Kampen är över

Kampen är över

” Mina livsproblem är inte längre en kamp. Jag behöver bara fråga om det ä acceptans eller förändring som behövs. Det är inte min vilja utan Hans som ska utföras. ”

Ur dagliga reflexioner 22.3. Kampen är över.

Den här texten är verkligen helt klockren för mig idag. Precis så är det. Jag behöver inte strida. Jag kan använda mitt förstånd genom Gud och inse i fall jag ska förändra något eller acceptera.

Jag var med om något igår som skapade en chock hos mig. Ångest, rädsla. Hjärtat bankade, gråten satt i halsen. Men jag kunde handa som programmet föreslår. Jag ringde min sponsor, berättade är sakligt vad som hade hänt. Accepterade mina känslor  och känslouttryck. Dick perspektiv och vägledning av Gud via insikter.

Jag accepterade. Lämnade över mina rädslor till Gud genom rädslobönen och fick vägledning, en handlingsplan.

Även om situationen är egentligen ”fel” och orättvis, har jag inte behövt harmas eller känna ilska. Och rädslan som jag fick nu möta är en rädsla jag har haft länge! Så egentligen fick jag nu se att den rädslan var oerhört självupptagen då det hände ingenting ändå.

Som det står i steg 9 löften, att rädslan för ekonomisk otrygghet försvinner, så ja genom det jag går genom nu, förvinner den rädslan hos mig när jag ser att jag inte blir utan någonting som Gud anser att jag behöver. 

Inte för mig, för min skull men för Gud och för hans syften. Att jag kan vara till maximal nytta för Gud och mina medmänniskor.

image

Stolthet – gå emot eller inte?

Stolthet – gå emot eller inte?

Ytterligare en fantastisk äldre inlägg som jag vill dela med er!

Stolthet? Vad är det? Är det inte ett skydd av egot och bottnar i en mängd olika rädslor? Jag kan i alla fall se en hel radda rädslor i mig. Rädslor som jag är helt redo att gå emot, för det tror jag verkligen är Guds vilja. Men det här med 022stolthet…blir lite förvirrad och är kvar i tankar om att FÖRSTÅ…Snacka om att krångla till det. Om jag ser det här rädslorna, jag har handlat enligt programmet för att få fram hur Han vill att jag skall vara, så har jag ändå kvar en känsla av motstånd. Varför? Vill jag inte? Men är jag inte villig att göra så som Gud visar även om jag inte vill?

Stolthet – det är för mig en del av mina karaktärsdefekter – som drar igång när jag är rädd. Stolthet är, tror jag,  något inuti mig som jag försöker skydda. I mitt eget fall vill jag skydda mig från att bli sårad, skydda mig från att få avslag – kanske kanske jag kan få en känsla av ont – att jag inte blir vald, att jag inte duger – men helt ärligt , både i mitt huvud och mitt hjärta, förstånd och känsla, så har jag min egen känsla av duglighet och värde – jag är värdefull. Och älskad. Precis som jag är. Alltid. Den självkänsla som för några år sedan var körd i botten är på många sätt stundtals helt reparerad.

Jag har bett Gud visa mig hur han vill att jag skall vara – ärlig, sann, varsam om mig. Men det som står helt klart framför mig är att jag är i en ny fas på något sätt, kan inte riktigt beskriva…Jag känner en enorm tillit till Gud och programmet. Och känner sååå mycket kärlek inuti mig. Låter så saligt, så otroligt svårt att beskriva.

Att uppnå en utopi: leva ett fritt liv, lycklig, glad och sann – jag hade ingen aning om hur det här nya livet skulle se ut! Jag kunde inte för en sekund tro att jag skulle komma ur det mörker som omslöt mig för 2 1/2 år sen…Inget annat än ett mirakel…Ingen aning om att det skulle vara så här fantastiskt. Jag är helt redo att prova mina vingar, men SKA jag? Jag har verkligen försökt att lyssna, jag har gjort det jag ska i programmet, delat, fått speglat mig och svaret: LEV! Våga. Prova.

