Enighet

Från bilaga 1 i Stora Boken:

”…no society of men and women ever had a more urgent NEED for continuous effectiveness and permanent unity. We alcoholics see that we must work together and hang together, else most of us will finally die alone.”

Idag frågar jag mig själv om jag gör mitt allra bästa för att öka min effektivitet och om jag gör allt för att uppnå enighet.

Jag klarar inte alltid att nå upp till mina ideal dessvärre men detta faktum att jag faktiskt försöker, betyder att det blir utveckling och framgång. Enighet är en viktig trygghet för alla deltagare i en grupp i AA och är livsavgörande. Ett gemensamt problem och en gemensam lösning är en grundbult för vår enighet.

Landsmötet

I år fick jag nåden att vara med på Landsmötet. Egentligen är det inte ett möte alls utan stormöte, en konvent. Många möten och möten mellan möten.

För mig kändes det pirrigt att åka. Jag fick äran att åka med mina närmaste vänner. Vi packade bilen och åkte tidigt från Göteborg mot Hässleholm. Hade aldrig varit i Hässleholm förut!

Jag blir så glatt överraskad fortfarande av all välvilja och kärlek vi ger varandra inom AA. Någon hade ordnat kaffe, någon en fantastisk bönsallad, någon frukt och bär osv till resan. Boendet var litet men så mysigt och tålamodet och toleransen mot varandra är helt otroligt!

Själva Landsmöteslokalen var en skola. Jag tyckte det var enkelt och bra, lätt att hitta och tillgängligt för alla. Kanske lite tråkigt i och med skolmiljö men vi var ju inte där att titta på lokalerna.

Konceptet för årets Landsmöte var annorlunda och i år var det även Nordiskt möte där så vi fick träffa alla nordiska delegaterna.

Det stora var så klar den nya översättningen av Stora Boken. Första uppbackade boken fick en man som hade 4 dagars nykterhet. Alla fick skriva något i boken under helgen och på lördag efter Countdown gav hon som hade längst nykterhet boken till han som hade kortast.

Måste bara berätta om huvudmötet som var på lördagen och slutade med Countdown. Vi släpptes in i möteslokalen kl 16 och det stod några från landsmöteskommittén som hälsade oss välkomna. På scenen var det rökmaskin och discoljus. Musiken var högt och folk dansade in. Min första tanke var att men nej så här kan man väl inte göra. Men när jag såg mig omkring såg jag folk som dansade och sjöng. Så jag kunde släppa min rädsla. Jag vill ju ha kul och leva nu när jag är nykter och äntligen lever!

Alla möten mellan möten! Passade verkligen på att mingla och prata med människor jag inte har pratat med tidigare. Gick på Al Anon möten. Delade med mig av mina erfarenheter i service och tog del av andras.

Många människor, många fina möten, mys och vänskap, god mat och gemenskap! Tack för i år, ser fram emot nästa år i Karlstad!

DET VIKTIGASTE FÖRST

En del av oss har tagit mycket hårda törnar för att lära oss denna sanning.: Arbete eller inget arbete – hustru eller ingen hustru – vi slutar helt enkelt inte att dricka så länge som vi gör oss mer beroende av andra människor än Gud.
ANONYMA ALKOHOLISTER, S. 117

miracles

Mark H talar om meditation i steg 11

Ännu ett vackert inlägg ❤

När jag väl har grundat min plattform, från djupet av mitt innersta förstått att jag alkoholist och att jag inte på egen kraft kan besegra sjukdomen utan behöver något mycket starkare och större (steg 1-3) och när jag sedan städat upp hos mig själv, skalat av lager av illusion om vem jag är och hittat mig själv lite mer ärligt och rättat till det som har blivit tokigt (steg 4-9) så börjar jag leva i stegen på daglig basis (steg 10-12).

I steg 11, där söker jag en daglig kontakt med en kraft större än mig själv för att jag behöver kraften och behöver fördjupa den – verktygen bön och meditation.

Vad är bön? Vad är meditation? En bra förklaring som jag förstod är att be är att tala med Gud (eller vad jag väljer att kalla den kraft som är större än mig själv, något omänskligt) och meditera är att lyssna på Gud.

Jag behöver guidning, bli visad min dagliga väg – för att inte gå ut i dagen med ett ego stort som ett hus och tro att jag klarar resan på egen kraft. Min sjukdom är så stark och lurig, den talar till mig, får mig att tro att mina kloka tankar är friska – jag väljer att försöka lyssna utåt, eller inåt, ber att få bli rensad på mitt eget inre tjatter (och genom bön i steg 3 och 7) och den handlingen ger mig möjlighet att lyssna på kraften och möjliggör att jag kan använda mitt (? om det nu är mitt) eget förstånd.

