it out for yourself. It is rather obvious, but for some reason the obvious needs to be pointed out to us. In every case, we are presented with some form of powerlessness–and from that situation God creates a new kind of power. This is the constant pattern which is hidden in plain sight.

Many barren women are mentioned in the Hebrew Scriptures, and we repeatedly see God showing them favor. Sarah, Abraham’s wife, was barren and past child-bearing years when God blessed her with baby Isaac (Genesis 17:15-19). Rachel, Jacob’s wife, was barren until God ”opened her womb” and she bore Joseph (Genesis 30:22-24). Barren Hannah poured out her soul before the Lord, and God gave her Samuel (1 Samuel 1).

Even before Moses, God chose a ”nobody,” Abraham, and made him a somebody. God chose Jacob over Esau, even though Esau was the elder, more earnest son and Jacob was a shifty, deceitful character. Election has nothing to do with worthiness but only divine usability, and in the Bible, usability normally comes from having walked through one’s own wrongness or ”littleness.” We see this especially in Mary, a ”humble servant” (Luke 1:48). God chose Israel’s first king, Saul, out of the tribe of Benjamin, the smallest and weakest tribe. The pattern always seems to be that ”the last will be first, and the first will be last” (Matthew 20:16). This is so consistently the pattern that we no longer recognize its subversive character. They became merely sweet rags to riches stories.

One of the more dramatic biblical stories in this regard is the story of David. God chose him, the youngest and least experienced son of Jesse, to be king over the nation. His father, who had many sons, did not even mentioned David as a possibility, but left him out in the fields (1 Samuel 16). David was thus the forgotten son who then became the beloved son of Yahweh, the archetypal whole man of Israel, laying the foundation for the son of David, Jesus.

In case after case, the victim becomes the real victor, leading Rene Girard to speak of ”the privileged position of the victim” as the absolutely unique and revolutionary perspective of the Bible. Without it, we are hardly prepared to understand the ”folly of the cross” of Jesus. Without this bias from the bottom, religion ends up defending propriety instead of human pain, the status quo instead of the suffering masses, triumphalism instead of truth, clerical privilege instead of charity and compassion. And this, from the Christianity that was once ”turning the whole world upside down” (Acts 17:6).

Richard Rohr, Daily Meditations, Tuesday, March 22, 2016