Merton prayer for Discernment

Discernment – att urskilja, att se

At a very difficult and dark period in Thomas Merton’s life he penned this prayer that has been such a help to so many people:

O Lord God,

I have no idea where I am going,

I do not see the road ahead of me,

I cannot know for certain where it will end.

 

Nor do I really know myself,

And that fact that I think

I am following Your will

Does not mean that I am actually doing so.

 

But I believe

That the desire to please You

Does in fact please You.

And I hope I have that desire

In all that I am doing.

 

I hope that I will never do anything

Apart from that desire to please You.

And I know that if I do this

You will lead me by the right road,

Though I may know nothing about it.

 

Therefore I will trust You always

Though I may seem to be lost

And in the shadow of death.

I will not fear,

For You are ever with me,

And You will never leave me

To make my journey alone.

 

Source: Thomas Merton, Pax Christi, Benet Press, Erie, PA.

STAY

”In meditation we discover our inherent restlessness. Sometimes we get up and leave. Sometimes we sit there but our bodies wiggle and squirm and our minds go far away. This can be so uncomfortable that we feel’s it’s impossible to stay. Yet this feeling can teach us not just about ourselves but what it is to be human…we really don’t want to stay with the nakedness of our present experience. It goes against the grain to stay present. These are the times when only gentleness and a sense of humor can give us the strength to settle down…so whenever we wander off, we gently encourage ourselves to “stay” and settle down. Are we experiencing restlessness? Stay! Are fear and loathing out of control? Stay! Aching knees and throbbing back? Stay! What’s for lunch? Stay! I can’t stand this another minute! Stay!”

Pema Chödrön, Buddhist nun

The cup is full

Once, a long time ago, there was a wise Zen master. People from far and near would seek his counsel and ask for his wisdom. Many would come and ask him to teach them, enlighten them in the way of Zen. He seldom turned any away.

One day an important man, a man used to command and obedience came to visit the master. “I have come today to ask you to teach me about Zen. Open my mind to enlightenment.” The tone of the important man’s voice was one used to getting his own way.

The Zen master smiled and said that they should discuss the matter over a cup of tea. When the tea was served the master poured his visitor a cup. He poured and he poured and the tea rose to the rim and began to spill over the table and finally onto the robes of the wealthy man. Finally the visitor shouted, “Enough. You are spilling the tea all over. Can’t you see the cup is full?”

The master stopped pouring and smiled at his guest. “You are like this tea cup, so full that nothing more can be added. Come back to me when the cup is empty. Come back to me with an empty mind.”

Stories from the Bottom

Most of political and church history has been controlled and written by people who have the access, the power, and the education to write books and get them published. One of the few subversive texts in history, believe it or not, is the Bible! The Bible is most extraordinary because it repeatedly and invariably legitimizes the people on the bottom, and not the people on the top. The rejected son, the barren woman, the sinner, the leper, or the outsider is always the one chosen by God. Please do not take my word on this, but check it out for yourself. It is rather obvious, but for some reason the obvious needs to be pointed out to us. In every case, we are presented with some form of powerlessness–and from that situation God creates a new kind of power. This is the constant pattern which is hidden in plain sight.

Many barren women are mentioned in the Hebrew Scriptures, and we repeatedly see God showing them favor. Sarah, Abraham’s wife, was barren and past child-bearing years when God blessed her with baby Isaac (Genesis 17:15-19). Rachel, Jacob’s wife, was barren until God ”opened her womb” and she bore Joseph (Genesis 30:22-24). Barren Hannah poured out her soul before the Lord, and God gave her Samuel (1 Samuel 1).

Even before Moses, God chose a ”nobody,” Abraham, and made him a somebody. God chose Jacob over Esau, even though Esau was the elder, more earnest son and Jacob was a shifty, deceitful character. Election has nothing to do with worthiness but only divine usability, and in the Bible, usability normally comes from having walked through one’s own wrongness or ”littleness.” We see this especially in Mary, a ”humble servant” (Luke 1:48). God chose Israel’s first king, Saul, out of the tribe of Benjamin, the smallest and weakest tribe. The pattern always seems to be that ”the last will be first, and the first will be last” (Matthew 20:16). This is so consistently the pattern that we no longer recognize its subversive character. They became merely sweet rags to riches stories.

