Befriad

Befriad

Vilken befriande känsla jag vaknar med idag! Hela helgen har jag varit så fast i mitt ego. Jag har inte velat acceptera livet på livets villkor.  Jag har varit som en liten flicka som ligger på golvet och skriker, jag vill inte.  Även om jag egentligen har velat att komma ur detta.

Idag kan jag se och känna att det här är livet. Det blir inte som jag vill. Och det blir ännu bättre.

Min lösning tänkte jag var att skriva ett 4e steg. Min sponsor svarade att eller släppa taget. Ha! Det där hade jag inte tänkt på igen! 

Så här är det för mig i alla fall. Jag är en obotlig alkoholist och jag behöver andra för att kunna avslöja och reducera mitt ego.

Så idag känner jag mig fri från irritation, ilska, bitterhet och självömkan. Den där självömkans mantel är ofta osynlig för mig men tynger ner hela mig.

Tack gode Gud! För det är helt klart att jag inte gör detta själv.  Jag var ju besatt av att dricka. Under hela helgen har jag inte haft ens en enda tanke på dricka. Vilket mirakel!

Det är smärtsamt att leva ibland. Men jag tror att det är så för alla människor, inte bara för mig som alkoholist.  I min smärta börjar jag jämföra mig med andra och bitterheten tar över. Den vägen är inte kul. Tack och lov finns det en lösning på alla mina problem, ett andligt handlingsprogram, AA:s 12 steg.

Gud är god. Gud är så mycket större än jag någonsin kommer att förstå! Som en fantastisk vän beskrev: Han är mycket större än alla mina känslor och den samma igår, idag och imorgon.

Gud, jag överlämnar mig till dig för att du ska göra med mig som du vill. Befria mig från mitt egos slaveri, så att jag bättre kan utföra din vilja.
Befria mig från mina svårigheter,  så att segern över dem kan bära vittnesbörd till dem jag vill hjälpa. Om din kraft, din kärlek och ditt sätt att leva. Må jag alltid handla enligt din vilja.

Ske din vilja,  inte min!

image

Tillit i vardagen med en kraft större än din egen

Tillit i vardagen med en kraft större än din egen

”Om det inte hade fordrats mer än enbart en ny moralkod eller en bättre livsfilosofi för att övervinna alkoholism, skulle många av oss ha tillfrisknat för länge sedan. Men vi upptäckte att sådana koder och filosofier inte räddade oss, hur mycket vi än försökte. Vi kunde vilja vara moraliska, vi kunde vilja finna tröst i filosofin. I själva verket kunde vi önska dessa egenskaper av all vår vilja, men vår egen kraft var otillräcklig eller saknades helt. Hur mycket vi än ville räckte inte våra mänskliga resurser till – vi misslyckades ohjälpligt.
Brist på kraft – det var vårt dilemma. Vi var tvungna att hitta en kraft med vars hjälp vi kunde leva, och det måste vara en kraft som var större än vår egen. Uppenbarligen. Men var och hur skulle vi finna denna kraft?
Det är just detta som denna bok handlar om. Dess främsta syfte är att göra det möjligt för dig att finna en kraft som är större än din egen och som kan hjälpa dig lösa dina problem.”

Ur Stora Boken, Anonyma Alkoholister sidan 70-71

Genom att bara göra de 12 stegen tillsammans med en sponsor, i all min villighet att inte vilja ha det som jag hade det, så kom kraften till mig. Den bara kom. En kraft större en min egen. Gud väljer Stora Boken att kalla, och så även jag. Vad ordet Gud står för hos dig, är oväsentligt för alla andra – den enda som det betyder något för är för dig själv. Jag gjorde det enkelt från första början och valde att kalla min Högre Kraft för Gud. I samband med att kraften flyttade in i mig, en dag i taget, så fick jag också mer verktyg och möjlighet att arbeta mig framåt. Jag fick en stor visdom och källa av kärlek och kraft som kunde prata med, som jag fick utveckla en relation med och som jag kunde ”lämna över” mina problem till. Att våga göra detta kräver ett ständigt arbete i tillit. För mig är det en daglig övning. Tillit. Att ha tillit till Gud, att ha tillit till processen, att ha tillit att även om det är som jag tycker – så skulle det kunna vara precis så som det är tänkt att det skall vara (och ge andra mycket större och finare resultat). Jag vet i dag i mitt hjärta att jag inte vet allt, att jag bara ser en liten begränsad del av allt som pågår och händer.

20130803-072449.jpgI utvecklandet av relationen med Gud, så som jag uppfattar Gud, så kom sakta men säkert en känsla och upplevelse av att jag är älskad. Att jag duger som jag är, att jag är skapt sådan som jag är. Jag kunde i början av min nykterhet, vid steg 8-9, känna enormt mycket närhet av Gud. Jag fick några tidigt starka erfarenheter, av vad sinnesro och frid innebär. Att känna sig älskad, villkorslöst älskad, gör livet mycket enklare att leva. Mycket enklare. Mer fridfullt, en stark känsla av lycka i nuet. På möten hör vi ofta att Gud ger mig inte det jag vill ha, utan det jag behöver – det är en stark tillitsfull mening. Att kunna lita på att Gud förser mig med de förmågor jag behöver för att möta det som kommer. Också att Gud vet mycket mer än jag själv vad jag behöver, och ser även mitt ego – och väljer att inte möta upp mig där utan ger mig det som är bra för mig, i ett större perspektiv.

