Befrielse 3 av 3

Jesus kom nog inte för att ge oss färdiga svar eller för att avslöja några gudomliga hemligheter. Han kom för att trösta oss, för att återupprätta vår förlorade tillit till livet, till andra och till oss själva. Han kom för att ge oss hopp. Jesus bjuder in de ensamma, utstötta och sårade till fest. De som följde Jesus var kvinnor och män längst ner i den mänskliga hierarkin, människor som drabbats av många motgångar. De som utmärkte dem var att de började tro på sina möjligheter igen och att de tillsammans kunde förändra världen. I sitt möte med den enskilda individer betonade Jesus aldrig människors misslyckanden utan han lyfte fram deras möjligheter. Han sammanfattade alla bud i ett enda bud: ”Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Alla skall förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek.” (Joh 13:34-45) I hans närhet började människor räta på ryggen och ta itu med sina liv. I en mansdominerad kultur där kvinnor sågs som orena och svagsinta identifierade sig Jesus med Sofia, visdomen som i Gamla testamentet beskrivs som den kvinnliga princip som var med när Gud skapade världen.

Gud uppenbarar sig bland de utstötta, de maktlösa, bland fattiga kvinnor och bland de med fel religion. Guds vandring på jorden börjar som ett beroende barn och slutar i samma utsatthet och sårbarhet. En Gud på en åsna helt utan skydd, snart uppspikad på ett kors. Kärleken är alltid öppen mot omvärlden och därför skyddslös. Gud i Jesus gestalt blev själv ett offer för den aggressiva mansdominerade kultur som han uppmanar oss att ta avstånd ifrån.

Jesus visar oss en gud som är motsatsen till våld, förtryck, makt, fördömande och manlig dominans. Jag tror att vi genom Jesus fick en skymt av den sårbara, lidande, älskande och skapande kraft som föder och bär allt som lever. Jesus uppståndelse visar oss att kärleken inte går att köpslå med, inte kan besegras, tuktas eller tystas ner. Uppståndelsen handlar om att sårbarheten, sanningen och kärleken får sista ordet. Att inte det förljugna, rädda och rigida segrar, utan att sanningen och kärleken bryter igenom och skapar nya förutsättningar. Vi kan korsfästa kärleken, men den kan aldrig dö, för det är den urkraft som skapar universum och gör det omöjligt att leva.

En människa kan aldrig uppfostras till att bli kärleksfull genom att tillrättavisas och skuldbeläggas. Utvecklandet av en vilja att stödja och finnas till för andra är beroende av att vi blir medvetna om våra egna behov, att vi börjar lyssna på vårt eget hjärta och att vi tar hand om oss själva på ett respektfullt sätt.

När vi lär känna vår egen brustenhet och ensamhet lär vi känna brustenheten i världen och förstår på ett djupare plan lidandet och vilsenheten hos andra. Vi kan inte äga kärleken eller hålla fast den, utan den uppstår i det öppna och sårbara mötet med en annan levande varelse. Sådan är Guds närvaro i världen. Vi är Guds kropp, Guds ögon och djupast inom oss bär vi Guds hjärta. Vår kallelse är att låta det hjärtat öppnas för världen runt omkring och möta den utan hårdhet, fördömande och rädsla.

2016-03-24 07.37.27

Befrielse 2 av 3

En bild som kan hjälpa oss när det gäller befrielse/frälsning är uppståndelsen. Jag har talat om depression och tomhet som en av vår tids stora folksjukdomar. Inom kristen mystik talas det om ”själens dunkla natt”. Den beskrivs som ”tomhetens, meningslöshetens och förtvivlans natt”. Tillståndet anses förebåda ett uppvaknande till insikt och större gudsnärvaro. Bön, kontemplation, reflektion och självrannsakan rekommenderas den drabbade. Berättelsen om Jesus sömnlösa natt i Getsemane, hans ångest och rädsla, den ensamma vandringen med korset, hans korsfästelse och känslan av total övergivenhet har många symboliska likheter med depressions olika ansikten.

Innan Jesus uppstår till livet igen gör han en resa ner i dödsriket. För at kunna bli riktigt levande igen, är vi kanske tvungna att nedstiga och lära känna vårt eget dödsrike. Förstå då kan vi börja bearbeta vår sorg, vår ilska, vår bitterhet, våra livslögner, vår skam och vårt självförakt. Då kan vi börja identifiera den rädsla som står i vägen i våra möten med andra, och vi kan börja leva ett liv med mindre misstänksamhet och större öppenhet.

