Frihet

Frihet

Ur Profeten av Khalil Gibran

Den här texten fick mig att tänka igår. Jag önskar ju att vara fri, släppa taget. Det har jag förstått är lösningen genom dom 12 stegen i AA. 

Så länge jag ”jagar”, strävar efter, vill, önskar, förväntar mig, kräver, manipulerar fram etc kan jag inte vara i frihet. Inte heller om jag vägrar att följa med livet. 

Med hjälp av stegen får jag släppa taget om min vilja och följa min Guds vilja. Jag får vara i tillit, att allting är precis som det ska exakt just nu. 

Imorse kände jag att jag hade fått nåden att släppa taget. En stor tacksamhet och vördnad inför livet. Att låta det som komma skall komma och bara följa med.

Genom att använda stegen kan jag få MIG (mitt ego) ur vägen och låta Gud verka genom mig. Det är därför jag är här. 

Det är frihet för mig.

Supporting our future

Supporting our future

‘Supporting Our Future,’” said
Bill, “and for me there is only one way we can support the
future of Alcoholics Anonymous: that is by embracing our
great Twelve Traditions.
“I say ‘embrace,’” Bill continued, “because enforcement
has never worked in Alcoholics Anonymous; it is
only when newcomers see those who came before them
embracing the Traditions that they will want to embrace
them, too. And I am speaking of embracing all Twelve
Traditions, not picking and choosing which ones are convenient…
We don’t embrace them out of fear but rather
out of love for Alcoholics Anonymous, the only thing that
has worked to arrest our alcoholism.”

From Box 459 Summer 2017

Genom smärtan

Genom smärtan

I ett par veckor har jag känt mig lite låg, inte så att det har påverkat på min lycka och glädje. jättemycket.  Men en känsla av att någonting ”fattas”. Inte riktigt samma sprudlande glädje och tacksamhet och ödmjukhet inför livet.

Jag vill ju inte känna smärta. Men utan smärta växer jag inte i andlighet. Utan smärta sker inga förändringar. Och smärta har det varit av och till. Jag har inventerat och gottgjort och gjort förändring, men ändå kvarstod känslan av att ”leva i en bubbla” till och från.

Det har hänt saker som jag inte har del i och saker som jag har del i som är smärtsamma. Gud kräver mig aldrig mer än jag kan hantera, det tror jag verkligen på, men när jag är mitt i det så känns det som Han verkligen  kräver alldeles för mycket av mig! Samtidigt som jag vet att det går över och att det finns en lärdom i allt detta för mig och genom det för andra. Gud tar inte mig genom saker och smärta för min skull, utan för sin plan, för att använda mig som Hans redskap. Det glömmer jag när det gör ont.

Så i ett par dagar har det känts ännu jobbigare, gjort mer ont. Gråt-dagar är här och då är den en ganska tydlig signal för mig att jag behöver se någonting. Jag har lätt att tycka synd om mig och slå på mig själv för jag har ingen svårighet att se att jag har drivits av mina karaktärsdefekter. Men magin här är att låta Gud hjälpa mig att bara se. Att sluta slå på mig själv. För det gör mig till ännu mindre nytta för andra.

Jag har fått uppleva för första gången att jag inte kan få ner min harm. En ovillighet, trotsighet, sorg. Tills jag nu sitter här och kanalen är öppen. Bön. Be om villighet, lämna över mig till Gud och låta honom göra genom mig det som behöver göras. En total maktlöshet. Smärtsamt, ja! Men en otrolig frihet att kunna skriva ner allt och få se det jag behöver se och komma vidare till seg 5-9.

Ingenting är för evigt. Allting går att rätta till. Jag är inte mina tankar. AA har en lösning som fungerar när livet är svårt!

Tack gode Gud för AA!