Här är en text som jag läste igår, om du känner ett motstånd för att den innehåller ord som ”stör dig”, prova att byta ut med ord som funkar utifrån din uppfattning av Gud. I AA lär vi oss att vi inte är eller att det inte är ett religiöst program, utan andligt. Ett andligt handlingsprogram. Andlig läsning kan innebära att jag läser texter som kommer från många olika traditioner.  Öppna hjärtat för att lyssna och du hör budskap lättare.

”Om du vet att Fadern älskar dig, om du vet det med hela din varelse, då har ditt hjärta funnit ett hem. Då handlar evangeliet inte om att du måste göra det ena eller det andra. Då gäller det bara på att lita på och ta emot Hans kärlek.
Om du vet att du är älskad kan du inte heller ha några verkliga bekymmer. ”Gör er inga bekymmer” säger Jesus, ”er Fader är vad ni behöver”. (Matt 6:31-32)
Bekymmer tyder på bristande tillit. Det är viktigt att inse skillnaden mellan bekymmer och den berättigade omsorg du måste ha om dina eller andras angelägenheter. Bekymmer, i form av en krampaktig oro, är helt orimliga om du vet att din Fader tar hand om dig och sörjer för dina behov. Ditt liv kan bli fyllt av en orubblig frid därför att Han älskar dig mer än du kan älska dig själv.”

Ur Willfrid Stinissens bok med daglig läsning

Jag tror att en människas allra största svårighet är att fatta att hon är totalt, villkorslöst, massivt och kraftfullt älskad av en kraft större än min egen. Av Gud. Att vara omslutande älskad av nåt du inte kan ta på, förstå eller begripa. Hela mitt liv, i alla samtal, möten, i alla bönestunder och meditationer, i stunder av andlig läsning – syftar på nåt sätt till att göra denna sanning levande för mig. ”Om du verkligen existentiellt vet dig vara älskad, kommer du att stråla ut din kärlek över världen.” 

”Vår bok är endast avsedd att väcka förslag. Vi inser att vi inte vet allt. Gud kommer hela tiden att uppenbara mer för dig och för oss. Fråga Honom under din morgonmeditation vad du kan göra denna dag för den människa som fortfarande är sjuk. Svaren kommer, om du bara har sett om ditt eget hus. Men självklart kan du inte föra vidare något som du inte har. Se till att ditt förhållande till Gud är gott och stora ting kommer att ske med dig och med oräkneliga andra. Detta är för oss den stora sanningen.
Överlämna dig själv till Gud så som du uppfattar Honom. Erkänn dina fel för Honom och för dina medmänniskor. Röj undan vrakgodset från ditt förflutna. Ge frikostigt av det du funner och anslut dig till oss. Vi är med dig i Andens gemenskap och du kommer säkert att träffa några av oss när du vandrar det lyckliga ödets väg.
Tills dess – må Gud välsigna dig och bevara dig.” Stora Boken, Anonyma Alkoholister sidan 177.

Brev från Bill W – Känslomässig nykterhet

Brev från Bill W – Känslomässig nykterhet

Känslomässig nykterhet

Ur ett brev från januari 1958 som Bill W skrev till en vän som ibland led av svåra depressioner.

Jag tror att många ”gamlingar” inom AA, som lever i och praktiserar programmet på ett lyckat sätt, ändå upptäcker att de saknar en äkta känslomässig nykterhet. De kommer kanske att vara spjutspetsen för nästa stora utveckling inom AA. Utvecklingen av en verklig mognad och jämvikt, (d.v.s. ödmjukhet i relationerna med oss själva, med våra medmänniskor och med Gud).

Se t.ex. på tonårsperioden med alla dess önskningar och behov för att uppnå självförverkligandet, som många av oss har, med självhävdelse och romantiska föreställningar om det perfekta kärleksförhållandet m.m. Behov som är helt relevanta i 17-årsåldern, men som visar sig helt omöjliga att leva efter i 47 eller 57-årsåldern.

Sedan jag kom till AA har jag stångat pannan blodig på många av dessa områden eftersom jag inte lyckades att utvecklas känslomässigt och andligt. ”Gud var smärtsamt det är att fortsätta kräva det omöjliga”, och hur ytterst plågsamt det är att slutligen upptäcka, att det vi hela tiden gjort – är att försöka springa innan vi lärt oss att gå. Sedan kommer våndan över hur fruktansvärt fel vi har betett oss. Hur fullkomligt oförmögna vi är att ta oss ur ekorrhjulet.

Hur skall vi nu omsätta den rätta inre övertygelsen till ett moget och ändamålsenligt beslut, så att vi kan gå vidare mot ett lyckligare och mindre bekymmersamt liv? Nåja, det är inte endast neurotikernas problem, det är problemet med livet i sig självt. Därför gäller det för oss som har kommit till en tidpunkt i vårt tillfrisknande – att vi är beredda att villigt använda vad vi lärt oss – i alla våra angelägenheter.25AIO2NH9B4GQ_12NN1EB_PH_L_LS

Trots att vi arbetar aktivt med stegarbete händer det ibland att Sinnesron uteblir. Denna erfarenhet delas av många av oss under vår utveckling. Och det är verkligen ett smärtsamt stadium, bokstavligt talat. För hur skall då vårt undermedvetna – där så mycket av våra rädslor, fruktan och förljugna önskningar kommer ifrån – fås i samklang med vad vi verkligen vill? Och hur skall vi bli övertygade om att den gömde och listige ”Mr Hyde” skall bli vår huvudsakliga uppgift att ta itu med?