Mark H är en fantastisk talare, vid en stund över – lyssna gärna på detta! http://www.youtube.com/watch?v=qZe8KS1Sx94
Kram och kärlek hela dagen

Utövande av steg 10 och 11 – självtillit vs Gudstillit

Så vacker äldre inlägg ❤
Min bild
Jag försöker efter bästa förmåga leva i steg 10 och 11. För ett bra tag sen så hade jag haft förmånen att få ha en 11 stegs kompis på kvällen. Det  var oerhört utvecklande och viktigt för mig att få träna mig in i att lära mig hur jag skall göra enligt förslagen i Stora Boken. Jag har kommit att se att jag inte tidigare kunnat vara så ärlig som jag önskat, jag har inte sett mig sådär ”utifrån”. Väldigt tacksam för de verktyg som finns i vår stora bok, egentligen står det rätt upp och ner hur jag skall göra men eftersom jag är alkis, så väljer jag gärna gärna en genväg och samtidigt så gör sjukdomen allt för att jag inte skall se…Träningen fortsätter dagligen och nu för tiden så kan jag oftast, inte alltid, förbereda dagen och gå igenom dagen lite ärligare…Men ju längre jag har varit i tillfrisknande och levt och tränat mig i steg 10 och 11, desto svårare ser jag att jag har med ärligheten mot mig själv. Men framsteg, inte perfektion heter det ju!

Jag har lätt att falla in i grubblerier och överanalysera, blir mindre och mindre av det idag men allt som oftast så finner jag mig sitta och gräva. Idag vet jag att det inte gör mig någon gott, utan tar mig bara bort från ”här och nu” och jag faller in att kontrollera, regissera, driva andra åt det håll som jag själviskt vill, sätta upp orimliga förväntningar och börja må uselt. Bristerna och rädslorna drar igång som ett brev på posten…Rädslan får mig att må dåligt och jag missar allt fantastiskt som händer just i tillfället. De goa stunderna just där och då, de härliga känslorna som jag skulle kunnat ha i ett samtal…

Detta har jag delat om innan men : Är inte detta egentligen inget annat än högmod och överddriven självtillit? Jag ger mina brister näring och litar inte på den som har allt makt och kraft att ge mig. Gud, eller vad jag väljer att kalla min högre makt. Då jag faller in in detta så häller jag bensin på min självcentrering (en av mina största brister, roten till mitt problem (– min själviskhet, min självcentrering) och också min strävan mot perfektion. Jag vill inte vara perfekt, absolut inte, dock vill jag göra mitt yttersta för att göra andliga framsteg. När litar till mig själv enbart så blir mina brister till rädslor och är jag inte i öppen kanal med Gud – så följer jag lätt med, åt fel håll. Denna är en träning behöver jag ägna mig åt dagligen – ibland är det enkelt att släppa kontrollen och taget, ibland inte. Jag vet och känner skillnaden – i det ena så håller jag Gud bakom mig, han får följa efter och jag är kraftlös, och i det andra så går han bredvid mig och håller mig i handen och jag är fri.

Idag skall jag försöka ha dessa tankar med mig, leva här och nu, följa med på resan som en medresenär, se hur jag kan bidra till livets flod istället för att försöka forcera hela floden. Och helt grymt! – jag vaknar nykter idag också – mirakel sker, en dag i taget! Jag är ett levande bevis på att AA’s program och lösning fungerar. Tack gode Gud.

Ingenting sker av misstag i Guds värld 

” Själva accepterandet är idag lösningen på alla mina problem. När jag känner mig störd är det för att jag inte accepterar en viss person, plats, sak eller situation – en viss del av mitt liv – och jag finner ingen sinnesro förrän jag accepterar personen, platsen, saken eller situationen precis för vad den är i det ögonblicket. Ingenting, absolut ingenting sker av misstag i Guds värld. ” 

