Vad är mitt ansvar

Vad är mitt ansvar

Från Dagliga Reflexioner 7 oktober.

För mig har den här texten blivit en sanning genom egen erfarenhet. Varje gång jag stör mig på någon eller något, är det något hos mig själv som är hotad eller sårad. Jag kan inte acceptera verkligheten exakt som den är just då.

Jag hade mina invändningar i tysthet i början. Vad då, menar du att allt är mitt fel? Men andra gör ju så eller säger si. Tills poletten ramlade ner. Jag har inte med det att göra. Vad andra säger eller gör är deras sak, inte min.

Programmet lär mig att sätta handen framför näsan på mig och ta hand om det som finns innanför handen och släppa taget om allt utanför. It’s not my business!

Så varje gång jag blir arg, irriterad, rädd, ledsen, inventerar jag mig själv, inte den andra. Det är mitt ansvar.

Hur fri vill du vara?

Sponsorskap del 1

Sponsorskap del 1

Jag hörde en delning om att sponsorn hade talat om för sponsiin att du är sjuk, jag är frisk, vi gör på mitt sätt. Jag är medveten om att personen som delade detta har sin egen tolkning i det som sades. Men jag blir faktiskt rädd när jag hör sånt. Det fanns flera nykomlingar på mötet. Hur uppfattar de det? Att sponsorn alltid har rätt? Att sponsorn är frisk? Är det alltid så? Att någon bestämmer? Jag kommer aldrig bli frisk. Det finns inget botemedel för sjukdomen alkoholism som jag lider av. Jag vet inte vad som är bäst för mig. Minst av allt vet jag vad som är bäst för någon annan. När jag tror mig veta det, är jag högmodig och har tagit på mig rollen som Gud.

Vad säger AA:s Stora Bok?

Att vi beskriver exakt hur vi har tillfrisknat. Delar med oss av vår erfarenhet, styrka och hopp. Beskriver hur AA ser på sjukdomen och att det finns en lösning.

Att säga till någon annan att hen är sjuk känns för mig som om jag spelade Gud. Jag har inte blivit sponsrad så. Jag har inte fått råd, inte blivit tillsagd vad jag ska göra eller inte göra. Jag har blivit vägledd genom AA:s lösning, dom 12 stegen utan åsikter. Jag har alltid själv fått välja om jag vill göra som dom 12 förslagen förslår.

Alkoholisten är en mycket sjuk människa, ja verkligen! Och hade min sponsor gjort sig till Gud genom att tala om för mig hur jag ska göra hade jag kunnat gå miste om lösningen. Var och en behöver göra sin egen resa. Jag behövde själv erkänna att jag ingenting är av mig själv och söka Gud. Inte min sponsor. Sponsorn är inte AA:s lösning, Gud är det! Bristen på kraft, det var vårt dilemma.

Jag kan bara ge vidare det jag har. Genom att berätta exakt hur jag har gjort. Om den andra vill göra likadant är upp till den andra. Jag får släppa taget om resultatet. Jag kan inte vara i kontroll om vad som händer med den andra. Vill den andra göra på något annat sätt önskar jag all lycka. AA har inget monopol.

Vet sponsorn alltid bäst? Är sponsor frisk och sponsiin sjuk? Vem vet det?

Jag tror att den dagen jag tror mig vara frisk, är jag sjukare än någonsin och jag hoppas verkligen att jag blir visad det.