Villig att förlåta

Villig att förlåta

Oj så bra text på Dagliga reflexioner idag! Att jag inte har kommit på det tidigare att när jag arbetar med ett steg, kan jag läsa i Dagliga reflexioner om det steget för inspiration! Plötsligt händer det! Haha!

Så här står det på dagens text: ” Ett av nyckelorden i åttonde steget är alla. Det står mig inte fritt att välja ut en del namn till min lista och bortse från andra. Det är en lista över alla de personer jag har skadat. Jag inser genast att detta steg gör det nödvändigt att förlåta, för om jag inte är villig att förlåta någon, kommer jag knappast att sätta upp hans namn på listan. Innan jag skrev det första namnet på min lista bad jag en liten bön: Jag förlåter var och en som någonsin har gjort mig illa och det spelar ingen roll vad de har gjort mig. 

Jag försöker inkludera även kommande oförrätter i min bön om förlåtelse. Jag förlåter alla och allt som har varit, är och kommer. Ett levnadssätt, att vara villiga att förlåta för att kunna vara Guds redskap. Min bitterhet, harm, ilska etc. skadar både mig och andra och stänger mig ute från Guds plan.

Precis som det står i texten idag, behöver jag även be om villighet att förlåta mig själv. Att slå på mig själv, älta min harm mot mig själv, gör inte mig till nytta för någon. Så jag är villig att förlåta mig själv också. Lite i taget börjar jag tycka om mig själv. Först försvann självföraktet och blev till en neutral känsla av mig själv. Med tiden har jag lärt mig tycka om mig själv. Idag kan jag vissa stunder även älska mig själv precis som jag är. När jag är fri från mina illusioner, mina lögner om mig själv, min oärlighet mot mig själv.

Någon har sagt: ”Är det sant, så är det sant hela tiden”. Ja, eller något åt det hållet!

Perspektiv

Perspektiv

Ett underbart äldre inlägg!

Tryck här!

road-to-happiness

Amazing grace! How sweet the sound
That saved a soul like me!
I once was lost, but now am found;
Was blind, but now I see.

’Twas grace that taught my heart to fear,
And grace my fears relieved;
How precious did that grace appear
The hour I first believed.

Through many dangers, toils and snares,
I have already come;
It was grace that brought me safe thus far,
And grace will lead me home.

but-for-the-grace-of-god