För att orka göra en sådan resa behöver vi vara i en icke-dömande och kärleksfull omgivning. När vi lär känna vårt eget mörker försvinner känslan av inre splittring mellan en ond och en god sida eftersom vi kommer till insikt om att destruktiva känslor, impulser och beteenden är reaktioner på faktiska kränkningar och förödmjukelser som vi upplever i våra liv och inte primära drivkrafter. Då kan vi också börja se vår aggressivitet som en positiv kraft som finns för att skydda våra personliga gränser. Rumi, den sufiske poeten och mystikern som levde på tolvhundratalet, skriver att vår uppgift i livet inte är att söka kärleken, vår uppgift är att ta reda på varför vi har så svårt att ta emot kärlek.

Det kan ta tid at läka ett krossat hjärta. Ibland en hel livstid. Vi behöver hjälpa varandra att återskapa tilliten, vi behöver finnas i varandras liv för att vi skall orka öppna oss igen, orka vara sårbara och utsätta oss för risken att hjärtat kan krossas igen. För mig handlar den kristna kyrkans djupaste kallelse om att vara en kärleksfull, öppen och helande gemenskap, en fristad präglad av nåd, där brustna och sorgsna hjärtan kan få tröst. En plats dit vi går, inte för att försöka övertyga någon annan om det vi själva tror är sant, inte för att känna oss utvalda och upphöjda, utan en plats där vi med Guds hjälp och varandras stöd får kraft att ta itu med våra liv. En plats där vi äntligen kan se på oss själva med kärlek och empati. En plats där vi inte får en dom över våra liv utan istället möts av hopp och en tro på vår förmåga och får hjälp att försonas med oss själva och andra och med allt det i våra liv som inte blev som vi hade hoppats på. En plats där vi kan släppa fasaden och alla krav och förväntningar som vi har på oss själva. En plats där vi blir sedda och uppskattade. Där vi vågar säga vad vi tänker och tror utan att bli kritiserade, där vi kan börja dela sanningen om våra liv med varandra.

2016-03-24 07.37.27

Befrielse 1 av 3

Endast en villkorslös kärlek kan befria oss från alla de orättfärdiga strukturer som håller oss fångna i destruktiva samspel. Befrielsen från det som gör oss avstängda, tomma, rädda, halvdöda och oförmögna att bryta onda cirklar. Befrielsen från det system av orättvisor, ojämlikhet, dömande och förakt som kännetecknar patriarkala strukturer. Befrielsen från individualismens bubbla som gör oss självupptagna och isolerade och hindrar oss att se vår egen delaktighet i orättfärdiga system och gör oss blinda för den läkande insikten att vi djupast är beroende av varandra och behöver varandra.

I en miljö som utmärks av villkorslös kärlek och respekt fördömer vi inte, tar vi inte avstånd eller skambelägger varandra. Vi försöker inte uppfostra eller tysta ner varandra. Det är en plats präglad av nåd. I en sådan miljö kan vi åter få kontakt med hela vårt komplexa väsen, med allt det som varit bortträngt och förnekat. På en sådan plats möts vi med öppna armar. När vi får uppleva villkorslös kärlek öppnas dörren till vårt eget hjärta, och vår tillit till livet och andra människor återupprättas.

2016-03-24 07.37.27

The four absolutes

”De fyra fullkomligheterna” på svenska. En del av arvet från Oxfordgrupprörelsen som även var stor här i Sverige. Dessa finns fortfarande kvar på en del platser i AA-världen och går att få tag på som en broschyr i vissa grupper.

De beskrivs som det vi skall sträva efter när vi applicerar Stegen i våra liv. De Tolv Stegen representerar vår filosofi och de fyra fullkomligheterna representerar målen för vårt program. När vi förlorar gåvan av nykterhet skriver ”man” att det beror på att vi har slutat sträva efter de fyra fullkomligheterna. För mig låter det sant och stämmer med min erfarenhet i livet.

  • Absolut ärlighet – är det sant eller falskt
  • Absolut osjälviskhet – hur kommer det att påverka den andra personen
  • Absolut kärlek – är det fult eller vackert
  • Absolut renhet – är det rätt eller fel

Kom ihåg de fyra frågorna ”Är det sant eller falskt?”, ”Hur kommer det att påverka den andra personen?”, ”Är det fult eller vackert?” och ”Är det rätt eller fel?”. Att svara på dessa frågeställningar varje dag, med total uppriktighet, och följa det som svaren manar till en dag i taget kommer helt säkert att leda oss på vår resa mot att ta till oss och tillämpa fullkomligheterna.

De fyra fullkomligheterna – en sammanfattning

Här nedan är sammanfattningen från broschyren om de fyra fullkomligheterna som finns att köpa på bland andra AA Clevelands hemsida.