Så vad gör jag nu? Skydda egot? Invänta? Ta det lugnt? Gå emot? Handla?…Kommentera gärna!! Om ni kan, om ni fattar…Min egen erfarenhet säger mig: Rädsla = Gå emot. Och vad är egentligen det värsta som kan hända? Ett nej. Men då är jag i alla fall fri. ❤ ”as I trudge the road to happy destiny”.

Kram och kärlek härliga fredag, en snurris denna morgon pga en helt otroligt bok som gör mig trött och förvirrad. Och en del annat 😉

vitamin-d-sunlight-21366503

Den lilla själens samtal med Gud

Den lilla själens samtal med Gud

Den här är så underbar att jag vill dela med mig av den med er igen!

Där tiden inte fanns sa en liten själ till Gud: ”Jag vet vem jag är!” Och Gud svarade ”Underbart! Vem är Du?”

”Jag är ljuset”, sa den lilla själen. Gud svarade med ett stort leende på läpparna ”Det är rätt-Du är ljuset”. Den lilla själen var så glad eftersom den hade kommit på vem den var.
Det här var något som alla själar skulle lista UT. Men snart så var inte vetandet tillräckligt för den lilla själen. Han gick tillbaka till Gud och frågade  ”Nu när jag vet vem jag är- är det okej för mig att vara det?” Och Gud svarade ”Du menar att Du vill vara något som Du REDAN ÄR?” ”Ja, det är en sak att veta det men en annan att vara det. Jag vill verkligen uppleva hur det känns att VARA ljuset”. Gud log och sa ”Men Du ÄR redan ljuset”

Den lilla själen blev lite otålig ”Men jag vill känna hur det är att vara ljuset!” ”Så klart” sa Gud ”Men…” ”Men vad då?” undrade den lilla själen. ”Min vän”, sa Gud ”Det Finns inget annat ÄN ljuset. Du förstår- jag har inte skapat något annat än ljus- så det Finns inget som Du inte är”. ”Va” sa den lilla själen förvirrat. ”Du kan se det så här: Du är som ett ljus I solen. Du är verkligen ljuset! Tillsammans med miljoners miljarder andra ljus skapar Du solen. Och solen skulle inte vara solen utan Ditt ljus.  Så hur ska Du uppleva ljuset när Du är mitt uppe I det, det är frågan” sa Gud.
”Ja, men du är ju Gud-tänk UT nåt!” sa den lilla själen. Åter igen fick Gud ett stort leende på läpparna ”Det har jag redan gjort”, as Gud. ”Eftersom Du inte kan uppleva Dig själv som ljuset när Du är I ljuset, så får vi omsluta Dig med mörker.” ”Vad är mörker?”frågade den lilla själen.inddafrfafex
”Det är det som Du inte är”
”Kommer Jag att vara rädd för mörkret?” undrade den lilla själen. ”Bara om Du väljer att vara det”svarade Gud.
”Det Finns egentligen ingenting att vara rädd för om Du inte väljer att vara det. Du förstår- vi spelar upp det hela-vi låtsas.” ”Åh”, sa den lilla själen och kände sig redan bättre till mods.

”Det är en stor gåva”, sa Gud ”för… utan det Du inte är så kan Du inte uppleva det Du är!  Man behöver en motsats för att kunna uppleva något som det är. Du vet inte vad kallt är förrän Du upplevt varmt. Du kan inte uppleva upp utan ner, höger utan vänster… Men när Du är omsluten av mörker, hota det inte och skrik åt det. Var hellre ett ljus I mörkret och bli inte arg på det. Då kommer Du att veta vem Du verkligen är och alla andra kommer också att veta det.  Låt Ditt ljus skina så att alla förstår hur speciell Du är!”
”Menar Du att det är okej att visa andra hur speciell jag är?” frågade den lilla själen.
”Självklart!” skrattade Gud ”Men kom ihåg att ´speciell´inte betyder ´bättre´! Alla är speciella- alla på sitt eget sätt! Men många har glömt det. De kommer att förstå att det är okej för dem att vara speciella när de ser att Du tycker att det är okej för Dig att vara speciell! Vilket sätt vill Du vara speciell på?”
”Hur menar Du” undrade den lilla själen. ”Ja, det är speciellt att vara I ljuset men speciellt kan även vara olika saker
som att vara snäll, förlåtande, hjälpsam, att dela med sig och annat. När Du väljer att vara speciell I en viss situation- det är att vara I ljuset.”
”Jag vet! Jag vill vara speciell på sättet som heter förlåtande” sa den lilla själen.
”Bra! sa Gud ”Men…” ”Men vad?” ”Det Finns ingen att förlåta”, sa Gud.. ”Ingen?” ”Nej, ingen…Allt Jag skapat är perfekt. Det Finns inte en enda själ som inte är lika perfekt skapad som Du”
Den lilla själen såg sig omkring och såg då massor av andra själar som stod och spred sitt ljus medan de lyssnade till Guds och den lilla själens samtal.

