”Put the plug in the jug and go to meetings” and “Meeting makers make it” may in fact be death sentences!

”Put the plug in the jug and go to meetings” and “Meeting makers make it” may in fact be death sentences!

"What if “meeting makers” don’t make it?
AA Grapevine November 2016.

What if “meeting makers” don’t make it? An AA with over 30 years sober suggests that when meetings are substituted for working the Steps and seeking spiritual awakening, sobriety can be endangered.

Atlanta was my first International AA Conference; we celebrated AA’s 80thbirthday. At the same time, my family and I celebrated my 75th natal birthday and my 31st year of the gift of sobriety.

I have a growing concern about AA membership’s focus on meetings – as if meetings are the “program of recovery.” The GSO organized and sponsored International Conference put this concern on steroids. Over three days there were more than 220 topic meetings; only 30% were directly or indirectly about the book Alcoholics Anonymous, the Twelve Steps, spiritual awakening, or living “Our Way of Life” (Steps Ten, Eleven and Twelve).

Let me step back for a moment. I have been on a spiritual quest all of my conscious life: studied to be a priest in a monastery for seven years; pursued psychology for four and therapy for more; experimented with most of the self-help panaceas of the 1970s and 80s.

I did not change. I could not see that I did not see. I was a seeker but not a finder.

In 1984, I was willing to attend a treatment program to support my wife’s recovery from her alcohol problem. After several weeks they asked me to not drink during the treatment time. I was willing to stop to support her. The next day was my first day without alcohol. After several weeks, they also asked me to write out my history of my experiences with drinking. Within 60 minutes of writing, I discovered a 30 year pattern that described my first drink at age 12. It went like this: I drank all there was, got knee buckling drunk, blacked out, passed out, and woke up in the morning covered with my own vomit. The biggest surprise was not that I had a drinking problem. What really startled me was that I had never seen any of the very visible evidence. The treatment team suggested I go to an AA meeting. I was willing to do that. I attended my first meeting in April, introducing myself as “Herb, exploring being an alcoholic!”

After several meetings I admitted I was an alcoholic and the oldtimers suggested I get a sponsor, which I did. He suggested I call him every day, go to a meeting every day and be of service at those meetings. I was willing to do these things and did so for the next four years. I stayed sober, but I did not change. I didn’t know that I didn’t know. I continued to be a seeker but not a finder.

During these four years of being a “good” AA, my pre-sobriety behavior continued and I was restless, irritable, and discontent. I was having trouble at work, at home and most everywhere. The “bedevilments” were rampant. I was a man without integrity and clueless about internal guiding principles.

In 1988 in an AA meeting, I heard a man share about having an experience of being changed through a precise application of the Twelve Steps from the book Alcoholics Anonymous. I asked for his help. Over the next year he guided me through that process. By the completion of the Ninth Step I was aware

I had been radically changed. I had had an authentic spiritual awakening: a dramatic change in the way I felt, thought, and behaved; and it was done to me not by me. I lived with a sense of serenity, peace and contentment. I knew that experience for the very first time. I had become a finder! My career problems were resolved; my marriage became healed; and I found a personal relationship with the “Mystery” that I never knew was possible.

I have continued to be a seeker. Over the next 15 years I went through the complete Step process four times with four different Step Guides. Each time I was led by the Spirit to a deeper experience and a more profound awakening – more light, more change, more finding, more usefulness!

Based on my history and my experience I began to realize the power of the 12 Step program. At the same time, I also began to become conscious that, although an integral part of recovery, meetings are not the program. The Steps on the wall are not the program. The meeting mantras: “Put the plug in the jug and go to meetings” and “Meeting makers make it” may in fact be death sentences!

The Twelve Steps in the book Alcoholics Anonymous, applied to our personal lives, are the only “program of recovery!”
Over the last 27 years I have facilitated numerous in-depth workshops on the Steps, the Traditions, and the Concepts. The program of recovery is contained in the Big Book – a “text” book with a “precise” set of suggestions for working each Step. The sole purpose of Step work is to find Power through the experience of a Spiritual Awakening.