Our consideration of the absolutes individually leads to a few conclusions. The Twelve Steps represent our philosophy. The Absolutes represent our objectives in self-help, and the means to attain them. Honesty, being the ceaseless search for truth, is our most difficult and yet most challenging objective. It is a long road for anyone, but a longer road for us to find the truth. Purity is easy to determine. We know what is right and wrong. Our problem here is the unrelenting desire to do that which is right. Unselfishness is the stream in which our sober life must flow, the boulevard down which we march triumphantly by the grace of God, ever alert against being sidetracked into a dark obscure alley along the way. Our unselfishness must penetrate our whole life, not just our deeds for others, for the greatest gift we bestow on others is the example of our own life as a whole. Love is the medium, the blood of the good life, which circulates and keeps alive its worth and beauty. It is not only our circulatory system within ourselves, but it is our medium of communication to others.

The real virtue is in our striving for these Absolutes. It is a never-ending journey, and our joy and happiness must come each step of the way, not at the end because it is endless. Cicero said, ”if you pursue good with labor, the labor passes and the good remains, but if you court evil through pleasure, the pleasure passes and the evil remains.” Our life is a diary in which we mean to write one story, and usually write quite another. It is when we compare the two that we have our humblest hour. But let’s compare through our self-inventory and make today a new day. Men who know themselves, have at least ceased to be fools. Remember if you follow the Golden Rule, it’s always your move too. To love what is true and right and not to do it, is in reality not to love it, and we are trying to face reality, remember? The art of living in truth and right is the finest of fine arts, and like any fine art, must be learned slowly and practiced with incessant care.

We must approach this objective of the Absolutes humbly. We pray for these things and sometimes forget that these virtues must be earned. The gates of wisdom and truth are closed to those wise in their conceit, but ever open to the humble and the teachable. To discover what is true and to practice what is good are the two highest aims in life. If we would be humble, we should not stoop, but rather we should stand to our fullest height, close to our Higher Power that shows us what the smallness of our greatness is.

Remember our four questions, ”Is it true or false?”, ”Is it right or wrong?”, ”How will this affect the other fellow?”, and ”Is it ugly or beautiful?”. Answering these queries every day with absolute integrity, and following the dictates of those answers one day at a time, will surely lead us well on our journey toward absorbing and applying the Absolutes.

Enighet

Från bilaga 1 i Stora Boken:

”…no society of men and women ever had a more urgent NEED for continuous effectiveness and permanent unity. We alcoholics see that we must work together and hang together, else most of us will finally die alone.”

Idag frågar jag mig själv om jag gör mitt allra bästa för att öka min effektivitet och om jag gör allt för att uppnå enighet.

Jag klarar inte alltid att nå upp till mina ideal dessvärre men detta faktum att jag faktiskt försöker, betyder att det blir utveckling och framgång. Enighet är en viktig trygghet för alla deltagare i en grupp i AA och är livsavgörande. Ett gemensamt problem och en gemensam lösning är en grundbult för vår enighet.

Cirkel med en triangel innanför

AA:s symbol: en cirkel med en triangel innanför.

61baa365-17be-44c5-883b-32116673389b-2465-000001a6631b9803

 

Cirkeln symboliserar hela AA-världen och triangeln symboliserar AA:s tre legat: Tillfrisknande, Enighet och Service. I vår underbara nya värld har vi funnit frihet från vår ödesdigra besatthet.
från ”AA blir myndigt” s. 147

Vad betyder dom tre orden då?

Tillfrisknande – vad är det? 
Enligt min egen erfarenhet och den sanning jag lutar mig emot idag så betyder tillfrisknande frihet från besattheten att dricka alkohol men även att tänka på alkohol, låta hela livet kretsa runt intag av alkohol, repa mig från bakrus och planera för nästa gång jag skall dricka alkohol.

Tillfrisknande har jag fått ta emot genom att villigt arbeta och leva i AA:s lösning, dom 12 stegen, efter min bästa förmåga. Någonstans på vägen blev jag befriad från besattheten. Jag lever i tillfrisknandet utan att bli botad eller frisk från sjukdomen. Dom 12 stegen är min ”medicin”.

Så om du vill bli nykter, behålla nykterheten och tillfriskna = gör de 12 stegen, ta hjälp av någon som gjort dom innan och kan guida dig igenom hur man gör.

Enighet – vad är enighet?