Jag har nyligen förstått att detta är möjligt. Jag tror det, därför att jag nu upptäcker och börjar se, att de som levt på ”skuggsidan” – människor som du och jag – har börjat nå resultat. Min depression förra hösten, som egentligen saknade orsak, var så stark att jag nästan var i behov av vård. Jag blev rädd, och kände, att nu är det dags för en lång tids svårigheter. Min erfarenhet sade mig, att det var ingen ljus framtid jag gick till mötes. Jag frågade mig själv: ”Varför hjälper inte stegarbetet till för att lindra min depression?” Vid den här tiden hade jag börjat läsa S:t Franciscus böner; ”Det är bättre att trösta än att bli tröstad.” Här var formeln – javisst, men varför fungerade den inte?

Plötsligt insåg jag vad saken gällde; min i grunden svaga punkt hade alltid varit beroende – ett nästan oinskränkt beroende – av människor eller omständigheter, för att förse mig med inflytande, trygghet o.s.v. Då jag förstod, att jag inte lyckades uppnå mina tonårsideal och önskningar, kom känslan av otillräcklighet, och min depression var ett faktum. Jag hade inte en chans att använda erfarenheten i S:t Franciscus bön på ett kärleksfullt sätt, förrän alla mina ödesdigra beroenden var avlägsnade.
VCStFrancis
Även om jag under årens lopp hade genomgått en viss andlig utveckling, hade jag aldrig förstått den egentliga beskaffenheten i dessa beroenden. Förstärkt av den kraft jag kunde få genom bönen, upptäckte, att det var nödvändigt att uppbåda all kraft av vilja och handling för att kunna kapa alla dessa felaktiga beroenden; av människor, av AA, och av olika tänkbara omständigheter. Då, och endast då, kunde jag bli fri att leva och älska som Franciscus hade gjort. Med en grundläggande känslomässig tillfredsställelse insåg jag, att det var det där lilla extra givandet av kärlek det handlade om – att kunna ha kärlek att dela med sig av – och att kunna vara ödmjuk i de situationer som livet erbjuder.

Helt klart var, att jag inte kunde ta emot andlighet och kärlek förrän jag kunde lära mig att ge tillbaka vad jag själv fått. Och detta kunde jag inte göra så länge som jag var fast i felaktiga beroenden. Därför att mina beroenden innebar krav och kontroll; krav på att styra de människor och situationer som omgav mig.

Dessa ord – ”absolut beroende” – kanske ser ut som ett skämt, men de var de ord som hjälpte mig och inspirerade mig till frigörelse, och som har givit mig min nuvarande stabilitet och sinnesro; egenskaper som jag nu försöker befästa i mitt handlande – att ge kärlek utan att förvänta mig att få någon tillbaka. detta verkar vara den primära läkandeprocessen – ”En utåtriktad kärlek, given av Guds skapelse och folk” – vilket innebär att vi först måste göra oss mottagliga för hans kärlek till oss. Det är helt klart att vi inte kan ta emot kärlek förrän våra förlamande beroenden är bortarbetade ur djupet av våra ”jag”. Endast då kan vi skymta innebörden av vad mogen kärlek verkligen är.

Andlig uträkning, säger du nu? Inte alls! Under de första sex månader som jag själv var nykter, så arbetade jag mycket med alkoholister. ingen av dem blev bättre genom mitt arbete. Trots detta så höll jag mig nykter under denna tid. Det var inte fråga om att dessa alkoholister skulle ge mig något tillbaka. Min stabilitet kom sig av, att jag försökte ge, utan att ställa krav på att få någon ersättning.

Det är så jag tror det fungerar när man vill vara känslomässigt nykter. Om vi noga undersöker varje störning i vårt psyke, vare sig den är allvarlig eller ringa, så finner vi att det ligger ett ohälsosamt beroende bakom, och att konsekvenserna är ohälsosamma krav. Det är bara genom detta vi kan frigöras för att kunna leva och älska, och då kan vi kanske genom tolvstegsprogrammet hjälpa oss själva och andra att leva ett känslomässigt nyktert liv.

Jag har naturligtvis inte kommit på något som är helt nytt för mig – bara något som har hjälpt mig att bli av med många av mina egna ”hjärnspöken”. Min tankeverksamhet är inte längre upptagen med att vara tvångsmässigt upprymd eller deprimerad. Jag känner mig inte heller grandios – eller bättre än alla andra. Jag har funnit ett varmt och skönt ställe som badar i strålande solsken.

/ Bill W
Översättning Ulf K och Ove HSUNMAN

Anonym lifestory – Jag har sjukdomen alkoholism.

Anonym lifestory – Jag har sjukdomen alkoholism.

Den föddes jag med. I generationer tillbaks har vi i min familj, en efter en, fått erfara maktlöshet inför alkoholen. Jag är den första som fått nåden att hitta AA:s program och får leva i tillfrisknande.292c26c32dcd05a57fc3e8573d0c60e0

Jag föddes in i skammen, som jag tidigt fick dela med den enda person som inte föll offer för  alkoholen, men som led av svår psykisk ohälsa, nämligen min mamma.

