Anonyma Alkoholister steg 10

Anonyma Alkoholister steg 10

AA:s steg 10: ” Vi fortsatte vår självrannsakan och erkände genast när vi hade fel.”

Första av så kallade levnadsstegen dvs ett steg jag praktiserar dagligen utifrån min bästa förmåga.

Jag skrev i ett tidigare inlägg om att det var svårt i början att förstå helt detta steg men att det spelade ingen roll. Jag förstod inte skillnaden med fjärde steget och sedan blandade jag ihop steg 10 och 11. Men inte ens det spelade någon roll. Jag bara fortsatte och det fungerade.

SB s. 105 står det: ” Vi har trätt in i en andlig värd. Vår nästa uppgift är att växa i insikt och styrka. Det bör fortgå under hela vårt liv. ” Alltså jag hade börjat en andlig utveckling och syftet nu var att fortsätta växa och få insikt. Och jag skulle använda detta steg resten av mitt liv. För jag skulle ju inte bli frisk från min sjukdom alkoholism men här var en av verktygen för fortsatt tillfrisknande.

Forsätter SB s. 105: ” Fortsätt att se upp med själviskhet, oärlighet, harm och rädsla. När dessa egenskaperna dyker upp, ber vi genast Gud avlägsna dem. Vi diskuterar dem omedelbart med någon och gottgör snabbt dem som vi eventuellt har sårat. Sedan riktat vi resolut tankarna mot någon som vi kan hjälpa. Kärlek och tolerans är nyckelord i våra levnadsregler. ”

Så jag fortsatte med att vara ärlig mot mig själv om när jag blev arg, bitter, rädd och oärlig. Det står inte OM de har egenskaperna dyker upp utan NÄR. De kommer att dyka upp, vi är bara människor.  Men här har jag tydliga instruktioner om vad jag ska göra. Jag ber Gud avlägsna min harm, själviskhet, oärlighet eller rädsla. Jag ringer mim sponsor eller en av mina medsystrar. Sedan vänder jag mig utåt, tar mig ur mitt självupptagenhet, gör någonting för någon annan. Jag gottgör direkt den jag eventuellt har sårat eller skadat.

Här behöver jag min sponsor eller mina medsystrar dagligen. Tidigt i mitt tillfrisknande ringde jag min sponsor varje dag och många gånger flera gånger om dagen. Jag ”gjorde” 10 steg utan att veta att det var det jag gjorde. Jag handlade. Det var så snurrigt första året och jag kunde verkligen inte avslöja mitt ego själv. Det kan jag fortfarande inte. Jag behöver andras erfarenheter.

Jag tar ett exempel: mina grannar satt ute i trädgården på sommaren och drack öl. Jag kom ut och tittade på klockan, kl15, och talade om för dem att dricker ni redan? Här hann jag ikapp mitt ego ganska snabbt, bad om ursäkt om det jag hade sagt, jag hade faktiskt inget med deras drickande att göra.  De godtog min ursäkt och jag kunde vända mig mot dem istället och fråga hur de hade det.

Så här fungerar mitt ego. Jag vet att jag inte vet men mitt ego tror sig veta och reagerar snabbare än jag. Jag får ödmjukt böja på nacken om och om igen tills min högre makt, Gud,  visar mig att jag har vuxit upp. Nästa gång är det något annat. Det här, är jag övertygad om är andlig utveckling. Gud ödmjukt mig. Och jag får växa.

Det enda som krävs av mig är att jag gör andliga framsteg. Jag behöver inte bli perfekt, det kan jag inte. Jag gör fel och det är helt ok, men jag tar hand om dom felen och rättar till dom. 

Jag fortsätter. Det är det som är hemligheten tror jag, att bara fortsätta, att bara göra. 

image

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s