”Jag kan hjälpa dig” sa en vänlig själ och klev fram. ”Hur då?” frågade den lilla själen.
”Enkelt-jag möter Dig nästa liv och gör något som Du kan förlåta”
”Men varför skulle Du göra det?” frågade den lilla själen ”Du som är så perfekt, vad skulle få Dig att sänka Dina vibrationer så lågt att Du skulle göra något elakt mot Mig?” ”Enkelt” svarade den vänliga själen igen ”Jag gör det för att jag älskar Dig”.
Den lilla själen tittade häpet på den vänliga själen. ”Bli inte förvånad”, as den vänliga själen*”Du har gjort det samma för mig. Kommer Du inte håg? Vi har dansat oss igenom tid och evighet tillsammans. Du kommer bara inte ihåg…Vi har vart allt: kvinna-man, det goda-det onda, brottslingen-offret. Allt!” sa den vänliga själen, ”Och nu kan Jag komma till Dig i Ditt nästa liv och göra något hemskt mot Dig så att Du får uppleva hur det är att vara speciell på ett förlåtande sätt.””Men vad ska Du göra?” frågade den lilla själen. ”Åh, Vi tänker ut något!” sa den vänliga själen och blinkade med ögat men blev SUNMANsedan allvarlig. ”Jag undrar om Du kan göra en sak i gengäld?” började den vänliga själen… ”Jag kommer att sänka mina vibrationer så lågt för att göra den här inte-så-trevliga-saken och vara väldigt mycket i det som Jag inte är…
” ”Ja, Du är en sån ängel som gör det här för mig, så Jag gör vad Du vill” sa den lilla själen.
”Ja, självklart är den vänliga själen en ängel”, sa Gud  ”Alla är det- Jag har bara sänt Er änglar”. När Jag gör det här elaka mot Dig- i stunden då Jag gör det mest fruktansvärda mot Dig- i den stunden…”
”Ja?” undrade den lilla själen ”Ja?” ”I den stunden- kom då ihåg vem Jag egentligen är.”
”Oh, ja! Det ska Jag göra sa den lilla själen ”Jag lovar! Jag kommer alltid att se Dig så som Jag ser Dig här: som ljuset!”

”Bra”, sa den vänliga själen ”För Jag kommer att låtsas så starkt att Jag själv kommer att glömma vem Jag är. Om Du inte kommer ihåg vem Jag är och Jag inte heller gör det och Du även glömmer vem Du själv är så kanske Vi inte kommer ihåg det på en lång tid. Då kommer Vi båda att vara borttappade och kanske Vi behöver hjälp av ännu en själ för att påminna oss om vilka Vi egentligen vet att Vi är” ”Nej, då. Jag kommer att komma ihåg vem Du. Tack för att Du hjälper mig med den här gåvan så att jag får uppleva vem Jag är!”

Och så började överenskommelsen. Den lilla själen trädde in i ett nytt liv för att få uppleva sig själv som LJUSET, som var väldigt SPECIELLT och för att få vara delen av speciell som kallades FÖRLÅTANDE.

Och i situationer när fler själar kom in i livet och skapade lycka eller olycka-och speciellt om De skapade olycka så tänkte den lilla själen på vad Gud hade sagt: ”Kom alltid ihåg: Jag har inte sänt Er annat än änglar”

imdfvgsages

Triumfbåge

Triumfbåge

Jag fick besöka kära vänner i somras där det även finns möten på sommaren. Jag kände mig så välkommen och hemma, en i gemenskapen. Så är det i AA.