Wiktionary: ha samma åsikt och målinriktning, samstämmighet.
AA har 80-års erfarenheter med sig till idag. Det är erfarenheter i och från våra 12 Traditioner, i materialet ”Vår gemensamma välfärd” och all den erfarenhet som finns beskriven i Servicehandboken. Enighet är något som kräver ödmjukhet. Det är gemenskap, våra möten och tillhörighet. Att vi ser till vår helhet och att vi alla är delar som har både ansvar och rättigheter. Vi behöver inte hålla sams, utan behöver och ska diskutera våra erfarenheter och åsikter – men vi behöver finna vad det är som håller oss samman och enar oss.  Vi behöver tex vara ense om att det viktigaste för oss som grupp och AA i stort, är femte traditionen. Det är vårt huvudsyfte, att hjälpa den alkoholist som fortfarande lider.

Service – vad är service?

Wikipedia omdirigerar mig när jag söker på ordet service till: En tjänst är en aktivitet eller funktion som tillför värde till en mottagare, betjänar denna, utan att i sig innebära att ett bestående fysiskt objekt med eget värde tillförs mottagaren.

Service är för oss i AA ett osjälviskt tjänande. Vi behöver stödja och hjälpa varandra, vara till nytta för andra, utan prestation, utan baktankar, utan vinstsyfte. Det finns en fantastiskt text om varför vi bör göra service översatt på svenska. Den kan vi lägga ut här separat.

Jag gör service för att ge tillbaka det jag har fått. Ett liv! Jag gör service för att AA ska finnas kvar. Jag gör service för att mitt barn och barnbarn ska ha en lösning om de har denna sjukdom. Jag gör service för att alla som behöver AA ska kunna komma till AA. Jag gör service för att jag får vara mindre jag, kommer ut ur min självupptagenhet som är en del av roten till min sjukdom alkoholism.

.Den här texten kommer från Dagliga Reflektioner den 30 september, och har jag burit med mig sedan början av mitt tillfrisknande:

Först, en cirkel av kärlek och tjänande med en väl balanserad triangel inuti, grunden som representerar tillfrisknandet genom de tolv stegen. Så de andra två sidorna, som representerar enighet och service. De tre sidorna i triangeln är lika. När jag växte i AA identifierade jag mig snart med denna symbol. Jag är cirkeln, och triangelns sidor representerar tre aspekter av min personlighet: Fysisk och känslomässig hälsa och andlighet, som symbolens bas. Sammantagna ger dessa tre aspekter av min personlighet upphov till ett nyktert och lyckligt liv.

Kapitulation

Vaknar med så ont så ont. Egot dunkar på med alla rädslor, katastroftankar, slår på mig själv att jag inte kan vara den jag tycker att jag borde vara. Att jag har gjort fel och hela jag är fel. Får inte ihop mitt liv.

Vänder mig till min sponsor som kärleksfullt men tydligt vägleder mig till Gud. Nu. Möta känslan. Överlämna mig. Böja på nacken. Ja, jag kan inte själv. Jag står inte ut med mitt liv, med mina känslor och tankar just nu. Hjälp! Snälla kära Gud hjälp.

Kan inte känna mig älskad och värdefull när mitt ego dunkar på. Kanalen till Gud är blockerad. Men jag är alltid villig. Jag får vägledning till att inte låta egot ta utrymme utan söka Gud.

Min sponsor bemöter mig med kärlek och vägleder mig till lösningen, att söka Gud, möta Gud. Jag brottas med mig själv ett tag. Gråter, vågor av självömkan, ilska mot mig själv, rädslor, försök att tänka ut en lösning. Tills jag ser allt jag försökt fixa igen. Försökt kontrollera, tänka ut, prestera, manipulera, styra etc. Mitt problem är inte alkohol, mitt problem är jag själv (precis som min sponsor påminde mig om).

Jag kan inte själv. Jag kan inte ens kapitulera alldeles själv. För jag kan inte avslöja mitt självbedrägeri själv. Jag behöver hjälp. Av Gud och också genom min sponsor och andra.

Egot är separation från Gud. Känslan att vara oälskad och värdelös, fel, en illusion. Och fortfarande efter några år i programmet hamnar jag i den illusionen. Jag tror det är så det kommer att vara. Varför skulle vi annars behöva programmet?

Tack tack tack gode Gud för AA! Jag kan andas igen! Men jag ser hur mitt ego vill tänka ut, styra, planera, fixa och jag fortsätter att överlämna mig och låta Gud ta över. Let go let God!

Vad är mitt ansvar

Från Dagliga Reflexioner 7 oktober.

För mig har den här texten blivit en sanning genom egen erfarenhet. Varje gång jag stör mig på någon eller något, är det något hos mig själv som är hotad eller sårad. Jag kan inte acceptera verkligheten exakt som den är just då.

