Ett äldre inlägg om Det viktigaste först

Ett äldre inlägg om Det viktigaste först

DET VIKTIGASTE FÖRST

Vad betyder det för mig? Under och genom min nykterhet har betydelsen förändrats något, den första tiden, kanske ett halvår – så var innebörden väldigt enkel för mig: Oavsett vad som händer i mig eller runt omkring mig så ska jag INTE dricka någon alkohol. Vad som helst, men någon alkohol ska inte in i mig (eller några andra droger eller sinnesförändrande för den delen, för att vara tydlig).

Allt eftersom jag fick programmet till mig så kom innebörden att förändras eller utvecklas…

Betydelsen av ”DET VIKTIGASTE FÖRST” idag är ungefär så här:

Jag sätter mitt tillfrisknande från sjukdomen som jag lider av, alkoholism, absolut främst. Högst upp. Prioriterat.Det betyder inte att jag sätter mig själv främst. Oftast inte skulle jag vilja säga. Vad är en jag-tanke? Vad är ego? Vad är sjukdom? Vad är sunt? Ibland är det väldigt svårt att veta vad som är vad, eftersom jag har en sjukdom som skapar tankar hos mig, som i min alkoholism-hjärna kan förefalla väldigt logiska och sunda och jag har en sjukdom som gör allt för att övertyga mig om att jag inte är sjuk. Jag sätter alltså mitt tillfrisknande FÖRE mina barn, FÖRE mina tankar om hur jag vill ha det, FÖRE mina vänner, FÖRE mitt jobb, FÖRE min familj, FÖRE nöje…I största möjligaste mån vill säga – för jag är inte perfekt, ibland ”sjuknar” jag till och ser inte riktigt att jag ev prioriterat ”fel”.

Vad gör jag då när jag säger att jag prioriterar mitt tillfrisknande?
Framför allt så påminner jag mig om att jag har en ny arbetsgivare – en kärleksfull, stöttande och utvecklande Gud, så som jag uppfattar honom. Jag utgår från de tolv stegen, där verktygen finns – verktygen för att få kraften att slippa dricka, våga gå emot rädslor, våga leva och utgå med dagen på en helt annan grund – en grund som inte utgår från mig själv och min självcentrering, som inte utgår från hur JAG vill att det ska vara utan som utgår från hur jag kan vara till mesta möjligaste nytta för andra. Jag är i ständigt ”arbete och träning” i programmet, jag försöker efter bästa förmåga att leva med programmet i alla mina angelägenheter. Det gör att jag, allt som oftast, nästan varje dag, ser saker som jag behöver ”jobba” med mig själv. Jag har gjort två ordentliga storstädning genom stegen och jag kommer förhoppnings vis göra flertalet städningar… När jag vägleder en annan kvinna så, per automatik, så ser jag vad JAG behöver ta tag i den dagen. Var jag brister, vilka brister jag har och hur sjukdomen släpps in. Jag väljer att i största möjligaste mån ta hand om detta med en gång, odisciplinerad som jag är, ibland går det några dagar innan jag VERKLIGEN tar itu med det, men jag gör det. Till slut. Jag prioriterar ”bort” TV, en filmkväll, en fika efter mötet – till fördel för programmet och de handlingar jag behöver ta och därmed prioriterar jag mitt tillfrisknande. Jag är övertygad om att om jag gör det, så som Gud visar mig, så kommer jag att få många TV-kvällar, många dagar med mina barn att vara en kärleksfull mamma, kunna utföra ett bra arbete på mitt jobb, få möjlighet att kunna leva med och dela detta med någon annan mm. Då kommer jag, som idag, få lov att vara nykter, kunna vara en närvarande kärleksfull mamma, kunna vara en dotter, syster, vän, kollega, medmänniska…

Allt det där andra, de som verkligen betyder något, det som är viktigare än någonting – alltså mina barn, mina relationer med andra människor, alla ni i gemenskapen, de underbart vackra principerna kärlek, medmänsklighet, tolerans och tålamod – ALLT det där finns kvar och jag kan vara en del av detta – OM jag gör det jag ska för att vara nykter och tillfrisknade. OM jag prioriterar att stanna kvar i tillfrisknande. Om jag ”anstränger” mig. Jag har funnit lösningen för mig, genom AA och den håller jag fast vid, inget annat har någonsin innan fungerat – jag är inte intresserad av att prova något annat, DET FUNGERAR så varför skulle jag?
Jag har varit i helvetet och vänt – jag vill inte tillbaka – jag var totalt död inombords, jag dog nästan rent fysiskt, min barn förlorande nästan sin mamma – i sjukdomen alkoholism med dess själsliga, fysiska och mental symptom – Jag är beredd att göra VAD SOM HELST för att leva. Jag har en dags frist, bara, så om jag gör detta idag, imorgon och de dagar framför mig – så kommer detta underbara liv få fortsätta! Och jag har inte ens avgett ett nykterhetslöfte – jag har bara avgett ett löfte till mig själv att göra under alla omständigheter lyssna och handla tvärtemot mitt ego om någon påpekar att jag är på väg åt fel håll. Villighet = att bara göra det, trots att jag inte ”vill”.

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s