De frågade om jag ville ta stegen. Jag undrade lite men svarade att självklart! Vi gick bakom huset och jag blev visad 12 stenplattor som jag skulle följa. I slutet fanns en trädgårdsbåge som en triumfbåge genom vilken vi vandrar till friheten. 

Så vackert och fint!  Andlighet och gemenskap genom och för att jag har en dödlig kronisk progressiv sjukdom. Jag är så enormt tacksam att jag har fått allt detta! Var skulle jag vara utan min sjukdom alkoholism? Det vill jag inte ens tänka på.

Jag är tacksam att vara alkoholist. Att ha beroendesjukdomen. Genom min sjukdom har jag fått något som alla inte får. Ett helt nytt sätt att leva!

Dagen dagliga reflexioner talar om Slutsten. Så står det idén amerikanska boken s. 62: ” This concept was the keystone of the new and triumphant arch through which we passed to freedom. ”

Tredje steget är inte det viktigaste men utan det faller allting. Att jag väljer att låta Gud göra som han vill med mig, låser alla andra stenen  (stegen).

Så jag ber varje dag Guds hjälp och villighet till att fortsätta med min resa. Jag behöver kapitulera och erkänna min maktlöshet varje dag. Jag behöver lita på min Gud och välja, ta ett beslut om att låta Gud göra sitt och arbeta med min vilja så att den hamnar i samklang med Guds.

Tack gode Gud för nåden! Tack gode Gud för AA!

image

Själviskhet

Själviskhet

Fantastisk text idag på Dagliga reflexioner! ATT GE UPP SJÄLVISKHETEN. Det är ju exakt det jag behöver göra om och om igen. Kapitulera inför sanningen att jag vet inte och att jag kan inte själv, men det finns någonting större som vet och kan och besluta mig / välja att låta den större kraften ta över. 

Ur Dagliga reflexioner 9 mars:” Frågan om vilja (egenvilja eller Guds vilja) är för mig den svåra delen av tredje steget.  Inte förrän jag har upplevt tillräckligt känslomässig smärta, genom misslyckade försök att reparera mig själv, blir jag villig att ge upp inför Guds vilja med mitt liv. Att ge upp känns som lugnet efter stormen. När min vilja står i samklang med Guds vilja med mig, får jag en inre frid. ”

Jaa! Min sanning! Exakt så är det om och om igen. Jag vill göra på mitt sätt. Jag tänker, trixar, fixar och mekar tills det gör för ont och jag kommer på att, just det Gud kanske kan lösa det här! Och sedan beslutar jag mig för att släppa taget om all fixande och trixande och låta Gud meka. Vilken befrielse!

image

Ske din vilja

Ske din vilja

” Innan jag får problem, innan jag öppnar munnen för att reagera, förlorar mig i överdrivna analyser av någon annans uppförande eller oroar mig för framtiden, kan jag Stanna. Sedan kan jag Titta på vad som pågår och min roll i det. Därefter kan jag Lyssna efter andlig vägledning, som kommer att påminna mig om mina möjligheter och hjälpa mig till hälsosamma ord och handlingar. ”

Ur Al-Anon Mod att förändra 4.3.

Att släppa in Gud. Stanna, titta och lyssna. Mitt ego har alltid bråttom att reagera,  att inte gå miste om något eller få omedelbar tillfredsställelse. Det är inte mitt sanna jag.

Men jag var oförmögen att släppa in Gud innan jag kom till AA. Jag reagerade omedelbart på allt med olika känslor. Såg inte min del alls i något och allra minst tänkte på Gud. Eller tålamod!

” Nyckeln till all andlig tillväxt är en villighet att förändras till det bättre och därefter visa oförtruten villighet att undantagslöst axla det ansvar detta innebär. ”

Ur AA Dagliga reflexioner 4.3 samt Som Bill ser det s.115.

Jag behöver fortsätta min resa med AA. min sjukdom förvinner inte efter en andlig upplevelse eller genom att jag kapitulerar inför alkoholen.

För mig är det som en nedåtgående rulltrappa, om jag stannar upp, åker jag neråt. Förlorar det jag hade fått. Men om jag fortsätter att traska på, kommer jag uppåt, vidare. Alltså jag fortsätter att arbeta i dom 12 stegen som är AA:s lösning för sjukdom alkoholism.