The Big Book boldly states in Step Ten that we will be placed in a position of neutrality with respect to alcohol – we have “recovered” – perhaps referring to the 1st half of Step One. Step Ten promises that “We have entered the world of the Spirit.” It also declares “we are not cured” – perhaps referring to the 2nd half of Step One. We have a daily reprieve from the original bondage of alcohol as long as we have a daily practice of staying awake by practicing Steps Ten, Eleven and Twelve. We find freedom from the “bondage of self”.

It is very clear, meetings are not the program! Meetings are not included in the Big Book as any part of the suggested spiritual awakening process.

Is it the correct question for a person’s sponsor or the members of the home group to ask about a person’s recent relapse: “How many meetings were you going to?” Perhaps it is more important to discover if the person used the Big Book as a textbook, the Steps as a process, spiritual awakening as the promised product, and Steps 10, 11, & 12 as a daily practice of a way of life.

The middle way is usually the healthy solution. My experience reveals that both meetings and Steps are vitally important. Meetings fostered the necessary spirit of fellowship; Steps provided the required

Perhaps the 2020 AA International Conference will be a celebration of the 80th anniversary of the publication of the AA textbook “Alcoholics Anonymous”. The Conference Committee could select the topics for meetings based on the “precise” process of the Steps and underscore the promise of a spiritual awakening suggested in Step Twelve. Perhaps the focus could be on the actual 1st Legacy “program of recovery”.
Is not this focus the primary administrative responsibility of the AA GSO Leadership and the primary custodial responsibility of the AA Board of Trustees?

Consider this theme for 2020: “A Vision for You – Renewal of AA’s First Legacy for Freedom.”

Let’s all pray, hope and work for a Big Book and Twelve Steps renaissance!

Thanks to AA for a life that flourishes!"

Herb K., Rancho Palos Verdes, Calif.

Förändringen

Förändringen

Dagens dagliga reflexioner handlar om steg 8 och att jag ska städa min sida av gatan genom att gottgöra människor jag jag skadat. Men det är inte själva målet. Målet är att jag ska kunna vara till största möjliga nytta för Gud och mina medmänniskor, SB s. 98.

Jag var så rädd för återfall och det lidandet jag hade upplevt att min villighet tog mig till gottgörelser, att verkligen låta Gud transformera mig. Inte vara be om ursäkt.

I den amerikanska original boken, make amends, gottgöra, rätta till. För mig betyder det mycket mer än att säga förlåt.

Först av allt behöver jag steg 4-7 innan. Jag behovet se och i mitt hjärta känna och erkänna mina brister/karaktärsdefekter/fel/min del. Jag behöver vara villig att låta Gud avlägsna dem. Jag behovet be ödmjukt Gud att avlägsna dem. Inte när jag vill utan bär Gud tycker att det är dags.

Först när jag har gjort allt detta kan jag börja se på vad jag behöver förändra. Hur har jag skadat den andra personen? Vilka av min karaktärsdefekter har jag agerat på? Hur vill Gud att jag ska vara istället?

Här behöver jag min Gud i allra högsta grad och min sponsor för att inte ge mitt ego för stort spelrum. Mina rädslor kan hindra mig att gottgöra. Mina rättfärdiganden kan hindra mig. Därför behöver jag min sponsor och bön och meditation.

Risken att inte fullborda steg 8 och 9 är att jag dricker. Dricka för mig är att dö. Ingen liten motivation! Villighet ur desperation. Jag gör vad som helst för att besegra min sjukdom alkoholism!

Tack gode Gud för AA!

Endast av Guds nåd

Endast av Guds nåd

Någonting hände med mig idag. Jag vet inte men tror att det är Gud som verkar genom mig. Guds kärlek. Guds nåd. 

Jag lämnade även en inventering igår, och följde upp den med steg 6 och 7. Väldigt villig denna gången att bli fri från mina brister.

Idag har jag bett, eller inte jag, utan mer en känsla av detta jag läste på Richard Rohrs meditation en gång: bön hände, och jag var där. 

Jag styrde inte bönen före min meditation som jag brukar göra, utan lät Gud göra det. Jag har försökt mer och mer släppa taget om mina behov av att kontrollera min bön eller styra den. Rädslan att om jag inte ber exakt som det står i SB i 11 steget, så kommer jag till slut att ta återfall. Att jag inte praktiserar programmet som det står. Ja ni hör ju hur jag försöker prestera mig i programmet. 