SB s.216 

Utövande av steg 10 och 11 – självtillit vs Gudstillit

Min bild

En underbart fin inlägg av min kära vän något år sen ❤

Jag försöker efter bästa förmåga leva i steg 10 och 11. För nåt år sen så hade jag haft förmånen att få ha en 11 stegs kompis på kvällen. Rekommenderar jag varmt. Det var oerhört utvecklande och viktigt för mig att få träna mig in i att lära mig hur jag skall göra enligt förslagen i Stora Boken. Jag har kommit att se att jag inte tidigare kunnat vara så ärlig som jag önskat, jag har inte sett mig sådär ”utifrån”. Väldigt tacksam för de verktyg som finns i vår stora bok, egentligen står det rätt upp och ner hur jag skall göra men eftersom jag är alkis, så väljer jag gärna gärna en genväg och samtidigt så gör sjukdomen allt för att jag inte skall se…Träningen fortsätter dagligen och nu för tiden så kan jag oftast, inte alltid, förbereda dagen och gå igenom dagen lite ärligare…Men ju längre jag har varit i tillfrisknande och levt och tränat mig i steg 10 och 11, desto svårare ser jag att jag har med ärligheten mot mig själv. Men andliga framsteg, inte perfektion heter det ju!

Jag har lätt att falla in i grubblerier och överanalysera, blir mindre och mindre av det idag men allt som oftast så finner jag mig sitta och gräva. Idag vet jag att det inte gör mig någon gott, utan tar mig bara bort från ”här och nu” och jag faller in att kontrollera, regissera, driva andra åt det håll som jag själviskt vill, sätta upp orimliga förväntningar och börja må uselt. Bristerna och rädslorna drar igång som ett brev på posten…Rädslan får mig att må dåligt och jag missar allt fantastiskt som händer just i tillfället. De goa stunderna just där och då, de härliga känslorna av kärlek och att få kunna vara närvarande i exempelvis samtal eller ett möte med någon…

Detta har jag skrivit om innan men : Är inte detta egentligen inget annat än högmod och överddriven självtillit? Jag ger mina brister näring och litar inte på den som har allt makt och kraft att ge mig. Gud, eller vad jag väljer att kalla min högre makt. Då jag faller in in detta så häller jag bensin på min självcentrering (en av mina största brister, roten till mitt problem (– min själviskhet, min självcentrering) och också min strävan mot perfektion. Jag vill inte vara perfekt, absolut inte, dock vill jag göra mitt yttersta för att göra andliga framsteg. I den mån Gud låter mig och ger mig det. När litar till mig själv enbart så blir mina brister till rädslor och är jag inte en kärleksfull öppen kanal med Gud – så följer jag lätt med, åt fel håll. Denna är en träning behöver jag ägna mig åt dagligen – ibland är det enkelt att släppa kontrollen och taget, ibland inte. Jag vet och känner skillnaden – i det ena så håller jag Gud bakom mig, han får följa efter och jag är kraftlös, och i det andra så går han bredvid mig och håller mig i handen och jag är fri och i tillit och fullständig kärlek.

Idag skall jag försöka ha dessa tankar med mig, leva här och nu, följa med på resan som en medresenär, se hur jag kan bidra till livets flod istället för att försöka forcera hela floden. Mirakel sker, en dag i taget! Jag är ett levande bevis på att AA’s program och lösning fungerar. Tack gode Gud.

Tillit i vardagen med en kraft större än din egen

”Om det inte hade fordrats mer än enbart en ny moralkod eller en bättre livsfilosofi för att övervinna alkoholism, skulle många av oss ha tillfrisknat för länge sedan. Men vi upptäckte att sådana koder och filosofier inte räddade oss, hur mycket vi än försökte. Vi kunde vilja vara moraliska, vi kunde vilja finna tröst i filosofin. I själva verket kunde vi önska dessa egenskaper av all vår vilja, men vår egen kraft var otillräcklig eller saknades helt. Hur mycket vi än ville räckte inte våra mänskliga resurser till – vi misslyckades ohjälpligt.
Brist på kraft – det var vårt dilemma. Vi var tvungna att hitta en kraft med vars hjälp vi kunde leva, och det måste vara en kraft som var större än vår egen. Uppenbarligen. Men var och hur skulle vi finna denna kraft?
Det är just detta som denna bok handlar om. Dess främsta syfte är att göra det möjligt för dig att finna en kraft som är större än din egen och som kan hjälpa dig lösa dina problem.”

Ur Stora Boken, Anonyma Alkoholister sidan 70-71

Genom att bara göra de 12 stegen tillsammans med en sponsor, i all min villighet att inte vilja ha det som jag hade det, så kom kraften till mig. Den bara kom. En kraft större en min egen. Gud väljer Stora Boken att kalla, och så även jag. Vad ordet Gud står för hos dig, är oväsentligt för alla andra – den enda som det betyder något för är för dig själv. Jag gjorde det enkelt från första början och valde att kalla min Högre Kraft för Gud. I samband med att kraften flyttade in i mig, en dag i taget, så fick jag också mer verktyg och möjlighet att arbeta mig framåt. Jag fick en stor visdom och källa av kärlek och kraft som kunde prata med, som jag fick utveckla en relation med och som jag kunde ”lämna över” mina problem till. Att våga göra detta kräver ett ständigt arbete i tillit. För mig är det en daglig övning. Tillit. Att ha tillit till Gud, att ha tillit till processen, att ha tillit att även om det är som jag tycker – så skulle det kunna vara precis så som det är tänkt att det skall vara (och ge andra mycket större och finare resultat). Jag vet i dag i mitt hjärta att jag inte vet allt, att jag bara ser en liten begränsad del av allt som pågår och händer.