Jag hade mina invändningar i tysthet i början. Vad då, menar du att allt är mitt fel? Men andra gör ju så eller säger si. Tills poletten ramlade ner. Jag har inte med det att göra. Vad andra säger eller gör är deras sak, inte min.

Programmet lär mig att sätta handen framför näsan på mig och ta hand om det som finns innanför handen och släppa taget om allt utanför. It’s not my business!

Så varje gång jag blir arg, irriterad, rädd, ledsen, inventerar jag mig själv, inte den andra. Det är mitt ansvar.

Hur fri vill du vara?

Förändring

Transformation är alltid smärtsam. Men det är inte samma som lidande.

Före AA var mina dagar ett flöde av lidande. Hjälplöshet, kämpande, stridande, självömkan, ilska, hat, förtvivlan, misströstan, självförakt etc.

Idag gör det ont. Men jag lider inte. Jag är inte ett offer, jag är inte hjälplös. Jag har val idag.

Imorse landade dom sista veckornas händelser i mig. Jag kunde börja erkänna för mig själv innerst inne innebörden av allting. Smärtsamt. Men jag kände mig trygg. Allt är väl.

Jag vände mig till min Gud och överlämnade mig igen. Bad om vägledning. Och någonting i mig gjorde handlingarna igen. Utan att tänka, analysera, grubbla. Och resultatet lämnade jag över till min Gud.

Jag bad igen för alla inblandade. Och för många andra. Jag bad Gud placera mig idag där jag bäst kan tjäna honom och mina medmänniskor. Jag bad att Han ska avlägsna allt det hos mig som står i vägen för att jag ska kunna vara till nytta för Honom och för mina medmänniskor.

Jag bär med mig smärtan i mitt hjärta, gråter när tårarna tränger på. Samtidigt som jag har nåden att vara tacksam för allt det här. Jag har fullständig tillit att Gud formar mig. Allting är precis som det ska, just nu.

Jag fortsätter att vända mig utåt. Jag är lyhörd för Guds vägledning, var behövs jag idag. Jag ger vidare allt det jag har fått. Jag får vara en kanal för Gud. Tack gode Gud för desperationen!

Tillit att allting är som det ska

och att det bästa är fortfarande framför mig.

Lätt? Nej! Enkelt? Inte det heller. Men det finns en lösning, dom 12 stegen i alla mina angelägenheter.

Jag går i fullständig tillit. Jag är buren och allt är precis som det ska trots att det är smärtsamt. This too shall pass.

Jag har börjat arbeta efter många år hemma. Stor förändring. Väldigt positivt och inspirerande och samtidigt energikrävande. Jag har även börjat arbeta i ett annat program också. Jag gör mycket service och sponsrar många. Jag lever i AA:s handlingsprogram.

Jag är inte immun för motgångar, prövningar, svårigheter. Jag är inte immun mot alkoholen.

Jag går genom något av det svåraste och smärtsammaste någonsin. Väljer att inte vara helt transparent här med respekt för andra.

Och det finns inte en millisekunds tanke om alkohol! Inte en tanke om att ge upp! Vilken nåd!

Känslor? Ja! Och jag tillåter dom alla. Jobbar på att inte döma och bara vara ärlig om vad jag känner även om jag inte vill känna det jag känner.

När jag känner att jag behöver handla, vänder jag mig till min högre kraft, som jag väljer att kalla Gud, och ber om vägledning.

Jag ber om styrka att handla rätt, kärleksfullt och hjälpsamt. Jag ber för inblandade personer, att de blir välsignade och får det de önskar, drömmar om och behöver. Jag ber Gud visa mig hur och var jag kan vara till mest nytta. Jag lämnar över min vilja, kapitulerar om och om igen.

Efter ett tag gör jag handlingarna om jag blir visad det. I tillit. Känner att det är Gud i mig, genom mig. Jag vet aldrig 100% om det jag gör verkligen är Guds vilja med mig just nu. Men jag litar på att det är det då jag har gjort allt som är mitt att göra före.

Gud gör för mig det jag inte kan göra själv. Jag söker kunskap om Guds vilja med mig och styrka att utföra den. Det betyder inte att jag bara ska sitta och vänta. Och min egen sanning är att när jag måste handla nu NU, är det inte Gud utan mitt ego. Gud har inte bråttom. Jag ”köper” tid genom att söka Gud i bön och meditation, ringa till min sponsor. Därefter kan jag göra de handlingarna som Gud vägleder mig till.

Nu fortsätter jag att fokusera på det viktigaste. Mitt tillfrisknande. Gud får jobba med allt annat. Mitt ansvar är att ta min medicin, alltså leva i dom 12 stegen.

Tack gode Gud för AA!