Kapitulation

Vaknar med så ont så ont. Egot dunkar på med alla rädslor, katastroftankar, slår på mig själv att jag inte kan vara den jag tycker att jag borde vara. Att jag har gjort fel och hela jag är fel. Får inte ihop mitt liv.

Vänder mig till min sponsor som kärleksfullt men tydligt vägleder mig till Gud. Nu. Möta känslan. Överlämna mig. Böja på nacken. Ja, jag kan inte själv. Jag står inte ut med mitt liv, med mina känslor och tankar just nu. Hjälp! Snälla kära Gud hjälp.

Kan inte känna mig älskad och värdefull när mitt ego dunkar på. Kanalen till Gud är blockerad. Men jag är alltid villig. Jag får vägledning till att inte låta egot ta utrymme utan söka Gud.

Min sponsor bemöter mig med kärlek och vägleder mig till lösningen, att söka Gud, möta Gud. Jag brottas med mig själv ett tag. Gråter, vågor av självömkan, ilska mot mig själv, rädslor, försök att tänka ut en lösning. Tills jag ser allt jag försökt fixa igen. Försökt kontrollera, tänka ut, prestera, manipulera, styra etc. Mitt problem är inte alkohol, mitt problem är jag själv (precis som min sponsor påminde mig om).

Jag kan inte själv. Jag kan inte ens kapitulera alldeles själv. För jag kan inte avslöja mitt självbedrägeri själv. Jag behöver hjälp. Av Gud och också genom min sponsor och andra.

Egot är separation från Gud. Känslan att vara oälskad och värdelös, fel, en illusion. Och fortfarande efter några år i programmet hamnar jag i den illusionen. Jag tror det är så det kommer att vara. Varför skulle vi annars behöva programmet?

Tack tack tack gode Gud för AA! Jag kan andas igen! Men jag ser hur mitt ego vill tänka ut, styra, planera, fixa och jag fortsätter att överlämna mig och låta Gud ta över. Let go let God!

Vad är mitt ansvar

Från Dagliga Reflexioner 7 oktober.

För mig har den här texten blivit en sanning genom egen erfarenhet. Varje gång jag stör mig på någon eller något, är det något hos mig själv som är hotad eller sårad. Jag kan inte acceptera verkligheten exakt som den är just då.

Jag hade mina invändningar i tysthet i början. Vad då, menar du att allt är mitt fel? Men andra gör ju så eller säger si. Tills poletten ramlade ner. Jag har inte med det att göra. Vad andra säger eller gör är deras sak, inte min.

Programmet lär mig att sätta handen framför näsan på mig och ta hand om det som finns innanför handen och släppa taget om allt utanför. It’s not my business!

Så varje gång jag blir arg, irriterad, rädd, ledsen, inventerar jag mig själv, inte den andra. Det är mitt ansvar.

Hur fri vill du vara?

Förändring

Transformation är alltid smärtsam. Men det är inte samma som lidande.

Före AA var mina dagar ett flöde av lidande. Hjälplöshet, kämpande, stridande, självömkan, ilska, hat, förtvivlan, misströstan, självförakt etc.

Idag gör det ont. Men jag lider inte. Jag är inte ett offer, jag är inte hjälplös. Jag har val idag.

Imorse landade dom sista veckornas händelser i mig. Jag kunde börja erkänna för mig själv innerst inne innebörden av allting. Smärtsamt. Men jag kände mig trygg. Allt är väl.

Jag vände mig till min Gud och överlämnade mig igen. Bad om vägledning. Och någonting i mig gjorde handlingarna igen. Utan att tänka, analysera, grubbla. Och resultatet lämnade jag över till min Gud.

Jag bad igen för alla inblandade. Och för många andra. Jag bad Gud placera mig idag där jag bäst kan tjäna honom och mina medmänniskor. Jag bad att Han ska avlägsna allt det hos mig som står i vägen för att jag ska kunna vara till nytta för Honom och för mina medmänniskor.

Jag bär med mig smärtan i mitt hjärta, gråter när tårarna tränger på. Samtidigt som jag har nåden att vara tacksam för allt det här. Jag har fullständig tillit att Gud formar mig. Allting är precis som det ska, just nu.

Jag fortsätter att vända mig utåt. Jag är lyhörd för Guds vägledning, var behövs jag idag. Jag ger vidare allt det jag har fått. Jag får vara en kanal för Gud. Tack gode Gud för desperationen!

