Vilka är vi?

img_0449

Introduktion

Åren har gått och bloggen som startades har fått ha några gästredaktör under långa perioder. Nu tar vi ett nytt grepp om Tillfrisknande.com och framöver kommer vi vara två stycken som skriver här på bloggen. Städar upp lite, gör om lite och anpassar oss till här och nu. Vi är en kvinna och en man, tacksamma tillfrisknade människor med en sjukdom, alkoholism. Vi identifierar oss inte enbart som alkoholister (längre) utan vi är mer än än så (!) men det var denna sjukdom var den direkta anledningen till att en av oss startade denna blogg. Nu har det ju gått en hel del år. Vi som skriver här, lever idag i tillfrisknande efter bästa förmåga, med AAs lösning som ett sätt att leva. Vi kommer att försöka att dela med oss om våra tankar och tolkningar om AA och de 12 stegen. Andlighet och den andliga vägen och resan, tillfrisknande, svårigheter, glädje och sorg, knasigheter och härligt. Vi har båda en tro, är kristna och det kommer säkert att framgå. Vår egen personliga kristna tro utesluter inga andra kristna synsätt eller bibeltolkningar, inga andra religioner, traditioner eller de som icke-troende, ateister, agnostiker eller vilka epitet vi skulle vilja använda. Inte heller utesluter vår tro en enda människa från någonting. Vad du har för personlig tro, livshållning, syn, sätt att leva – är helt upp till dig. Respekt om varandras människosyn, trosuppfattning och livssyn är ett ömsesidigt arbete.

Alkoholism

Alkoholism är en skammens sjukdom, de flesta av oss vill helst inte prata om den. Kanske vi inte vågar? Det är lätt att bli rädd för att bli förskjuten, annorlunda behandlad, känna sig utanför och till och med känna sig mindre värd. Sjukdomen och de personer som har sjukdomen, eller kanske ”bara” dricker för mycket, är belagd med stark stigmatisering. Personer som har alkoholism, eller kallar sig beroende, har en beroendeproblematik, missbrukar (eller vilket ord vi väljer att använda) anses ibland vara personer med dålig, eller svag karaktär. De borde kunna skärpa till sig, om de bara ville. De vill nog inte sluta dricka, för hade de verkligen viljat det tillräckligt mycket så hade det fungerat. Eller så tänker alkoholisten tom så själv? Så var det för mig. Jag jämförde mig bort från en alkoholist. De flesta av oss träffar någon gång under barndomen eller ungdomsåren människor som dricker för mycket, de kanske tom finns i vår familj. Vi får höra ordet alkoholist, och får kanske en bild från egna erfarenheter eller från samhället eller media, vad och hur en alkoholist är och gör, och även ser ut. Bilden är ofta ”parkbänken”. När vi från AA:s håll berättar om AA och delar med oss av vår livsresa för personalgrupper, på APT i vården eller skola, eller när vi träffar professionella som kommer i kontakt med aktiva alkoholister (och arbetar för att stödja dessa) – så brukar åtminstone jag börja med att ställa frågan till gruppen: – Vad tänker du på när du hör ordet ”alkoholist”? Vid alla dessa tillfällen, och det är ganska många nu, så kommer alltid ”parkbänken” upp, ibland som det allra första, ibland efter lite andra förslag. Det är normalt sett den bilden som de allra flesta av oss har i vårt eget medvetande. Även vi som lider av sjukdomen. Mina egna fördomar höll mig ifrån att se de fakta som faktiskt fanns där. Och javisst, det är en del av förnekelsen som är en väldigt stor och farlig del av sjukdomen. Rädsla, skam, skuld, förnekelse, besatthet, livslögn, förnekelse – detta är alla delar som gör det väldigt svårt att söka hjälp för sina problem, och som faktiskt gör att många av oss lider många år i ”onödan” men som också tar död på oss. (Om jag nu ska vara krass…). Ända fram till att vi själva inser att denna bild är inte hela sanningen, så söker vi heller inte hjälp.

Alla som lider av sjukdomen alkoholism vet att det är just detta med att det inte går att bara skärpa sig – som är det stora problemet. Det handlar inte om vad vi vill längre. Det är inte ett viljeproblem. Alkoholism är en sjukdom, som fråntar mig möjligheterna att göra och handla sunt. Vår valfrihet när det gäller dricka eller inte dricka alkohol förlorade vi långt innan vi förstod det själva. Vi insåg till slut att vi klarar inte detta själva, utan att vi behövde och behöver stöd och hjälp.

Vi som skriver här gjorde tidigt ett val – ett val att berätta som det är, att vara så ärliga om vår alkoholism och oss själva som det bara går. Det är vår väg, vårt sätt att hantera våra nya liv i tillfrisknande. Alla har vi våra egna vägar som vi måste följa. Att få berätta och skriva har hjälpt oss oerhört mycket. Inga hemligheter, inget mörkt att gömma. Lagt alla kort på bordet. Så här såg det ut, detta hände och så här är det nu. Vi skriver inte för att få en klapp på axeln, inte för godkännande eller uppmärksamhet. Vi skriver inte heller för att berätta om hur synd det är om oss, vilka offer vi är.
Vi skriver och delar med oss för att det gör oss själva gott och för att vi vill bryta stigmatiseringen, fördomarna och skammen. Vi skriver också för att vi vill dela med oss, att det går att tillfriskna för detta till synes hopplösa tillstånd. Om vi som är drabbade av sjukdomen inte kan göra detta, vilka skall då berätta? Den nakna sanningen bär vi själva som lekmän.

Om vår historia och erfarenhet kan vara någon annan till stöd för att skapa identifikation och bidra till att ytterligare fler som önskar sluta dricka alkohol söker hjälp, så ger vårt eget berättande oss en stor meningsfullhet.

Vi går AA’s väg, det är den väg som fungerar för oss. Vi gjort tusentals örsök att sluta dricka, sökt massor av annan hjälp och gjort det mesta vi kunnat komma på för att få sluta dricka. VI har sökt och tagit emot hjälp från andra organiserade institutioner, ideella resurser och verkligen försökt lyssna på förslag från vården och från de som arbetar med beroende/behandling och denna enorma marknadskraft. Dessvärre blev vi inte nyktra på detta. Sedan den dagen vi sökte upp AA, gick på våra första möten och andra AA-medlemmar berättat hur de gjort, så har vi inte behövt dricka en enda droppe alkohol. Det har en hel del år nu.

Det vi får genom AA och AA’s program är (förutom friheten från besattheten att dricka alkohol och nykterhet) ett gott liv som levnadsglada människor, med stor tillit och djup tacksamhet. Meningsfullhet. Ett inre liv. Ett stort liv, på insidan och utsidan. Så oändligt mycket rikare än vi någonsin kunnat ens förstå att det kan vara. Idag försöker vi en dag i taget att bidra till våra medmänniskor och vår värld, stödja de som behöver stöd, vara respektfulla, vänliga, kärleksfulla, omtänksamma – och särskilt de som är extra utsatta i vårt samhälle.

Vi kommer alltid att bevara andras anonymitet är självklart, liksom vår egen. Vi är anonyma här på bloggen, för något annat skulle strida mot AA’s traditioner. Vi utger oss inte för att vara experter på alkoholism, läkare, terapeuter eller att vi ens kan allt vi skriver om. Vi är heller inga talesmän eller representanter för AA. Men, vi har båda två unika, egna erfarenheter av att lida av alkoholism, att tillfriskna i AA och leva på en andlig grund. Detta delar vi gärna med oss av.

Allt gott, tack för att du vill läsa!

/tillfrisknande 1 och tillfrisknande 2

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s