One of the more dramatic biblical stories in this regard is the story of David. God chose him, the youngest and least experienced son of Jesse, to be king over the nation. His father, who had many sons, did not even mentioned David as a possibility, but left him out in the fields (1 Samuel 16). David was thus the forgotten son who then became the beloved son of Yahweh, the archetypal whole man of Israel, laying the foundation for the son of David, Jesus.

In case after case, the victim becomes the real victor, leading Rene Girard to speak of ”the privileged position of the victim” as the absolutely unique and revolutionary perspective of the Bible. Without it, we are hardly prepared to understand the ”folly of the cross” of Jesus. Without this bias from the bottom, religion ends up defending propriety instead of human pain, the status quo instead of the suffering masses, triumphalism instead of truth, clerical privilege instead of charity and compassion. And this, from the Christianity that was once ”turning the whole world upside down” (Acts 17:6).

Richard Rohr, Daily Meditations, Tuesday, March 22, 2016

Befrielse 3 av 3

Jesus kom nog inte för att ge oss färdiga svar eller för att avslöja några gudomliga hemligheter. Han kom för att trösta oss, för att återupprätta vår förlorade tillit till livet, till andra och till oss själva. Han kom för att ge oss hopp. Jesus bjuder in de ensamma, utstötta och sårade till fest. De som följde Jesus var kvinnor och män längst ner i den mänskliga hierarkin, människor som drabbats av många motgångar. De som utmärkte dem var att de började tro på sina möjligheter igen och att de tillsammans kunde förändra världen. I sitt möte med den enskilda individer betonade Jesus aldrig människors misslyckanden utan han lyfte fram deras möjligheter. Han sammanfattade alla bud i ett enda bud: ”Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Alla skall förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek.” (Joh 13:34-45) I hans närhet började människor räta på ryggen och ta itu med sina liv. I en mansdominerad kultur där kvinnor sågs som orena och svagsinta identifierade sig Jesus med Sofia, visdomen som i Gamla testamentet beskrivs som den kvinnliga princip som var med när Gud skapade världen.

Gud uppenbarar sig bland de utstötta, de maktlösa, bland fattiga kvinnor och bland de med fel religion. Guds vandring på jorden börjar som ett beroende barn och slutar i samma utsatthet och sårbarhet. En Gud på en åsna helt utan skydd, snart uppspikad på ett kors. Kärleken är alltid öppen mot omvärlden och därför skyddslös. Gud i Jesus gestalt blev själv ett offer för den aggressiva mansdominerade kultur som han uppmanar oss att ta avstånd ifrån.

Jesus visar oss en gud som är motsatsen till våld, förtryck, makt, fördömande och manlig dominans. Jag tror att vi genom Jesus fick en skymt av den sårbara, lidande, älskande och skapande kraft som föder och bär allt som lever. Jesus uppståndelse visar oss att kärleken inte går att köpslå med, inte kan besegras, tuktas eller tystas ner. Uppståndelsen handlar om att sårbarheten, sanningen och kärleken får sista ordet. Att inte det förljugna, rädda och rigida segrar, utan att sanningen och kärleken bryter igenom och skapar nya förutsättningar. Vi kan korsfästa kärleken, men den kan aldrig dö, för det är den urkraft som skapar universum och gör det omöjligt att leva.

En människa kan aldrig uppfostras till att bli kärleksfull genom att tillrättavisas och skuldbeläggas. Utvecklandet av en vilja att stödja och finnas till för andra är beroende av att vi blir medvetna om våra egna behov, att vi börjar lyssna på vårt eget hjärta och att vi tar hand om oss själva på ett respektfullt sätt.

När vi lär känna vår egen brustenhet och ensamhet lär vi känna brustenheten i världen och förstår på ett djupare plan lidandet och vilsenheten hos andra. Vi kan inte äga kärleken eller hålla fast den, utan den uppstår i det öppna och sårbara mötet med en annan levande varelse. Sådan är Guds närvaro i världen. Vi är Guds kropp, Guds ögon och djupast inom oss bär vi Guds hjärta. Vår kallelse är att låta det hjärtat öppnas för världen runt omkring och möta den utan hårdhet, fördömande och rädsla.

