Alkoholisten som fortfarande lider utanför AA

Alkoholisten som fortfarande lider utanför AA

Hur når vi den alkoholist som fortfarande lider (5e tradition) utanför AA, utöver direkt tolftestegsarbete? Vems ansvar är det att tex vården inte känner till AA?

Det finns kommittéer inom AA som heter Samarbete och information. Syftet med dessa kommittéer är att nå ut med information om AA till icke alkoholister som i sitt arbete träffar aktiva alkoholister och samarbeta. Här har vi mycket att lära oss från Amerika. Bill och Bob var verkligen suveräna på Public Relations.

Kommittén för Samarbete och information i västra regionen, VRKSI, träffas en gång i månaden i Göteborg.

Under dessa två timmars möten går vi genom punkterna på möteslistan, en välstrukturerad mötesordning. Mellan möten åker vi ut på arbetsplatser, skolor, vårdavdelningar, socialkontorer mm för information.

Vi har en fokusgrupp för varje halvår. Denna höst har vi vården. Då fokuserar vi på att kontakta så många olika vårdinstanser vi hinner med. Samtidigt som vi åker ut på alla informationer vi får.

Det finns ingen prestationskrav med denna service precis som inte med någonting inom AA. Allt vi gör är fantastiskt! Hinner jag inte gör något just nu så är det lika fantastiskt. Vi stöttar och hjälper varandra inom kommittén och utbildar oss själva.

Vi samarbetar också med alla instanser som vill. Tex en vårdcentral som vi har varit och informerat kan idag kontakta oss när det finns en patient med alkoholism där som vill veta om AA. Då ringer vårdcentralen Göteborgs kretsens journummer och någon möter upp patienten för första möte.

Västa regionens område är stort, från Halland till Dalsland och ut till Skaraborg, så det finns mycket att göra! Vi önskar fler medlemmar till kommittén, så du är varmt välkommen!

Vill du veta mer och vara med och göra denna service, surfa in på aa.se och läs mer och kontakta oss runt om i Sverige.

Västra regionens kommitté för samarbete och information har sitt nästa möte 9.12 kl.11.30-13.30 i Göteborg. Lokal meddelas senare, du kommer att hitta informationen på AA Göteborgs hemsida.

Du når oss i västra Götaland på info@aa-vregion.se

”…för det barn som födds i kväll, förbestämt med sjukdomen alkoholism…”

Jag är ansvarig,

när helst, var helst någon ber om hjälp,

vill jag att AA alltid ska finnas till hands,

och för det är jag ansvarig.

Kapitulation

Kapitulation

Vaknar med så ont så ont. Egot dunkar på med alla rädslor, katastroftankar, slår på mig själv att jag inte kan vara den jag tycker att jag borde vara. Att jag har gjort fel och hela jag är fel. Får inte ihop mitt liv.

Vänder mig till min sponsor som kärleksfullt men tydligt vägleder mig till Gud. Nu. Möta känslan. Överlämna mig. Böja på nacken. Ja, jag kan inte själv. Jag står inte ut med mitt liv, med mina känslor och tankar just nu. Hjälp! Snälla kära Gud hjälp.

Kan inte känna mig älskad och värdefull när mitt ego dunkar på. Kanalen till Gud är blockerad. Men jag är alltid villig. Jag får vägledning till att inte låta egot ta utrymme utan söka Gud.

Min sponsor bemöter mig med kärlek och vägleder mig till lösningen, att söka Gud, möta Gud. Jag brottas med mig själv ett tag. Gråter, vågor av självömkan, ilska mot mig själv, rädslor, försök att tänka ut en lösning. Tills jag ser allt jag försökt fixa igen. Försökt kontrollera, tänka ut, prestera, manipulera, styra etc. Mitt problem är inte alkohol, mitt problem är jag själv (precis som min sponsor påminde mig om).

