Anonyma Alkoholister steg 11

Anonyma Alkoholister steg 11

AA:s steg 11: ” Vi sökte genom bön och meditation att fördjupa vår medvetna kontakt med Gud – sådan vi uppfattade honom – varvid vi endast bad om insikt om hans vilja med oss och styrka att utföra den. ”

För mig är 11-steget det allra svåraste och även lättaste. Steget som hjälper mig att växa i min andlighet.

När jag började stegarbetet med min sponsor, fick jag höra att jag kunde börja med 11-steget direkt. Redan under vårt andra samtal berättade min sponsor för mig hur hon gör. Jag kommer ihåg att jag frågade det, jag har ingen aning hur jag kom på att tänka på detta steg redan då.

Jag började där och då. Jag ställde timer på 3 min, någon längre tid kunde jag inte sitta stilla. Jag kunde inte förstå hur någon kan sitta stilla och tyst i 20 minuter! För det hade jag förstått var något att sträva efter.

Men någonstan fick jag villigheten. Jag satt 3 min varje morgon. Sedan 5, 7, 10, 15 och sedan plötsligt 20 minuter! Jag fick till mig att jag skulle bara sitta där oavsett vad som hände, jag skulle inte göra någonting mer än andas.

Jag hör många gånger att vissa tror att det ska bli tyst i huvudet. Jag lovar, det gör det inte! Jag är fortfarande ny med meditation, trots över 2 års daglig utövande, och jag har aldrig upplevt en meditation utan tankar, känslor,  ljud eller förnimmelser. Det är inte det som är syftet tror jag.

Som steget lyder, är meditationen ett verktyg för mig att medvetet söka insikt  om Guds vilja med mig.

En av mina närmaste vänner berättar ofta sina erfarenheter om bön och meditation, han har utövat dessa ganska länge. Det han senaste berättade,  var en metafor att inte följa med tankar på samma sätt som att lägga en fjäder på en bomullstuss. Förstår ni hur lätt och mjukt det är. På samma sätt försöker jag släppa taget om allt under min meditation.

Om jag tänker att jag inte ska tänka så följer jag med den tanken. Det är meningen att låta tankar och känslor komma och gå utan att följa med dom. Bara vara. Lättare sagt än gjort!

Så min meditation idag handlar om att bara sitta. Plötsligt när jag är i tanken, använder jag ett ord föe att göra mig medveten om mitt tänkande och för att släppa tankarna. Man kan använda ett ord som en mantra, andningen till att komma tillbaka till eller tex föreställa sina tankar som båtar men att inte kliva in i dom båtar utan bara observera dem. 

Hur är det med bön då. Jag började samtidigt som meditation. Jag började läsa 3e stegs bönen i SB. För mig kändes bön väldigt ovant. Jag var enormt villig men ovan. Det kändes konstigt.

Jag hade bett till en Gud jag inte trodde på när JAG behövde något. Klart det inte fungerade då.

I början räcker det tex fint med en bön att be om hjälp på morgonen och tacka på kvällen. Det behöver inte vara så svårt.

Jag har användt 3 stegs bönen sedan dess, direkt när jag vaknar. Jag överlämnar mig själv villigt till Gud för om jag styr blir det inget bra. Jag fortsätter under dagen med att be Gud styra.

När jag var i början av mitt tillfrisknande, läste jag varje morgon det dagliga programmet, 11-steget i SB och gjorde precis som det står där. Jag använde dessa böner. Disiplinerat, varje dag. Precis som det står på s. 108 i SB: ” Vi alkoholister är odisciplinerade. Därför låter vi Gud uppfostra oss på det enkla sätt som vi just har beskrivit. ”

För mig gäller det hela programmet. Det är enkelt men inte lätt. Min erfarenhet är att handla exakt som det står i SB, utan egna idéer eller förbehåll och det fungerar.

Med tiden har jag format egna bön. För mig är det idag mer som att sitta och prata med min högre makt, Gud. Orden bara kommer. Jag använder också det som står på 11-steget,  för tänk om det inte skulle fungera utan det. Jag vill inte tillbaka dit där jag kommer ifrån.  Jag gör vad som helst! Skulle det stått i boken att jag ska hoppa på ett ben och hälla på mig en hink med isvatten, och detta hade fungerat för över 2 miljoner alkoholister världen över, så hade jag gjort det utan att tveka. Så stark är min villighet, vuxen ur den desperationen jag befann mig i den hemska smärtan för drygt 2 år sedan.

Jag har en ny erfarenhet av meditation nyligen.  Flera dagar av att inte meditera. Det fungerar inte. I stället för att leva i Gud var det mitt ego som styrde igen. Massor med rädslor, kamp och nedstämdhet. Hur mycket jag än bad, hjälpte det mig inte.

Jag hade kommit ifrån kärnan. Meditationen, att lyssna på Gud. Jag kunde inte ärligt se när jag behövde  titta på mig själv. Alltså kanalen till Gud blev igentäppt. Jag kämpade, gick på min egen kraft vilket är lika med noll.

Så smärtan tog mig tillbaka till meditationen. Jag fick se min harm och mina rädslor. Jag tittade på mig själv genom 4e steget. Jag fortsatte med 5-9.

Detta fungerar alltid! Lita på Gud, gör rent hus och ge vidare det du har fått.

Nuförtiden är bön för mig som att andas. Jag ber när jag går, när jag åker buss och även när jag är med andra människor. För Gud är den viktigaste relationen till mig. I Gud finns allt och ingenting att vara rädd för.

image

Tack gode Gud för AA att jag lever. Att jag får fortsätta på min andliga resa.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s