20130803-072449.jpgI utvecklandet av relationen med Gud, så som jag uppfattar Gud, så kom sakta men säkert en känsla och upplevelse av att jag är älskad. Att jag duger som jag är, att jag är skapt sådan som jag är. Jag kunde i början av min nykterhet, vid steg 8-9, känna enormt mycket närhet av Gud. Jag fick några tidigt starka erfarenheter, av vad sinnesro och frid innebär. Att känna sig älskad, villkorslöst älskad, gör livet mycket enklare att leva. Mycket enklare. Mer fridfullt, en stark känsla av lycka i nuet. På möten hör vi ofta att Gud ger mig inte det jag vill ha, utan det jag behöver – det är en stark tillitsfull mening. Att kunna lita på att Gud förser mig med de förmågor jag behöver för att möta det som kommer. Också att Gud vet mycket mer än jag själv vad jag behöver, och ser även mitt ego – och väljer att inte möta upp mig där utan ger mig det som är bra för mig, i ett större perspektiv.

Här är en text som jag läste igår, om du känner ett motstånd för att den innehåller ord som ”stör dig”, prova att byta ut med ord som funkar utifrån din uppfattning av Gud. I AA lär vi oss att vi inte är eller att det inte är ett religiöst program, utan andligt. Ett andligt handlingsprogram. Andlig läsning kan innebära att jag läser texter som kommer från många olika traditioner.  Öppna hjärtat för att lyssna och du hör budskap lättare.

”Om du vet att Fadern älskar dig, om du vet det med hela din varelse, då har ditt hjärta funnit ett hem. Då handlar evangeliet inte om att du måste göra det ena eller det andra. Då gäller det bara på att lita på och ta emot Hans kärlek.
Om du vet att du är älskad kan du inte heller ha några verkliga bekymmer. ”Gör er inga bekymmer” säger Jesus, ”er Fader är vad ni behöver”. (Matt 6:31-32)
Bekymmer tyder på bristande tillit. Det är viktigt att inse skillnaden mellan bekymmer och den berättigade omsorg du måste ha om dina eller andras angelägenheter. Bekymmer, i form av en krampaktig oro, är helt orimliga om du vet att din Fader tar hand om dig och sörjer för dina behov. Ditt liv kan bli fyllt av en orubblig frid därför att Han älskar dig mer än du kan älska dig själv.”

Ur Willfrid Stinissens bok med daglig läsning

Jag tror att en människas allra största svårighet är att fatta att hon är totalt, villkorslöst, massivt och kraftfullt älskad av en kraft större än min egen. Av Gud. Att vara omslutande älskad av nåt du inte kan ta på, förstå eller begripa. Hela mitt liv, i alla samtal, möten, i alla bönestunder och meditationer, i stunder av andlig läsning – syftar på nåt sätt till att göra denna sanning levande för mig. ”Om du verkligen existentiellt vet dig vara älskad, kommer du att stråla ut din kärlek över världen.” 

”Vår bok är endast avsedd att väcka förslag. Vi inser att vi inte vet allt. Gud kommer hela tiden att uppenbara mer för dig och för oss. Fråga Honom under din morgonmeditation vad du kan göra denna dag för den människa som fortfarande är sjuk. Svaren kommer, om du bara har sett om ditt eget hus. Men självklart kan du inte föra vidare något som du inte har. Se till att ditt förhållande till Gud är gott och stora ting kommer att ske med dig och med oräkneliga andra. Detta är för oss den stora sanningen.
Överlämna dig själv till Gud så som du uppfattar Honom. Erkänn dina fel för Honom och för dina medmänniskor. Röj undan vrakgodset från ditt förflutna. Ge frikostigt av det du funner och anslut dig till oss. Vi är med dig i Andens gemenskap och du kommer säkert att träffa några av oss när du vandrar det lyckliga ödets väg.
Tills dess – må Gud välsigna dig och bevara dig.” Stora Boken, Anonyma Alkoholister sidan 177.