Jag kan inte själv. Jag kan inte ens kapitulera alldeles själv. För jag kan inte avslöja mitt självbedrägeri själv. Jag behöver hjälp. Av Gud och också genom min sponsor och andra.

Egot är separation från Gud. Känslan att vara oälskad och värdelös, fel, en illusion. Och fortfarande efter några år i programmet hamnar jag i den illusionen. Jag tror det är så det kommer att vara. Varför skulle vi annars behöva programmet?

Tack tack tack gode Gud för AA! Jag kan andas igen! Men jag ser hur mitt ego vill tänka ut, styra, planera, fixa och jag fortsätter att överlämna mig och låta Gud ta över. Let go let God!

Stolthet är en illusion

Stolthet är en illusion

För mig är sanningen att stolthet är en illusion. En karaktärsdefekt som blockerar mig från Gud. Att finnas till som kanal för andra är omöjligt när stoltheten är påverkad, eller när jag tror på illusionen om stoltheten. Hos Gud, i kärlek, finns ingenting att försvara. Ingenting är hotad.

Att våga vara mänsklig. Det är för mig livets lärande. Värdefull. Älskad precis som jag är. Och stunderna jag verkligen känner det i mitt hjärta och hela mitt väsen, är jag trygg. I min mänsklighet. I Gud.

Leva det andliga livet

Leva det andliga livet

”Vi har trätt in i Andens värld. Vår nästa uppgift är att växa i insikt och effektivitet. Det är ingenting som sker över en natt. Det bör fortgå under hela vårt liv. Fortsätta att se upp med själviskhet, oärlighet, harm och rädsla. När de dyker upp, ber vi genast Gud att avlägsna dem. Vi diskuterar dem omedelbart med någon och gottgör snabbt, ifall vi har sårat någon. Sedan riktar vi resolut våra tankar mot någon vi kan hjälpa. Kärlek och tolerans mot andra är nyckelord i våra levnadsregler.”

Ny översättning av Stora Boken s. 73-74

Så vad betyder detta för mig? Jag har trätt in i Andens värld. Alltså det andliga handlingsprogrammet har öppnat upp en ny värld för mig. Min smala lilla värld har öppnats upp och jag ser sker jag aldrig någonsin visste ens fanns.

Receptet för behandling av min sjukdom är ganska enkel. Jag behöver bara göra det som föreslås i SB. Varje gång jag stör mig på någon eller något, vänder jag blicken inåt och tittar på mig själv. Kan inte påminna mig själv gör ofta om det!

När jag blir irriterad, arg, rädd, bitter, ledsen mm, kan jag om jag vill, välja att titta på mig själv, varför blir det så. Vad är det hos mig som blir påverkad eller hotad.

Jag har fått nåden att få en villighet som tagit mig förbi min vilja varje gång. Den villigheten har tagit mig till handlingarna i programmet. Den villigheten är ingenting jag själv har kunnat prestera mig till. Den villigheten är ingenting bara för mig och för att jag skulle vara bättre än någon annan. Jag tror att den villigheten är resultat av den totala desperationen till att göra vad som helst för att besegra den här sjukdomen, som i sin tur är resultat av den totala kapitulationen inför maktlösheten för mig själv.

Så när jag är självisk, oärlig, rädd eller arg eller harmas, vänder jag mig till Gud. Jag ber om att bli befriad av det som blockerar mig. Jag ringer min sponsor eller någon annan kvinna och är ärlig. Jag gottgör genast. Och därefter vänder jag mig utåt och är till hjälp för andra.

Det fungerar varje gång!

Förändring

Förändring

Transformation är alltid smärtsam. Men det är inte samma som lidande.

Före AA var mina dagar ett flöde av lidande. Hjälplöshet, kämpande, stridande, självömkan, ilska, hat, förtvivlan, misströstan, självförakt etc.

Idag gör det ont. Men jag lider inte. Jag är inte ett offer, jag är inte hjälplös. Jag har val idag.

