Detta var jag som obehandlad alkoholist…

Detta var jag som obehandlad alkoholist…

Sid 84 i boken Anonyma Alkoholister har ett stycket där det står om hur en alkoholist är,  som jag ser det, i obehandlad form dvs. icke tillfrisknad och utanför levnadsstegen 10, 11 och 12. När min dåvarande sponsor gick igenom dessa sidor med mig och jag fick läsa detta i jag-form, så var igenkänningen ett faktum. Smärtsam upplevelse men något hände där och då eftersom jag vågade se att detta var sanning. Idag när jag vägleder kvinnor i stegen så är det helt fantastiskt att se reaktionen när dessa sidor läses upp av kvinnan själv. Detta är ett magiskt stycke om min självcentrering och förhoppningsvis är dörren öppen för att kvinnan (eller mannen) ifråga skall känna igen sig och förstå att deras livet är ohanterligt..

”Jag är som en skådespelare som vill styra hela föreställningen själv, som hela tiden på sitt eget sätt försöker sköta belysningen, baletten, dekoren och de andra aktörernas roller. Om bara ingen störde MITT arrangemang, om bara folk kunde göra som JAG ville, så skulle föreställningen bli strålande. Alla skulle bli nöjda, inklusive JAG själv. Livet skulle vara underbart.

Medan JAG försöker ordna till alla dessa arrangemang kan JAG ofta vara riktigt effektiv och hygglig. JAG kan vara vänlig, hänsynsfull, tålmodig, generös, ja till och med anspråkslös och självuppoffrande. JAG kan å andra sidan vara nedlåtande, självupptagen, självisk och ohederlig. Men liksom fallet är med de flesta människor är det mest sannolikt att JAG uppvisar båda sidor av dessa drag.

Vad händer i de flesta fall? Föreställningen blir inget vidare lyckad. JAG börjar tänka att livet inte behandlar MIG rättvist. JAG beslutar MIG för att anstränga MIG mer. Vid nästa tillfälle blir JAG ännu mer fordrande eller ännu älskvärdare, alltefter omständigheterna. Ändå är JAG inte riktigt nöjd med föreställningen. Även om JAG erkänner att också JAG har lite fel, är JAG säker på att andra bär den största skulden. JAG blir arg, kränkt och full av självömkan.

Vad är då MITT grundproblem?? Är JAG inte i själva verket en kvinna som vill hävda MIG, även när JAG försöker vara vänlig? Är JAG inte offer för villfarelsen att JAG kan tilltvinga mig lycka i denna värld bara JAG spelar mina kort väl? Är det inte UPPENBART för de övriga aktörerna att det är detta JAG vill? Och får inte MITT agerande var och en av dem att reagera och vilja ge tillbaka, att kapa åt sig så mycket som de kan av föreställningen? Är JAG inte, även i MINA bästa ögonblick, en person som skapar förvirring snarare än harmoni?”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s