Använda mig av mitt ego för att fixa mitt ego

Använda mig av mitt ego för att fixa mitt ego

Den här vackra, ärliga, sårbara texten har min kära sponsor skrivit och jag får dela den med er! Precis den här insikter har jag fått ta del av nyligen. Den djupare kapitulationen och verkligen söka Gud och vila i hans famn eftersom jag är maktlös inför mig själv. Så här kommer den:

Det funkar ju inte tänker du då? Nej, det är sannerligen sant. Det funkar inte. Ändå var det precis detta jag ägnade mig åt under några år (tiden runt 1-3 år in i tillfrisknande), dvs använda egot för att fixa smärtan i mig (utslag av egot i dess olika former; ilska, harm och bitterhet, rädsla, snurr på insidan etc).

Tänk om jag säger att egot hos mig ger utslag såsom: ringa sin sponsor (så att hon kan fixa mig!, det brukar ju funka – så det gör jag nu igen), göra en 4:e stegs inventering (det brukar ju funka, då ser jag mig själv och kan kanske, eventuellt koppla in Gud!), bön och meditation (jag vet ju att bön funkar, så nu ber jag så kommer jag att få det där resultatet som jag behöver. NU!), se över om jag möjligtvis utelämnat något i det senaste 5:e steget (är jag inte fullkomligt dunder, super ärligt då kan jag minsann ha missat nåt!), se över om det är så att en gottgörelse jag har dragit med kanske kan fixa min känsla…? mm mm

Du ser hoppas jag? Jag blev expert på att använda mitt ego för att fixa mitt ego. Jag blev helt enkelt väldigt duktig på stegen i programmet. Jag visste hur processen såg ut, jag hade ju fått otaliga fantastiskt fina upplevelser och erfarenheter – så tilliten till programmet var otroligt hög. Jag använde samma fantastiska egna kraft, fast i stället för alkohol numera för att få en stunds känsla av sinnesro och frid, så valde jag AA-programmet. Resultatet blev detsamma. Det är sant. Det blev samma dåliga resultat. Inget resultat kan jag säga istället…Jag hade fortfarande ont. Jag hade fortfarande alla min utslag för min smärta (ilska, själviskhet, rädsla mm). Jag lärde mig i och för sig (en god sak mitt i allt elände!) att inte bete mig så mycket på min smärta och brister, och heller inte handla på minsta lilla lust att fixa alla andras fel…Men på insidan förändrades jag inte. Inte i djupet. Jag var fortfarande samma person på insidan, även om det kunde se annorlunda ut på i mitt handlande (på utsidan).

Saken var den, att denna vägen är trots allt friskare och mer snäll väg till ytterligare en fördjupad kapitulation. Smärtan var ganska djup där, att inte ens AA-programmet fixar mig (dvs med egen prestation!). Trots allt var det gott, jag var nykter och nya insikter och kapitulationer är alltid av godo.

Jag insåg ännu mer att jag behövde Gud och att jag behövde låta Gud vägleda mig…På riktigt. Inte sådär lite halvdant och agnostiskt som jag idag kan känna att det var. Utan verkligen låta Gud förändra mig. Låta Gud visa vägen. Efter denna smärtsamma insikt att inte ens AA-programmet kunde fixa mig – så förändrades mycket. Programmet förändrades. Jag förändrades. Mina böner förändrades. Jag har en större desperation av Gud idag, jag är mycket mer villig att be om hjälp (steg 1-3 skulle jag vilja säga i korthet).

Så här kanske det inte är för andra? Kanske andra faktiskt gör en ”djupare” kapitulation tidigare? Eller med en gång? Jag upplever inte det. De jag sponsrar själv och de jag har nära mig – ”går på” samma nit (ellee välsignelse!). Att om jag bara till 100% perfekt jobbar de 12 stegen, precis som det står, DÅ minsann då blir jag helig och perfekt (eller vad du nu har för önskemål om att bli i ditt ego). Jag trodde den andliga vägen under dessa år var 100% korrekt och perfekt praktiserande. Prestation. OM jag gjorde rätt, då får jag önskat resultat. Och jag antar att ni ser att det faller på det omöjliga. En andlig resa för mig handlar bl.a. om att bli mindre, ha mindre, ta kredit för mindre, följa nåt större. Det var först några år senare, när jag lämnat detta ”stadie” som jag kunde sätta ord på vad som hände, just då kände jag bara smärtan, behövde en ny väg, behövde Gud och behövde den fördjupade förändringen.

Idag anser jag att de 12 stegen handlar om att släppa taget. Det handlar inte om att göra programmet perfekt, även om idogt praktiserade trots allt har sina fördelar mot att gå ut och dricka! Programmet handlar inte om att ta taget/kontrollen. Ta Guds plats. Inte ens genom perfekt praktiserande av bruksanvisningen i SB. Jag har fått manualen som gåva att luta mig mot för att hjälpa mig att släppa taget och leva fri. För att hjälpa mig söka kraften. Inte för att följa till punkt och pricka, för att fixa min jobbiga känsla eller dåliga relation. Gud gör allt möjligt. Inte jag. Jag behöver bara följa med, och försöka mitt bästa. Ibland kan mitt bästa faktiskt bara vara att inte göra nåt. Kanske lägga mig på sängen och gråta en skvätt så hjärtat öppnas och Gud kan kliva in?

image

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s