Jag är uppväxt , snarare i en tribe, än en kärnfamilj. Växte mestadels upp med mina morbröder och mostrar. Jag föddes som en så kallad oäkting, min biologiska pappa, var ung alkoholist. Dog i en olycka , 40 år gammal när han hade varit på fest.

Jag lärde mej redan vid 4-5 års ålder att läsa av, vad som var på gång. När fyllan skulle ockupera hemmet, leda till misshandel, till att mormor var tvungen att gömma sej utomhus. Till att det blev slagsmål , högljudda bråk, eller hångel i alla hörn. Min uppgift blev att begränsa så många konsekvenser som jag förmådde. Tyckte synd om alla och allt. Försökte hitta förmildrande omständigheter, för att kunna behålla min kärlek till min ”familj”.

Det blev tidningsrubriker, när morfar kört på fyllan, det blev tidningsrubriker när min morbror blev mördad. Min olycka, oro, ångest var stor när min älskade morbror kom hem stupfull, helt i sönderslagen. Min ångest, var outhärdlig, när morfar åkte i fängelse, och min mormor stal mat i affärerna, för hon inte hade pengar.

Detta gav alkoholen mej. Ångest ,skam…redan som 5 åring hade jag fått känna av maktlösheten inför alkoholen. Tidigt började jag själv att dricka. Vid 10-11 års ålder började jag stjäla sprit, dricka med sugrör, för att få den härligt lugnande effekten , som spred sej i min lilla kropp.

Jag led av att inte kunna rädda mina kära. Bestämde mej tidigt för att trots att jag var alkoholist, skulle jag i alla fall , se till att hålla konsekvenserna osynliga. Redan som 13 åring drack jag för det mesta, för mycket. Det var surt rödvin eller mellanöl. Planerade för helgerna, först  främst , hur vi skulle få tag i alkohol, därefter var vi skulle tillbringa fredag, lördag. Alkoholen gick alltid först i alla lägen. Många helger startade med att ”tura”, dvs åka med Danmarksbåtarna fram och tillbaks tills vi uppnådde tillräcklig berusning, för att ha självförtroende nog att dra in på disko.

Redan som 18 åring hade jag utvecklats till alkoholist, som helt började tappa greppet. Jag började sjukskriva mej, jag ljög, manipulerade, etc. Var hela tiden livrädd för att bli avslöjad. Jag beslutade mej för att börja om mitt liv varje måndag, varje fredag , eller tisdag, eller måndag. Men snart tyckte jag att det inte var så farligt.Powerless

Jag beslutade till slut att jag måste från Skåne, börja om mitt liv på annan plats, med annan inriktning. Jag sökte mej till utbildning, i Norrland. Kul att leva student liv, med de härliga fester som studentlivet medförde. Men i denna miljön, mötte jag också fantastiska, troende människor. Jag fann äntligen en kristen gemenskap, där jag inte behövde skämmas för min längtan efter att få ge uttryck för min andliga törst. Jag har alltid vetat  att Gud fanns för mej. I min ursprungs familj , gick jag som liten omkring om frågade alla vuxna som betydde mycket för mej, om dom trodde på Gud. När min oro var stor gick jag ut på balkongen, blickade upp mot kyrkan som låg högt upp på en kulle, och njöt av den stillheten som den vyn, gav mitt lilla barnhjärta.

Under studietiden, fick alltså alkoholen konkurrens av mitt behov av tro, bön och sinnesro som jag fann i denna gemenskap. Men snart tog alkoholen över. Jag började resa, flumma, gick in i vänster kulturens vin drickande. Levde i kollektiv, drack, snackade politik, feminism, allt med rödvin i glaset.

Så fortsatte det. Vid 25-års ålder, hade jag börjat stävja mitt okontrollerade drickande, med att ta Antabus på söndagarna, för att inte kunna dricka i veckorna. Det ledde bara till att jag drack också på antabus. Jag utvecklade depression, ångest. Blev nyckfull, opålitlig. Samtidigt lyckades jag göra karriär i mitt yrke. Var en uppskattad chef och medarbetare. Levde efter motto, attack är bästa försvar, när jag var rädd för att någon skulle avslöja mej.

Nu var det dags att hitta nya vägar i livet som skulle underlätta, att hålla alkoholismen i schack. Då träffade jag min man. Vi gifte oss. Jag blev om gående gravid. Min man hade inga alkoholproblem, men större delen av hans familj, var alkoholister. Jag slutade dricka. Vågade inte dricka något, med rädsla för att tappa kontrollen. När mina barn började bli 4-5 år, började jag smyg dricka lättöl, sedan mellanöl, sedan övertyga min man om att vi skulle dricka lite vin på helgen, bjuda hem vänner etc.

Skilde mej -98, då satte det fart. Jag kände sådan frihet. Frihet att kunna dricka och ofta mycket. Träffade omgående min andra livspartner. En fantastisk passion. Vi började resa, uppleva mycket äventyr tillsammans. Alltid var det en anledning till fest, ett gott glas vin, eller ett fint vin eller…

Efter något år, började vi dricka i veckorna. Jag hade genom min manipulation, fått även denna person att dricka okontrollerat. Trots vår fina varma kärlek, drack vi bort allt. Slutade prata, slutade planera, slutade med närhet och sex, ersatte allt detta med alkohol. 2008, var separationen   ett faktum. Fullständig katastrof för mej. Jag hade supit bort den vackraste kärleken jag kunde tänka mej.