Tillit att allting är som det ska

och att det bästa är fortfarande framför mig.

Lätt? Nej! Enkelt? Inte det heller. Men det finns en lösning, dom 12 stegen i alla mina angelägenheter.

Jag går i fullständig tillit. Jag är buren och allt är precis som det ska trots att det är smärtsamt. This too shall pass.

Jag har börjat arbeta efter många år hemma. Stor förändring. Väldigt positivt och inspirerande och samtidigt energikrävande. Jag har även börjat arbeta i ett annat program också. Jag gör mycket service och sponsrar många. Jag lever i AA:s handlingsprogram.

Jag är inte immun för motgångar, prövningar, svårigheter. Jag är inte immun mot alkoholen.

Jag går genom något av det svåraste och smärtsammaste någonsin. Väljer att inte vara helt transparent här med respekt för andra.

Och det finns inte en millisekunds tanke om alkohol! Inte en tanke om att ge upp! Vilken nåd!

Känslor? Ja! Och jag tillåter dom alla. Jobbar på att inte döma och bara vara ärlig om vad jag känner även om jag inte vill känna det jag känner.

När jag känner att jag behöver handla, vänder jag mig till min högre kraft, som jag väljer att kalla Gud, och ber om vägledning.

Jag ber om styrka att handla rätt, kärleksfullt och hjälpsamt. Jag ber för inblandade personer, att de blir välsignade och får det de önskar, drömmar om och behöver. Jag ber Gud visa mig hur och var jag kan vara till mest nytta. Jag lämnar över min vilja, kapitulerar om och om igen.

Efter ett tag gör jag handlingarna om jag blir visad det. I tillit. Känner att det är Gud i mig, genom mig. Jag vet aldrig 100% om det jag gör verkligen är Guds vilja med mig just nu. Men jag litar på att det är det då jag har gjort allt som är mitt att göra före.

Gud gör för mig det jag inte kan göra själv. Jag söker kunskap om Guds vilja med mig och styrka att utföra den. Det betyder inte att jag bara ska sitta och vänta. Och min egen sanning är att när jag måste handla nu NU, är det inte Gud utan mitt ego. Gud har inte bråttom. Jag ”köper” tid genom att söka Gud i bön och meditation, ringa till min sponsor. Därefter kan jag göra de handlingarna som Gud vägleder mig till.

Nu fortsätter jag att fokusera på det viktigaste. Mitt tillfrisknande. Gud får jobba med allt annat. Mitt ansvar är att ta min medicin, alltså leva i dom 12 stegen.

Tack gode Gud för AA!

False Evidence Appearing Real

Den här texten beskriver för mig så klockrent processen med steg 4-7. Rädsloinventering, bön och den ödmjuka villigheten till att följa min högre kraft som jag väljer att kalla Gud. Jag väljer tillit. Att följa Guds vägledning istället för att fortsätta vara rädd. Genom Guds kraft, steg 6-7. Jag kan fortfarande inte själv.

False Evidence Appearing Real

There is a debilitating fear that Satan tries to put on us every day. I call fear False Evidence Appearing Real. It is intended to keep us from having the power, love and sound mind God wants us to have.

Sometimes we think of fear as an emotion, but it is actually a spirit. In fact, fear is one of Satan’s favorite tools, and he particularly loves to harass Christians with it.

But Jesus said, ”All things can be (are possible) to him who believes!” (Mark 9:23 AMP). And an on-fire, Bible-believing Christian who is fearless is the enemy’s worst fear!

It has been said that fear is the opposite of faith, and that is true. We can’t live in faith and fear at the same time. Fear paralyzes us and keeps us from receiving God’s promises. It keeps us from stepping out and obeying what God has called us to do.

Fear must be confronted head-on with the power of faith. We must proclaim the Word of God and command fear to leave.

So the next time fear knocks on your door, send faith to answer!

Prayer Starter: Lord, alert me when I’m confronted by False Evidence Appearing Real. I know that with Your help, I can respond with the power of faith and send fear running every time.

How God works…

I asked for strength
and God gave me difficulties to make me strong.

I asked for wisdom
and God gave me problems to solve.

I asked for prosperity
and God gave me brain and energy to work.

I asked for courage
and God gave me danger to overcome.

I asked for love
and God gave me troubled people to help.

I asked for favors
and God gave me opportunities.

I reseived nothing I wanted
but I reseived everything I needed.

20131111-205745.jpg