2016-03-24 07.37.27

Befrielse 2 av 3

En bild som kan hjälpa oss när det gäller befrielse/frälsning är uppståndelsen. Jag har talat om depression och tomhet som en av vår tids stora folksjukdomar. Inom kristen mystik talas det om ”själens dunkla natt”. Den beskrivs som ”tomhetens, meningslöshetens och förtvivlans natt”. Tillståndet anses förebåda ett uppvaknande till insikt och större gudsnärvaro. Bön, kontemplation, reflektion och självrannsakan rekommenderas den drabbade. Berättelsen om Jesus sömnlösa natt i Getsemane, hans ångest och rädsla, den ensamma vandringen med korset, hans korsfästelse och känslan av total övergivenhet har många symboliska likheter med depressions olika ansikten.

Innan Jesus uppstår till livet igen gör han en resa ner i dödsriket. För at kunna bli riktigt levande igen, är vi kanske tvungna att nedstiga och lära känna vårt eget dödsrike. Förstå då kan vi börja bearbeta vår sorg, vår ilska, vår bitterhet, våra livslögner, vår skam och vårt självförakt. Då kan vi börja identifiera den rädsla som står i vägen i våra möten med andra, och vi kan börja leva ett liv med mindre misstänksamhet och större öppenhet.

För att orka göra en sådan resa behöver vi vara i en icke-dömande och kärleksfull omgivning. När vi lär känna vårt eget mörker försvinner känslan av inre splittring mellan en ond och en god sida eftersom vi kommer till insikt om att destruktiva känslor, impulser och beteenden är reaktioner på faktiska kränkningar och förödmjukelser som vi upplever i våra liv och inte primära drivkrafter. Då kan vi också börja se vår aggressivitet som en positiv kraft som finns för att skydda våra personliga gränser. Rumi, den sufiske poeten och mystikern som levde på tolvhundratalet, skriver att vår uppgift i livet inte är att söka kärleken, vår uppgift är att ta reda på varför vi har så svårt att ta emot kärlek.

Det kan ta tid at läka ett krossat hjärta. Ibland en hel livstid. Vi behöver hjälpa varandra att återskapa tilliten, vi behöver finnas i varandras liv för att vi skall orka öppna oss igen, orka vara sårbara och utsätta oss för risken att hjärtat kan krossas igen. För mig handlar den kristna kyrkans djupaste kallelse om att vara en kärleksfull, öppen och helande gemenskap, en fristad präglad av nåd, där brustna och sorgsna hjärtan kan få tröst. En plats dit vi går, inte för att försöka övertyga någon annan om det vi själva tror är sant, inte för att känna oss utvalda och upphöjda, utan en plats där vi med Guds hjälp och varandras stöd får kraft att ta itu med våra liv. En plats där vi äntligen kan se på oss själva med kärlek och empati. En plats där vi inte får en dom över våra liv utan istället möts av hopp och en tro på vår förmåga och får hjälp att försonas med oss själva och andra och med allt det i våra liv som inte blev som vi hade hoppats på. En plats där vi kan släppa fasaden och alla krav och förväntningar som vi har på oss själva. En plats där vi blir sedda och uppskattade. Där vi vågar säga vad vi tänker och tror utan att bli kritiserade, där vi kan börja dela sanningen om våra liv med varandra.

2016-03-24 07.37.27

Befrielse 1 av 3

Endast en villkorslös kärlek kan befria oss från alla de orättfärdiga strukturer som håller oss fångna i destruktiva samspel. Befrielsen från det som gör oss avstängda, tomma, rädda, halvdöda och oförmögna att bryta onda cirklar. Befrielsen från det system av orättvisor, ojämlikhet, dömande och förakt som kännetecknar patriarkala strukturer. Befrielsen från individualismens bubbla som gör oss självupptagna och isolerade och hindrar oss att se vår egen delaktighet i orättfärdiga system och gör oss blinda för den läkande insikten att vi djupast är beroende av varandra och behöver varandra.