Nu återstod ensamheten, och fritt fall. Jag drack dagligen, litervis med vin. Snubblade till jobbet, bakfull . Flesta 380416_314278075250482_222198517791772_1317242_1404551314_nmorgnar, stod jag i duschen, så slut , så oförmögen att tänka en klar tanke, och bad: Gode Gud, om jag klarar mej denna dagen , ska jag aldrig drick mitt i veckan mer. På eftermiddagen stod jag på systemet , och köpte nytt vin. Skulle bara dricka vitt vin, gav mindre baksmälla, inte drick efter 20:00 etc. Mina barn började verkligen bli trötta på att höra min alkoholpåverkade röst när dom ringde. Jag älskade verkligen mina barn, dom var mitt allt, men alkoholen var mer.

En dag för 3 år sedan, ringde min kära väninna, berättade att hon gått med i AA. Ja, det kunde jag förstå. För så alkoholiserad som hon var, så var det nog ett bra beslut! Men när hon tyckte att jag….

Nej då fick det vara nog. Skulle jag, gå på AA! Sista anhalten för alkoholister. Hon tyckte i alla fall att jag skulle gå på konventet och lyssna. Gud hade hör tio års bön: Hjälp mej!!! Jag smög mej dit, panikslagen iför att någon skulle känna igen mej. Lugnade mej med att dom skulle tro att jag i tjänsten.

Jag blev helt tagen! Jag kände mej hemma omedelbart. Här satt hundratals människor, berättade om sjukdomen alkoholism, utan skam! Sjukdomen! Va sjutton, jag som alltid sett det som brist på karaktär. jag var fast, men livrädd. Hur skulle jag våga mej till ett AA möte. Vad krävdes för att vara medlem. Nej det var otänkbart att jag skulle gå ner och sätt mej i den källaren. Jag visste ganska väl vilka alkisar som satt där, vad skulle dom tänka om jag kom ner dit!! Gud hör bön!! Jag skickade ett mail till AA gruppen och vips var det en kvinna som ringde, erbjöd sej följa med. Gud, släckte ner mitt hjärnkontor, jag lät mej ledas till lokalen. Mycket riktigt satt dom riktiga alkisarna där som jag misstänkte. Jag fick verkligen ödmjuka mej, böja på nacken, och säja, jag är alkoholist.

Från första dagen , förstod jag att jag hade hittat min lösning. Detta är ett andligt handlingsprogram! Väldigt snabbt , sinnesrobönenhittade Gud en sponsor som passade mej. Jag blev av med min besatthet, löftena infriades, och jag fick ett liv. Var väldigt viktigt för mej att jag var beredd att göra allt som stod i min makt. Att verkligen i ärlighet, jobba i stegen. 4:e och 5;e steget, befriade mej från skam. Gav mej möjlighet att se mina karaktärsbrister, saker som jag måste göra något åt, för att tillfriskna. Härligaste var att i 8:e och 9:e steget, få möjlighet att gottgöra alla dem som jag skadat. Gode Gud, tack för kraften att genomföra det.  Jag hade kapitulerat, ur kapitulationen, kunde jag resa mej upp och se hur livet kom mej till mötes.

Jag har supit i 45 år. Nu har jag fått tre års nykterhet. Varje dag är en Guds gåva till mej. Jag är väldigt noga med att vårda min relation till min högre makt. Jag har ju en kristen tro, som också , för mej är ett handlingsprogram. Jag försöker att leva i programmet. Leva i tillfrisknandet. Ge vidare denna otroliga gåva som jag fått, genom att sponsra och berätta hur jag gjorde. Startade en kvinnogrupp, som blivit väldigt viktig för mej. Slarvar med kontakten med min 547430_315569871855280_100002068093591_702466_109410565_n.jpgsponsor, men hon finns med mej alltid. Genom att varje morgon avsätta en halvtimme till 11:e steget, samt till bön och meditation, vet jag att min dag blir som den ska. Jag ber om att inte ta första glaset.

Tack för att jag fick dela detta med er.
/Anonym medlem i gemenskapen Anonyma Alkoholister

——-

Denna lifestory är skriven av en kvinnlig medlem i AA (en fantastisk syster!), på förfrågan till denna blogg. <3, ett oändligt tack.
/Tillfrisknande.com

Anonym lifestory – Hej! Jag har sjukdomen alkoholism och det kan jag inte hjälpa.

Anonym lifestory – Hej! Jag har sjukdomen alkoholism och det kan jag inte hjälpa.

Hej!

Jag har sjukdomen alkoholism och det kan jag inte hjälpa.

Men jag har ett ansvar för mitt tillfrisknande.

Jag tillhör dem alkoholisterna som var torsk redan första glaset.

Första gången jag drack Alkohol var i 12års åldern och jag kände redan första gången att jag hittat hem.

Jag är uppvuxen i en familj där Alkohol hade en central roll.

Mina föräldrar var i restaurang branschen och senare egna företagare i samma bransch.

