Utövande av steg 10 och 11 – självtillit vs Gudstillit

Utövande av steg 10 och 11 – självtillit vs Gudstillit

Så vacker äldre inlägg ❤
Min bild
Jag försöker efter bästa förmåga leva i steg 10 och 11. För ett bra tag sen så hade jag haft förmånen att få ha en 11 stegs kompis på kvällen. Det  var oerhört utvecklande och viktigt för mig att få träna mig in i att lära mig hur jag skall göra enligt förslagen i Stora Boken. Jag har kommit att se att jag inte tidigare kunnat vara så ärlig som jag önskat, jag har inte sett mig sådär ”utifrån”. Väldigt tacksam för de verktyg som finns i vår stora bok, egentligen står det rätt upp och ner hur jag skall göra men eftersom jag är alkis, så väljer jag gärna gärna en genväg och samtidigt så gör sjukdomen allt för att jag inte skall se…Träningen fortsätter dagligen och nu för tiden så kan jag oftast, inte alltid, förbereda dagen och gå igenom dagen lite ärligare…Men ju längre jag har varit i tillfrisknande och levt och tränat mig i steg 10 och 11, desto svårare ser jag att jag har med ärligheten mot mig själv. Men framsteg, inte perfektion heter det ju!

Jag har lätt att falla in i grubblerier och överanalysera, blir mindre och mindre av det idag men allt som oftast så finner jag mig sitta och gräva. Idag vet jag att det inte gör mig någon gott, utan tar mig bara bort från ”här och nu” och jag faller in att kontrollera, regissera, driva andra åt det håll som jag själviskt vill, sätta upp orimliga förväntningar och börja må uselt. Bristerna och rädslorna drar igång som ett brev på posten…Rädslan får mig att må dåligt och jag missar allt fantastiskt som händer just i tillfället. De goa stunderna just där och då, de härliga känslorna som jag skulle kunnat ha i ett samtal…

Detta har jag delat om innan men : Är inte detta egentligen inget annat än högmod och överddriven självtillit? Jag ger mina brister näring och litar inte på den som har allt makt och kraft att ge mig. Gud, eller vad jag väljer att kalla min högre makt. Då jag faller in in detta så häller jag bensin på min självcentrering (en av mina största brister, roten till mitt problem (– min själviskhet, min självcentrering) och också min strävan mot perfektion. Jag vill inte vara perfekt, absolut inte, dock vill jag göra mitt yttersta för att göra andliga framsteg. När litar till mig själv enbart så blir mina brister till rädslor och är jag inte i öppen kanal med Gud – så följer jag lätt med, åt fel håll. Denna är en träning behöver jag ägna mig åt dagligen – ibland är det enkelt att släppa kontrollen och taget, ibland inte. Jag vet och känner skillnaden – i det ena så håller jag Gud bakom mig, han får följa efter och jag är kraftlös, och i det andra så går han bredvid mig och håller mig i handen och jag är fri.

Idag skall jag försöka ha dessa tankar med mig, leva här och nu, följa med på resan som en medresenär, se hur jag kan bidra till livets flod istället för att försöka forcera hela floden. Och helt grymt! – jag vaknar nykter idag också – mirakel sker, en dag i taget! Jag är ett levande bevis på att AA’s program och lösning fungerar. Tack gode Gud.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s