I en miljö som utmärks av villkorslös kärlek och respekt fördömer vi inte, tar vi inte avstånd eller skambelägger varandra. Vi försöker inte uppfostra eller tysta ner varandra. Det är en plats präglad av nåd. I en sådan miljö kan vi åter få kontakt med hela vårt komplexa väsen, med allt det som varit bortträngt och förnekat. På en sådan plats möts vi med öppna armar. När vi får uppleva villkorslös kärlek öppnas dörren till vårt eget hjärta, och vår tillit till livet och andra människor återupprättas.

2016-03-24 07.37.27

A Different Way of Knowing Prayer – Richard Rohr 3/3

Appendix till Richard Rohrs Daily Meditations 2018
3. A Different Way of Knowing Prayer Richard Rohr

Klicka här för att se Richard Rohr berätta själv.

Richard Rohrs icke editerad script från ovan video, den första video nr 3 av 3:
A Different Way of Knowing Prayer Richard Rohr, Unedited Transcript

Let me offer you just one example of what I might mean by a practice. Probably, the most universal and common one is what we call prayer. Now, you’ve all heard that word all your life, but we largely thought of it as talking to God, or making announcements to God, and when we say practice, we are not talking about a merely mental exercise or even a verbal exercise, but somehow something that includes embodiment, physicality. So, here at the center, for example, we practice a form of centering prayer, where we sit together for 20 minutes in the morning in a somewhat disciplined posture, there is not a perfect one, but you sit there not in your ideal world, not in your identity world. In fa ct, that’s exactly what you let go off. Just this morning as we did, I looked around the circle, which I probably shouldn’t have been doing, and I said, you know, what, we are all absolute equals now. We are just naked beings sitting in our nakedness witho ut our identity, without our smarts just being in the presence of God. Now, that might seem like that’s almost nothing. Actually, it ends up being almost everything, because you have to get back to what Thomas Merton called beyond the shadow and beyond the disguise, where you knock on the hard bottom of your own reality. That’s what practice does for you. It gives you the discipline to get out of your head and much more in your soul, in your body where you frankly, you learn in a different way, you know in a different way. It really is practice is a different way of knowing the moment and therefore of knowing yourself. I hope that makes sense, but don’t knock it till you’ve tried it. (länk till pdf)

Läs mer här om hur du kan signa upp dig för att få dagliga meditationer i din email.

Contemplative Practices:

Books and recordings by CAC core faculty:

Cynthia Bourgeault

  • Centering Prayer and Inner Awakening (book)           
  • Chanting the Psalms (book and CD)
  • The Heart of Centering Prayer: Nondual Christianity in Theory and Practice (book)

James Finley

  • Christian Meditation: Experiencing the Presence of God (book)
  • Merton’s Palace of Nowhere (book)

Richard Rohr

  • Beginners Mind (CDMP3 download)
  • Contemplative Prayer (CDMP3 download)
  • Emotional Sobriety: Rewiring Our Programs for Happiness (DVDCDMP3 download)
  • Everything Belongs: The Gift of Contemplative Prayer (book)
  • The Naked Now: Learning to See as the Mystics See (book)

Additional recommended resources:
Barbara Holmes, Joy Unspeakable: Contemplative Practices of the Black Church
Shunryu Suzuki, Zen Mind, Beginner’s Mind
Källa: Allt är utdrag från cac.org från sidan: https://cac.org/contemplation-dm/

The four absolutes

”De fyra fullkomligheterna” på svenska. En del av arvet från Oxfordgrupprörelsen som även var stor här i Sverige. Dessa finns fortfarande kvar på en del platser i AA-världen och går att få tag på som en broschyr i vissa grupper.

De beskrivs som det vi skall sträva efter när vi applicerar Stegen i våra liv. De Tolv Stegen representerar vår filosofi och de fyra fullkomligheterna representerar målen för vårt program. När vi förlorar gåvan av nykterhet skriver ”man” att det beror på att vi har slutat sträva efter de fyra fullkomligheterna. För mig låter det sant och stämmer med min erfarenhet i livet.