Vad jag kommer ihåg så var det arbete och fest som var det centrala i våra liv.

Jag har i hela mitt liv känt ett utanförskap och att jag inte hörde hemma någonstans.

Så när alkoholen kom in i bilden så kände jag att den känslan försvann. (En stund)

Jag gick till sjöss efter jag gått ur grundskolan. Och då blev mitt alkohol missbruk ännu värre.

Jag har varit i väldigt många fjärran länder på detta klot men aldrig sett mer än barerna närmast hamnen. Med allt vad sådana barer har att erbjuda.

I tjugo års ålder träffar jag en kvinna som jag blir tillsammans med och bestämmer mig för att sluta jobba på fartyg i fjärrfart och börjar jobba på färjor istället.

Har också då i åtanke att komma tillrätta med mitt missbruk.

Det blir precis så det alltid tidigare blivit för mig värre.

Under denna tid får jag och min hustru barn.imauhjkges

Jag var alltid påverkad av Alkohol eller någon annan kemisk substans.

Mitt liv snurrade på i en ständig Ångest och jag led något fruktansvärt av självförakt och ständig ångest både för hur jag misshandlade mig själv och försummade mina nära.

Början på slutet för min del kom i och med en avgiftning på Nordhems klinik i Göteborg.

Detta innebar för mig ett stort misslyckande jag hade varit där många gånger tidigare med min Far.

Jag bestämde mig redan i 13 års ålder att var som än hände så skulle jag aldrig hamna där.

Och nu så satt jag där i dessa ljusblå kläder som patienterna har och hade en Ångest som jag aldrig tidigare upplevt.

Detta blev för mig att företaget jag var anställd i skickade mig på en behandling i kommunal regi.

Jag skruvade på korken på flaskan och gjorde inget annat jag höll mig promille fri i 8 års tid på som jag ser det på ren rädsla.

Men när jag ser tillbaka på dessa 8 år så var den ända förändringen att jag inte drack alkohol .

Jag använde mig fortfarande av andra kemiska preparat för jag var ju Alkis inte Narkoman.

Och jag var fortfarande samma egocentriska person som jag varit hela tiden.

Så för mig så slutade detta med att jag plockade upp huvuddrogen igen ALKOHOL.

På väldigt kort tid var jag tillbaka i precis samma tillstånd jag varit i den gången för 8 år sedan.

Nej förresten det var mycket värre!

Så på tre månader söp jag mig tillbaka till ett tillstånd där jag inte kunde vara utan och inte heller med Alkohol jag var totalt chanslös mot det första glaset.

När det var absolut värst och jag inte ville leva men var för rädd att dö.

Då fick jag ett telefon samtal från en gammal barndoms kamrat.

Han pratade på och frågade hur det var o.s.v.  och jag svarade att allt var bara bra.

Efter det samtalet så tänkte jag vilken oärlig och falsk människa du är.

Jag tar då ett beslut som skall visa sig vara det bästa beslut jag någonsin har tagit.

Jag lyfter på luren och ringer tillbaka till min vän och säger till honom precis hur det ligger till.

Och han svarar mig om du vill så kan du hänga med mig på ett AA möte och kolla vad vi håller på med där.12

Sagt och gjort jag hänger med honom kommer till mitt första möte fruktansvärt rädd och misstänksam.

Jag upptäcker på det mötet att människorna där har något som jag gärna skulle vilja ha.

I dag kallar jag det för sinnesro för det är det jag vill ha mest av allt.

Nu var det bara det hur skulle jag kunna få detta?

Jo jag lyssnade på vad dessa människor gjort och bestämde mig för att jag skulle göra allt som stod i min makt för att få vad dem hade.

Jag frågade min vän om han kunde tänka sig att bli min sponsor och det kunde han.

Sedan började en resa som jag får gåshud av nu när jag sitter och skriver ner detta.

Min vän hade brutit foten och var sjukskriven och jag var också sjukskriven så han lotsade mig genom dessa steg och vi var tillsammans eller hade telefon kontakt varje dag under väldigt lång tid.

Och för min del att genom dessa steg komma åt det som var mitt problem var helt fantastiskt för mig.

Min sponsor tog med mig på massa olika möten och presenterade mig för massa människor i denna gemenskap.

Jag fick inte riktigt grepp om detta med högre makt men gjorde som min sponsor föreslog.

Jag träffade som sagt mycket nya människor bland annat så träffade jag en kvinna i den grupp som blev min hemma grupp som hade en tro som attraherade mig.

Jag började köra denna kvinna hem efter möte i vår grupp.

Och på hennes parkering har vi haft långa samtal dessa samtal hjälpte mig att bättre förstå och kunna greppa andra och tredje steget.

Denna kvinna blev hör och häpna efter min fru min första kvinnliga vän.

För i min snedvridna värld så hade man inte kvinnor som vänner.

Som ni hör hade jag ett och annat att lära mig.

Denna kvinna drabbades av sjukdom några år efter vi blivit vänner.

Jag skall aldrig glömma henne. Jag satt på hennes döds bädd några timmar innan hon lämnade jordelivet.gift of love3

Hon sov det mesta men när hennes barn var ute i rökrummet och jag var ensam kvar i rummet med henne så vaknade hon till tittade på mig log och sa var inte rädd.