Jag behöver villighet att dagligen göra det som Stora boken föreslår. Det står väldigt tydligt vad jag ska göra, när och hur. Om jag inte låter min sjukdom och mitt ego att krångla till det.

För att få den villigheten, överlämnar jag mig till mig högre kraft,  som jag kallar för Gud, direkt innan jag går upp från sängen. Jag ber 3 stegs bönen, SB s. 86. Jag fortsätter under dagen att lämna över mig, ske din vilja inte min.

Jag tror att detta är det som låter Gud att verka genom mig. Jag är villig att släppa taget och låta Gud ta över. Och genom detta, får jag en dag i taget tillfriskna och ta del av ett liv bortom mina vildaste drömmar! 

Tack gode Gud! Tack gode Gud för AA! Hoppas du hittat det jag har hittat. Ta det du vill ha och lämna resten. Fråga dem som har något du vill ha, de berättar mer än gärna hur de har gjort! 

image

Till verket

Till verket

Dagens dagliga reflexioner, s. 52, är fantastisk! ” Att fantisera om dem, diskutera dem, predika om dem eller hyckla om dem fungerar inte alls. Jag förblir ett olyckligt och bortförklarande torrlagt fyllo. ” Verkligen hårt kan tänkas! Men texten fortsätter med: ” Genom att gå till verket och tillämpa de tolv stegen i alla mina angelägenheter får jag ett liv som överträffar mina vildaste drömmar. ” Vill du ha det? Jag vill!

Det fina med allt detta är, att det blir bättre och bättre. Desto mer jag använder stegen i alla mina angelägenheter (går till verket), desto bättre blir livet. Dagens Mod att förändra s. 46,  Al-Anon:” Vi talar en del om att arbeta i programmet. Vad vi egentligen gör är att tillämpa det vi lär oss. Det är som att lära sig ett nytt språk. Eleverna läser böcker och går på lektionerna, men detta ger dem endast teoretiska kunskaper. ”  Ja, precis så har det varit för mig. Jag har fått lära mig ett helt nytt sätt att leva. Det gamla sättet fungerade inte.

Mod att förändra s.46 fortsätter: ” Vi tillbringar tid med människor som talar Al-Anons språk, speciellt de som verkligen ägnar sig åt att tillämpa Al-Anons principer i sina egna liv. Vi fortsätter att lyssna, läsa och lära oss. På så vis kommer Al-Anons livsstil att sjunka in tills den blir en del av oss. ” Ja, wow! Så här är det verkligen med AA. ” Men att verkligen lära sig använda denna kunskap tar tid, tålamod och ansträngning. ” 

Så påminnelse för mig själv är mindre prat och mer action. Det är ju ett dagligt handlingsprogram vi har i AA. Vi har tydliga instruktioner i SB om vad och när jag ska göra vad. Om jag vill ha det som står som resultat och löften. Om jag vill leva.

Vi är vad vi gör om och om igen. Briljans är då inte handling, utan vana.

Aristoteles

2016-05-04-06-10-37

 

Oberoende av andra

Oberoende av andra

Ur dagliga reflexioner 14 februari:

” Denna idé borde etsas in i medvetandet på varenda människa – att hon kan tillfriskna oberoende av andra. Enda villkoret är att hon förlitar sig på Gud och gör rent hus med gamla föreställningar. ”

För mig handlar det här om att jag här och NU kan tillfriskna oavsett hur mitt liv ser ut. Jag ska inte först fixa det och lösa det och sedan kan jag börja med stegen.

Jag hade inte tid att vänta. Mitt liv var kaotisk, jag kunde inte stå ut med mig själv nykter! Jag stod inte ut! Det fick mig ner på knäna och släppa in Gud, så som jag kallar min högre kraft. Att all min kraft jag hade,  min intelligens och min vilja räckte inte till att hålla mig nykter. Jag kunde inte att inte börja dricka igen.