  • Absolut ärlighet – är det sant eller falskt
  • Absolut osjälviskhet – hur kommer det att påverka den andra personen
  • Absolut kärlek – är det fult eller vackert
  • Absolut renhet – är det rätt eller fel

Kom ihåg de fyra frågorna ”Är det sant eller falskt?”, ”Hur kommer det att påverka den andra personen?”, ”Är det fult eller vackert?” och ”Är det rätt eller fel?”. Att svara på dessa frågeställningar varje dag, med total uppriktighet, och följa det som svaren manar till en dag i taget kommer helt säkert att leda oss på vår resa mot att ta till oss och tillämpa fullkomligheterna.

De fyra fullkomligheterna – en sammanfattning

Här nedan är sammanfattningen från broschyren om de fyra fullkomligheterna som finns att köpa på bland andra AA Clevelands hemsida.

Our consideration of the absolutes individually leads to a few conclusions. The Twelve Steps represent our philosophy. The Absolutes represent our objectives in self-help, and the means to attain them. Honesty, being the ceaseless search for truth, is our most difficult and yet most challenging objective. It is a long road for anyone, but a longer road for us to find the truth. Purity is easy to determine. We know what is right and wrong. Our problem here is the unrelenting desire to do that which is right. Unselfishness is the stream in which our sober life must flow, the boulevard down which we march triumphantly by the grace of God, ever alert against being sidetracked into a dark obscure alley along the way. Our unselfishness must penetrate our whole life, not just our deeds for others, for the greatest gift we bestow on others is the example of our own life as a whole. Love is the medium, the blood of the good life, which circulates and keeps alive its worth and beauty. It is not only our circulatory system within ourselves, but it is our medium of communication to others.

The real virtue is in our striving for these Absolutes. It is a never-ending journey, and our joy and happiness must come each step of the way, not at the end because it is endless. Cicero said, ”if you pursue good with labor, the labor passes and the good remains, but if you court evil through pleasure, the pleasure passes and the evil remains.” Our life is a diary in which we mean to write one story, and usually write quite another. It is when we compare the two that we have our humblest hour. But let’s compare through our self-inventory and make today a new day. Men who know themselves, have at least ceased to be fools. Remember if you follow the Golden Rule, it’s always your move too. To love what is true and right and not to do it, is in reality not to love it, and we are trying to face reality, remember? The art of living in truth and right is the finest of fine arts, and like any fine art, must be learned slowly and practiced with incessant care.

We must approach this objective of the Absolutes humbly. We pray for these things and sometimes forget that these virtues must be earned. The gates of wisdom and truth are closed to those wise in their conceit, but ever open to the humble and the teachable. To discover what is true and to practice what is good are the two highest aims in life. If we would be humble, we should not stoop, but rather we should stand to our fullest height, close to our Higher Power that shows us what the smallness of our greatness is.

Remember our four questions, ”Is it true or false?”, ”Is it right or wrong?”, ”How will this affect the other fellow?”, and ”Is it ugly or beautiful?”. Answering these queries every day with absolute integrity, and following the dictates of those answers one day at a time, will surely lead us well on our journey toward absorbing and applying the Absolutes.

Dietrich Bonhoeffer visade på på sann styrka och tillit!

Dietrich Bonhoeffer

Jag kan bara känna att det finns så många personer som genom tiderna har burit och handlat i så mycket kraft och kärlek, och klarat av att under väldigt svåra förhållanden stå på den goda sidan och ta kampen. Förebilder. Dietrich Bonhoeffer är en av dessa personer.

Han föddes 1906 i Breslau Tyskland. Han var tysk luthersk präst, teolog och motståndskämpe. Bonheoffer han författa många böcker, de är översatta till svenska: Efterföljelse, Liv i gemenskap, Motstånd och underkastelse, Alltid hos dig: om Psaltaren och bönen, Den lilla boken om sann vishet m.fl. Bonhoeffer kämpade mot nazismen och redan 1933 gjorde han offentligt motstånd mot dess politik och judeförföljelse. Tio år senare arresterades han. Bonhoeffer avrättades i april 1945 för högförräderi mot nationalsocialismen. Tillsammans med honom hängdes en tysk amiral och en tysk major, båda i tjänst för Tyskland men också med i motståndsrörelsen. De var också anklagade och hängdes av samma grunder som Bonhoeffer. Genom avrättningen betraktas Bonhoeffer som kristen martyr för sin tro.

Silence is evil, not to speak Dietrich Bonhoeffer