Varför tar jag med detta? Jo bara för att ni skall förstå hur stark i tron hon var. Hon skulle dö hon var en medlem i AA men till och med då  var det en annan människa hon satte i första hand.

Jag gjorde mitt femte steg tillsammans med en för mig okänd person. En präst i församlingen där jag bodde. Jag hade gjort ett fjärde steg och tänkte det här skall väl vara snabbt avklarat och bokade in ett par timmar.

Jag gick till henne en gång i veckan under 18 månaders tid snacka om grundligt femte steg.

Och för mig var det en bit in i detta steg som den totala befrielsen kom.

Tänk att först få ner allt på papper i ett fjärde steg för att sen berätta allt för en medmänniska och att det skulle kunna få mig att inte vilja dricka alkohol. Kan det vara så enkelt? Ja precis så enkelt men inte lätt.

Jag tänker mycket på min familj också när jag sitter här och skriver.

Och i vår bok så finns det ett par kapitel som handlar om detta så jag tänkte ta lite tankar kring detta också.

Jag är gift med en kvinna som har varit med på hela denna resa och stått vid min sida.

Vi har två fantastiska barn (Utan missbruksproblem)

När jag kom med i denna gemenskap och blev helt uppslukad i arbetet med mig själv så blev det så det alltid blivit för mig jag glömde av att dom gjorde inte samma resa.

Visst var det bra att pappa/mannen hade blivit nykter men nu då?

Nu hängde han i källarlokaler på kvällarna och han började prata om Gud och andlighet.

Och dom tyckte nog precis som det står i vår bok att jag gått från aktiv alkis till att bli en smula vrickad.

Så när jag varit med ca ett år så hade jag och min fru det sämre än vi någonsin haft.

Vad gjorde vi då för att vända detta?

Jag kunde ju bara lämnat och gått vidare med all min nyvunna kunskap.

Men jag älskar min fru högt och hon hade alltid stått på min sida.

Så jag tänkte att kan jag komma till rätta med alla mina problem så måste det finnas en lösning för oss också.

Så det jag gjorde först det var att bjuda med henne på öppna möten så hon fick träffa dessa människor.

Hon började åka med på konvent och träffa ännu mer av dessa tillfrisknande människor.

Och vi sökte hjälp utanför oss själva för att komma tillrätta med våra problem.

Och långsamt blev det bättre nu skall jag inte säga att våra liv går på som en räkmacka.

Men vi har alla fall fått verktygen som gör att vi kan leva lyckliga liv tillsammans.401702_10150860991832406_1374458600_n

Många av mina vänner i gemenskapen är numer också min frus.

Och allt detta för att jag/vi bestämde oss för att nu räcker det.

Jag tog för ett tag sen tid i detta program och för första gången på 10 år så var hela min familj med på ett möte där jag fick en medalj.

Jag visste inte att mina barn skulle dyka upp på detta möte där dom och min fru berättar för mig att dom litar och tror på mig.

Detta var en enorm upplevelse för denna Alkis som jag inte tror att dom förstår vad det betydde för mig.

Så till alla er som kämpar därute vill jag bara säga ha tålamod det blir bättre.

Jag har gått från total misär till där dom flesta människor litar på mig .

Och framför allt där dom som jag älskar mest vet att jag numer är att räkna med.

Så hur ser detta framgångs recept ut?

Jo för mig var det som jag har sett för många andra.

Jag kom till AA skaffade mig en sponsor började jobba i stegen och senare började jag att sponsra själv och göra service för denna fantastiska gemenskap.

Så nu vill jag bara säga tack till denna gemenskap till min sponsor (eller som han brukar säga tacka inte mig tacka GUD) Tack till alla fantastiska människor jag får möta. Och framför allt tack till min fru som har stått ut med mig. (och står ut med mig)

Jag vill och så tacka blogg innehavaren för möjligheten att skriva ner detta.

Jag är ansvarig.imagesCAJ4C89B

Närhelst,varhelst

Någon ber om hjälp

Vill jag att AA skall finnas

Till hands och för det

Är jag ansvarig.

Man måste inte räcka till!

Huvudsaken är att man finns till!

Allt annat är bonus!
/Anonym medlem i gemenskapen Anonyma Alkoholister

——-

Denna lifestory är skriven av en manlig medlem i AA (som jag tacksamt nog kan kalla nära vän), på förfrågan till denna blogg. <3, ett oändligt tack.
/Tillfrisknande.com

Guds kärlek förändrar oss

Guds kärlek förändrar oss

imagesdfadasDet har en avgörande betydelse att min innersta uppfattning om mig själv är grundad i tilliten att jag är villkorslöst älskad av en kraft större än mig själv, istället för hur jag ser ut, hur mycket pengar jag tjänar, hur framgångsrik jag är. Guds kärleksfulla existens och närvaro i våra liv är inte bara en en extra krydda i livet. Det är en fråga på liv och död. Det handlar om mitt människovärde, om vem jag egentligen är. Vår räddning ligger i att överge våra falska gudar och beroenden och återvända till den kärlek som är alltings grund. Den kärlek som aldrig sviker, som aldrig överger, aldrig dömer, som vill att våra liv ska levas fullt ut och som vill vårt bästa. Det är att leva i beroenden av den kärleken som vår verkliga frihet ligger.