Imorse landade dom sista veckornas händelser i mig. Jag kunde börja erkänna för mig själv innerst inne innebörden av allting. Smärtsamt. Men jag kände mig trygg. Allt är väl.

Jag vände mig till min Gud och överlämnade mig igen. Bad om vägledning. Och någonting i mig gjorde handlingarna igen. Utan att tänka, analysera, grubbla. Och resultatet lämnade jag över till min Gud.

Jag bad igen för alla inblandade. Och för många andra. Jag bad Gud placera mig idag där jag bäst kan tjäna honom och mina medmänniskor. Jag bad att Han ska avlägsna allt det hos mig som står i vägen för att jag ska kunna vara till nytta för Honom och för mina medmänniskor.

Jag bär med mig smärtan i mitt hjärta, gråter när tårarna tränger på. Samtidigt som jag har nåden att vara tacksam för allt det här. Jag har fullständig tillit att Gud formar mig. Allting är precis som det ska, just nu.

Jag fortsätter att vända mig utåt. Jag är lyhörd för Guds vägledning, var behövs jag idag. Jag ger vidare allt det jag har fått. Jag får vara en kanal för Gud. Tack gode Gud för desperationen!

Tillit att allting är som det ska

Tillit att allting är som det ska

och att det bästa är fortfarande framför mig.

Lätt? Nej! Enkelt? Inte det heller. Men det finns en lösning, dom 12 stegen i alla mina angelägenheter.

Jag går i fullständig tillit. Jag är buren och allt är precis som det ska trots att det är smärtsamt. This too shall pass.

Jag har börjat arbeta efter många år hemma. Stor förändring. Väldigt positivt och inspirerande och samtidigt energikrävande. Jag har även börjat arbeta i ett annat program också. Jag gör mycket service och sponsrar många. Jag lever i AA:s handlingsprogram.

Jag är inte immun för motgångar, prövningar, svårigheter. Jag är inte immun mot alkoholen.

Jag går genom något av det svåraste och smärtsammaste någonsin. Väljer att inte vara helt transparent här med respekt för andra.

Och det finns inte en millisekunds tanke om alkohol! Inte en tanke om att ge upp! Vilken nåd!

Känslor? Ja! Och jag tillåter dom alla. Jobbar på att inte döma och bara vara ärlig om vad jag känner även om jag inte vill känna det jag känner.

När jag känner att jag behöver handla, vänder jag mig till min högre kraft, som jag väljer att kalla Gud, och ber om vägledning.

Jag ber om styrka att handla rätt, kärleksfullt och hjälpsamt. Jag ber för inblandade personer, att de blir välsignade och får det de önskar, drömmar om och behöver. Jag ber Gud visa mig hur och var jag kan vara till mest nytta. Jag lämnar över min vilja, kapitulerar om och om igen.

Efter ett tag gör jag handlingarna om jag blir visad det. I tillit. Känner att det är Gud i mig, genom mig. Jag vet aldrig 100% om det jag gör verkligen är Guds vilja med mig just nu. Men jag litar på att det är det då jag har gjort allt som är mitt att göra före.

Gud gör för mig det jag inte kan göra själv. Jag söker kunskap om Guds vilja med mig och styrka att utföra den. Det betyder inte att jag bara ska sitta och vänta. Och min egen sanning är att när jag måste handla nu NU, är det inte Gud utan mitt ego. Gud har inte bråttom. Jag ”köper” tid genom att söka Gud i bön och meditation, ringa till min sponsor. Därefter kan jag göra de handlingarna som Gud vägleder mig till.

Nu fortsätter jag att fokusera på det viktigaste. Mitt tillfrisknande. Gud får jobba med allt annat. Mitt ansvar är att ta min medicin, alltså leva i dom 12 stegen.

Tack gode Gud för AA!