Jag bad även att kunna förlåta alla, inklusive mig själv, för allt. Att bli av med min stolthet och allt annars som står i vägen för att Gud ska kunna använda mig. Att Hans kärlek ska flöda genom mig.

Det som hände var att jag känner att mitt hjärta öppnades för villkorslös kärlek. Jag kan läsa en bok som jag har tyckt är väldigt svår. Den handlar om en ung tjej som flyttar till Uganda för att hjälpa och följa sitt kall.

Jag fick även insikt, förståelse för en persons beteende genom min sponsii. Att bara kunna älska den personen. Vilken nåd!

Tack gode Gud för AA och tack tack tack AA för min nykterhet och ett liv!

Det är resan som är det viktiga inte målet eller resultatet

Det är resan som är det viktiga inte målet eller resultatet

Idag har min meditation varit en långpromenad med kameran. Jag verkligen sägs in i naturen och förlorade tiden totalt. Sedan tänkte jag att oj jag måste sätta fart nu om jag ska hinna handla och äta och sola med innan det ska regna sen. 

Jag kom på mig själv snabbt och kunde släppa taget och fortsätta njuta och bara vara ett med naturen. 

Jag såg hur jag har svårt att inte göra som jag tror att jag borde, att tex praktisera sittande meditation hemma. Och sedan att vad spelar det för roll!? Det måste väl vara lika bra sätt att lyssna på Gud ute än inne. Alltså mina förutfattade meningar! 

Och vilken upplevelse det blev! Såg massor med fjärilar också, särskilt två blåa fångade upp mig. Sökte sedan om andlig betydelse av fjärilar… 

”Fjärilen är ett starkt tecken på en ny början på ett högre plan. Precis som fjärilen som kommer fram ur sin kokong, kan det betyda att du träder fram med en ny skönhet och en ny medvetenhet, att du går in i en period av pånyttfödelse och transformation. Fjärilen är en mycket gammal symbol för själen och till och med för själva livet. En fjäril kan också symbolisera glädje och lycka.” 

Så on point! Jag behöver arbeta mig ur mitt kokong med programmet dagligen. Sedan får jag flyga. 

Sannheten mot mig själv

Sannheten mot mig själv

Och när jag sedan kunde andas bakom rädslan med Gud i handen, såg jag att min trötthet det senaste och klumpen i magen är min själ/hjärta/inre/Gud i mig som signalerar att hallå vänd! Du är på väg åt fel håll! Nu lyssnar du inte! 

I meditationen idag så dundrade min Gud in i mitt medvetande och jag kunde inte längre undvika att lyssna. Jag kan inte köra mitt race, stångas vidare min väg som inte är Guds väg. Jag kan inte längre gå emot mig själv. Alltså wow! Vilken nåd! 

Pga rädslan att vad andra tycker om mig och att göra fel, ge upp, höll jag mig i en illusion om att det var rätt väg för mig. Boom! Tack gode Gud! Det här är endast av Guds nåd! Att jag får villigheten till att praktisera programmet, AA:s lösning för alkoholism, dom 12 stegen, är inte min förtjänst. 

Vilken befrielse! Och direkt när jag tagit ansvar för /handlat mot min sanning, faller allting på plats. Bara jag har tillit, att jag villigt söker min högre kraft, som jag väljer att kalla Gud. Och litar på att det jag känner  och tror är rätt för mig just nu.

God is drivning My car

God is drivning My car

Att vakna med egot på förarsätet. Fast jag ser det. Ni vet den där monologen och gnället som pågår. Lalalalala. Lämnar över mig med hjälp av tredje stegs bönen. Får tag i det som ligger bakom, rädslan att inte orka/klara av, rädslan att misslyckas och självtilliten/egot som vill att jag ska dra ur mig från det jag ska göra. 

Och sedan bara kunna lämna över rädslorna. Inte följa med, bara att se förändrar ju allting! Gud gör det jag inte kan göra själv! Nåden att få använda programmet! 

Den här bilden beskriver verkligen on point detta! Villigheten att se/följs Guds vilja/ödmjuka mig/handla i tillit/ vila. Wow vilken uppplevelse!