Något mycket kraftfullt och livsomvälvande inträffar när en människa låter tron på att hon är älskad tränga in i sitt medvetande och när hon låter den kärleken börja utplåna allt det som gör att hon tvivlar på sig själv. Då börjar hennes självbild förändras. När hon börjar förstå att hon är älskad precis som hon är utan att det krävs någon motprestation från hennes sida. När vi slutar vara förlorare eller offer för vår omgivning eller uppväxt med dumma småskolefröknar och så vidare och istället börjar ta till oss och ana vår inneboende storhet, då kan vi börja ana vad våra liv egentligen kan vara. Kom ihåg att du alltid gjort så gott du har kunnat. Du har kanske inte kommit så långt, det kanske finns mycket som ännu är ouppklarat i ditt liv, allt är kanske inte okej, men du är okej. Ta det lugnt. Gud förstår.

”Kristendom för ateister”Olle Carlsson

Kärleksfull morgonstart genom bön och meditation – 11:e steget

Kärleksfull morgonstart genom bön och meditation – 11:e steget

Ӏlskade Gud,

Jag är maktlös och mitt liv är ohanterbart utan din hjälp och vägledning. Jag kommer till Dig idag därför jag tror att Du kan återupprätta och förnya det jag idag behöver. Eftersom jag inte kan hantera mitt liv och mina 544494_349093498502917_315204900_nangelägenheter har jag beslutat att ge dem till Dig. Jag lägger mitt liv, min vilja, mina tankar, mina önskningar och ambitioner i Dina händer.

Jag ger Dig allt mitt goda och det dåliga, karaktärsdefekterna, tillkortakommandena, min själviskhet, harm och problem. Jag vet att du kommer lösa dem i enlighet med Din plan. Ta mig så som jag är och använd mig i Din kärleksfulla tjänst. Visa och vägled mig på mina vägar och visa mig vad jag kan göra för Dig.

Jag kan inte kontrollera eller förändra mina vänner eller mina nära och kära, så jag överlåter dem till din omvårdnad för att Dina kärleksfulla händer ska göra med dem det Du anser är bäst. Låt mig vara kärleksfull och fri från att döma dom. Om de behöver förändras Gud, så får Du göra det för jag kan inte.

Gör mig bara villig till att vara i Din tjänst, att bli befriad från mina tillkortakommanden och att göra mitt bästa. cropped-380813_207978502614418_100002068093591_456222_2074816582_n.jpg

Hjälp mig att alltid renhjärtad med mina tankar och handlingar som är skadliga för mig själv och andra och som separerar mig från Ditt ljus, kärlek och ande. När jag begår dessa misstag, gör mig då medveten om dem och hjälp mig att genast erkänna vart och ett av dem.

Jag söker att lära känna Dig bättre och älska Dig mer. Jag söker insikt om Din vilja med mig och kraften att utföra den.

Amen”

Kärlekens lov.1 kor 13:4-7,13

Kärlekens lov.1 kor 13:4-7,13

185Kärleken är tålmodig och god
kärleken är inte stridslysten,
inte skrytsam och inte uppblåst.
Den är inte utmanande, inte självisk
den brusar inte upp,
den vill ingen något ont.
den finner inte glädje i orätten,
men gläds med sanningen.

Allt bär den, allt tror den,
allt hoppas den, allt uthärdar den.
Men nu består tro, hopp och kärlek dessa tre,
och störst av dem är kärleken.

Kärleksfull morgonstart genom bön och meditation – 11:e steget

Kärleksfull morgonstart genom bön och meditation – 11:e steget

Ӏlskade Gud,

Jag är maktlös och mitt liv är ohanterbart utan din hjälp och vägledning. Jag kommer till Dig idag därför jag tror att Du kan återupprätta och förnya det jag idag behöver. Eftersom jag inte kan hantera mitt liv och mina 544494_349093498502917_315204900_nangelägenheter har jag beslutat att ge dem till Dig. Jag lägger mitt liv, min vilja, mina tankar, mina önskningar och ambitioner i Dina händer.

Jag ger Dig allt mitt goda och det dåliga, karaktärsdefekterna, tillkortakommandena, min själviskhet, harm och problem. Jag vet att du kommer lösa dem i enlighet med Din plan. Ta mig så som jag är och använd mig i Din kärleksfulla tjänst. Visa och vägled mig på mina vägar och visa mig vad jag kan göra för Dig.

Jag kan inte kontrollera eller förändra mina vänner eller mina nära och kära, så jag överlåter dem till din omvårdnad för att Dina kärleksfulla händer ska göra med dem det Du anser är bäst. Låt mig vara kärleksfull och fri från att döma dom. Om de behöver förändras Gud, så får Du göra det för jag kan inte.

Gör mig bara villig till att vara i Din tjänst, att bli befriad från mina tillkortakommanden och att göra mitt bästa. cropped-380813_207978502614418_100002068093591_456222_2074816582_n.jpg

Hjälp mig att alltid renhjärtad med mina tankar och handlingar som är skadliga för mig själv och andra och som separerar mig från Ditt ljus, kärlek och ande. När jag begår dessa misstag, gör mig då medveten om dem och hjälp mig att genast erkänna vart och ett av dem.

Jag söker att lära känna Dig bättre och älska Dig mer. Jag söker insikt om Din vilja med mig och kraften att utföra den.

Amen”