Bokmässan 2017 och anonymitet

Bokmässan 2017 och anonymitet

Anonyma Alkoholister är med på Bokmässan 2017!

Vi gör historia. Bill och Bob hade stått här redan för länge sedan. Äntligen börjar AA synas!

Anonyma Alkoholister är ingen hemlig gemenskap. Vi behöver synas för den som fortfarande lider. Däremot är vi medlemmar 100% anonyma i press, radio, tv, film, internet inklusive alla sociala medier.

Men annars i allmänheten väljer jag själv hur anonym jag som en enskild medlem vill vara.

Syftet med programmet

Syftet med programmet

Vad är syftet med AA:s program? Självklart en lösning för alkoholism! Dock tror jag att det finns mer. Jag tror nämligen inte att jag ska sitta i min kammare och gotta mig och njuta av mitt tillfrisknande och fantastiska liv ensam. Jag tror, utan att veta så klart, att den verkliga meningen är, som det står i SB vid steg 8, att vara till största möjliga nytta för Gud och mina medmänniskor.

Jag tror att jag ska vara där ute. Överallt där jag tror min Gud vill att jag ska vara. För att vara en kanal för Gud. Dela min erfarenhet, styrka och hopp. Älska alla för att Gud älskar mig.

Ärlighet

Ärlighet

Vad är egentligen ärlighet?

Ärlighet är en personlig egenskap. En ärlig person har en stark benägenhet att berätta sanningen. Vidare är en uppriktig person en person med en stark benägenhet att berätta det som personen vet för de som kan beröras av det.

Wikipedias tolkning

I början av mitt tillfrisknande handlade ärligheten för mig om att inte ljuga. Det var så långt jag förstod det då.

Med arbetet i stegen och särskilt efter 4e steget blev min förståelse av ordet ärlighet bredare. Att det handlade mycket om min ärlighet och sannhet mot mig själv. Och en brutal ärlighet minst mot en medmänniska, för mig min sponsor.

Jag hade ju hela livet sagt ja när jag ville säga nej och tvärtom. Inte vågat säga vad jag egentligen kände pga rädslan vad andra tycker eller att andra blir arga på mig och lämnar mig.

Så jag hade levt hela mitt liv emot min egen sannhet och ärlighet. Mot mina egna värderingar, mitt sanna jag. Inge konstigt att jag avskydde mig själv och var arg och bitter på alla runt omkring mig.

Det ondaste jag kan göra mot mig själv är att vara oärlig, osann mot mig själv. Att trycka ner det jag egentligen känner till fördel av någon annan. Det gör ont! Inte först, då blir jag vara arg på den andra. Men senare, när jag upptäcker hur jag har behandlat mig själv.

Och den brutala ärligheten? För mig handlar det om att någon människa och min högre kraft, som jag väljer att kalla för Gud, vet allt om mig. Jag kan inte vara så ärlig med någon annan då det skulle kunna skada den andra.

Jag har från början av mitt tillfrisknande handlat efter denna insikt: när jag känner att det här behöver jag inte prata om med min sponsor, det är oviktigt, så är det exakt vad jag ska göra! Alltså jag ringer genast upp min sponsor, och bara säger det jag själv inte tror jag behovet prata om, rakt upp och ner. Varje gång har det varit precis det jag har behövt då.

Jag kan inte själv. Jag kan inte vara helt ärlig och sann mot mig själv av mig själv. Jag behöver minst en medmänniska som hjälper mig med det. Det gör min sponsor när hon delar med sig av sina erfarenheter av liknande situationer.

Vilken nåd att få vara ärlig mot sig själv! Vilken nåd att ha fått dessa verktyg gratis! Det enda jag behövde göra var att erkänna att jag är en alkoholist och vara villig att tro på en kraft större än mig själv och följa dom vinnarna som går före.

Tack gode Gud för AA! Tack gode Gud för din nåd att få vara din kanal och bära budskapet vidare till andra.