Men där och då och varje dag sedan dess släpper jag mina förväntningar,  allt jag tror mig veta,  allt jag tror mig kunna. Jag är maktlös, kraftlös inför min sjukdom alkoholism, inför mig själv, inför och för andra människor. Och det är helt ok! Egentligen, det är underbart att inte behöva veta och få luta sig mot någonting större som bär mig. Skrämmande ofta, ja, men så befriande!

Allt får ut på att släppa taget. Frigöra sig. Inte samma som att ge upp. Utan mer som att öppna upp. För kärleken.

Jag är nykter en dag i taget, inte bara för min egen skull , utan för att Gud ska kunna använda mig till sina planer och för att föra budskapet vidare till den alkoholist som fortfarande lider. Alla behöver / har rätt att få höra och veta att det finns en lösning till den här frukstanvärda progressiva dödliga sjukdom!

Ur dagliga Reflexioner 14 februari:

” Tar jag mig tid att dela med mig av min tro och de gåvor jag fått till andra? ”

image

Min villighet bortom mitt förstånd

Min villighet bortom mitt förstånd

Det är läskigt att vara transparent, sårbar, icke-perfekt inför andra. Inte så skrämmande inför sin bästa vän eller sponsor. Men inför andra.

Så denna är min nästa utmaning, att mer och mer våga vara transparent, sårbar, dela med mig.

Den här veckan har varit utmanande för mig. Jag har varit väldigt driven av mitt ego, mestadels på kvällarna. I stället för att se mitt barns beteende som det är, har mitt ego skrikit: jag vill inte och det ska inte vara så här, jag tänker inte! Så omoget, barnsligt och onödigt. Men så äkta och ärligt. Mänskligt.

Så vad hände?

Jo, jag skrek och gapade, grät, var ett barn själv tills jag gick undan och kontaktade min sponsor och ville ha tröst och var ett trotsigt barn. Fick inte det jag ville ha utan det jag behövde!

Min sponsor påminde mig om att mitt barn lider.  Barnet behöver tröst och kärlek. Då ramlade nåt ner och jag fick en aha-upplevelse om att det är ju inte bara alkisar som lider och behöver kärlek, tålamod, tolerans och vänlighet av mig. Men jag ville inte. Ville inte böja på nacken.

Min sponsor påminde mig om att släppa in Gud, böja på nacken. Jag ville inte men jag svarade att ok, jag tänker göra det men jag vill inte! Haha! Så villigheten tog mig förbi mitt ego. Gud fick en möjlighet att komma in och transformera min insida. 

Genom Gud kunde jag älska mitt barn, trösta, gottgöra och hjälpa till sömnen.

Jag är så otroligt tacksam för dessa mirakel jag får vara med om att erfara. Hur Gud genom mig gör det jag aldrig skulle kunna göra själv. Hur jag bit för bit transformeras, till mitt sanna jag. Av Gud.

Så genom steg 1-3, blev allting som det skulle. Jag fick hjälp av Gud att böja min vilja efter Guds vilja. Inte ens det kan jag göra själv. Jag är kraftlös av mig själv.

image

Hur använder jag steg 2…

Hur använder jag steg 2…

i alla mina angelägenheter. Att jag forsätter att tro eller vara villig att tro att Gud kan göra för mig det jag inte kan göra själv.

Att jag om och om igen är villig till att ha tillit. Ta hand om mina rädslor som SB föreslår. Villig att tro på att en kraft större än mig själv kan återge mitt förstånd. Att jag ber om hur Gud vill att jag ska vara istället och sedan beslutet att vara villig att handla så. Steg 6 och 7.

Jag tvekar. Plötsligt litar jag inte på Gud helt. Jag börjar med mina egna små planer och uträkningar. Går på min självtillit iställer för tillit till Gud. Och det funkar inte. Jag fortsätter att vara rädd.  Jag blir rastlös, missnöjd och lättirriterad.

Och sedan får jag insikt om vad jag håller på med igen och kan kapitulera, IGEN!

Så här håller det på för mig i alla fall. Om och om igen. Med alla saker i mitt liv. Så länge Gud anser att jag behöver det. Tills Han har förberett mig till det han behöver mig till.

Så igen, det handlar fortfarande inte om mig. Utan hur jag ska kunna vara till största nytta för Gud och för mina medmänniskor!

image