Steg 11 – Morgonen och dagen

11:e steget. Från SB, kapitlet ”Till Verket”.

”När vi vaknar på morgonen, låt oss tänka igenom de tjugofyra timmar som vi har framför oss. Vi tänker igenom våra planer för dagen. Innan vi börjar, ber vi Gud styra våra tankar och särskilt ber vi om att självömkan och oärliga eller egennyttiga motiv sållas bort. Under dessa omständigheter kan vi lugnt utnyttja vår intellektuella kapacitet, för när allt kommer omkring har Gud gett oss en hjärna att tänka med. Vår tankeverksamhet kommer att ske på ett högre plan när vårt tänkande är befriat från felaktiga motiv.

När vi tänker på vår dag, kanske vi känner obeslutsamhet. Vi kanske inte kan bestämma oss för vilken väg vi skall ta. Då ber vi Gud om inspiration, en intuitiv tanke eller ett beslut. Vi slappnar av och tar det lugnt. Vi kämpar inte. Vi blir ofta förvånade över hur de rätta svaren kommer efter det att vi försökt detta en tid. Det som en gång var en aning, eller en enstaka inspiration, blir efter hand en fungerande del av intellektet. Eftersom vi fortfarande är oerfarna och helt nyligen har fått en medveten kontakt med Gud, är det inte sannolikt att vi kommer att få ingivelser varje gång. Vi får kanske betala dyrt för ett sådant antagande i form av olika slags befängda handlingar och idéer. Inte desto mindre har vi funnit att vårt tänkande, allt eftersom tiden går, i allt större utsträckning kommer att ligga på det intuitiva planet. Vi börjar lita på vår nya förmåga.

Vi avslutar vanligen meditationsstunden med en bön om att vi hela dagen skall bli visade vilka steg vi skall ta härnäst, och om att få den styrka vi behöver för att ta hand om problem som dyker upp. Vi ber särskilt om att slippa vår självrådighet och är noga med att inte be om något för egen del. Dock får vi be för oss själva om andra därigenom blir hjälpta. Vi är noga med att aldrig be om något för våra egna själviska syften. Många av oss har slösat mycket tid på att göra det, och det fungerar inte. Det är lätt att inse varför.”

———–im in learning mode

”Under dagens lopp stannar vi upp när vi är upprörda eller tveksamma, och vi ber om ledning att tänka och handla rätt. Vi påminner oss hela tiden om att vi inte längre styr föreställningen och säger ödmjukt till oss själva många gånger om dagen: ”Ske din vilja”. Faran är då mycket mindre att vi skall bli upphetsade, rädda, arga, oroliga eller att vi skall tycka synd om oss själva eller fatta dåliga beslut. Vi blir mycket effektivare. Vi blir inte trötta så lätt, för vi förbrukar inte energi på samma dåraktiga sätt som vi gjorde när vi försökte ordna livet så att det passade oss själva.

Det fungerar – det gör det faktiskt!

Vi alkoholister är odisciplinerade. Därför låter vi Gud uppfostra oss på det enkla sätt som vi just beskrivit.

Men detta är inte allt. Det finns mer att göra, mycket mer. ”Tro utan handling är död”. Nästa kapitel är helt ägnat Tolfte steget.”12 stegslöftet

De 12 stegen garanterar 3 saker…

…om du följer det handlingsprogram som är beskrivet i Stora Boken (Anonyma Alkoholister)

Du kommer att få ett andligt uppvaknande

Du kommer att finna en kraft större än dig själv

Du kommer att tillfriskna från alkoholism

Ser framemot gottgörelse men ändå inte

Arbetshelgen i stegen i Grebbestad med alla fantastiska kvinnor gav mig massor med nya infallsvinklar och insikter. En av dem var att jag hade en gottgörelse att göra. En fråga från en av kvinnorna – visade det med tydlighet, då frågan tryckte till mitt hjärta.

På måndagen skickade jag en förfrågan till personen ifråga om det fanns en möjlighet att ses, att jag gärna skulle vilja det men försökte vara respektfull att jag inte krävde eller förväntade mig det. Hörde inget förrän torsdag kväll. Så, det ser ut som om jag kommer få möjlighet att gottgöra även den personen. Men ska efter min sponsors rekommendation se över fjärde steget igen, då nya insikter och kunskap om mig själv framkommit. Här finns mycket oärlighet mot mig själv, sorg, sorg över förlust och också sorg över hur det kunnat vara. Jag är tacksam att jag får en möjlighet att ställa till rätta, min del. När det nu blir, jag är villig nu – men min högre makt vill kanske att jag väntar lite? Jag får vad jag ska ha, när jag är redo.

Var morgon ny 23 september

Vem ska jag vara i dag? Världsvan, liten, student, förälder? Vem behöver jag vara för att bäst hjälpa andra, och samtidigt bäst hjälpa mig själv?

Vi har så många masker. Ett bevis på mognad är förmågan att balansera våra olika roller. Det är ofta en svår uppgift, men tack vare De tolv stegen har vi fått många hjälpmedel. Det skänker oss stor glädje att kunna tillfredsställa andras behov, men det viktigaste är att vi kan tillfredsställa våra egna.
Under de gångna åren kanske vi har ägnat oss för lite åt andra eller också har vi ägnat oss för mycket åt dem. Under alla omständigheter har vi förmodligen försummat oss själva. De flesta av oss har varit andligen utsvultna, många har varit känslomässigt utsvultna, och några få har varit fysiskt utsvultna. Alltför ofta har det gällt ”allt eller intet”.
I dag är det med öppna ögon vi fattar våra beslut. Vi har fattat ett antal bra beslut under den senaste tiden: Vi har slutat missbruka. Vi följer De tolv stegen. Och vi bestämmer själva hur vi ska använda vår tid, vad vi ska göra av vårt liv. Men om vi inte är måna om oss själva leder våra beslut inte till goda resultat.

Jag ska tänka på mig själv. Jag ska först och främst vara rädd om den nya människa som växer fram inom mig, sedan ska jag hjälpa andra.

Our fears are more numerous than our dangers, and we suffer more in our imagination than in reality.

– Seneca

Simskole insikt

Sitter på simskolan med min minste son och inser att sist jag var på simskola för flera år sen, kanske 7-8 år sedan – att jag var så förbannad på min store son simskole fröken! Jag skrek på henne, skällde och betedde mig väldigt illa. Tog ut honom ur simskolan…Jag kommer inte ihåg exakt varför men hon var inte den läraren till min son som jag skulle önskat antagligen. Hon gjorde så min son inte trivdes i simskolan – trodde jag nog. Ser många rädslor hos mig. Ser att jag har någon form av gottgörelse att göra. Men vet inte riktigt hur, kommer inte ihåg år eller namn. Jag tror jag provar att vara precis så kärleksfull och givande mot minste sonens simlärare framöver – kanske blir det tydligt hur en gottgörelse ska göras för det gamla. Tar och frågar Gud helt enkelt.

Acceptera mig

Arbetar med att acceptera mig som jag är, med en överaktiv hjärna som ibland fullkomligt sprutar ur sig tankar och handlingar. Vad gör jag mest nytta? Inte är det i soffan, där vi ska sitta och ta det lugnt, meditera, se på tv (vilket jag inte gör längre om det inte är för att vara med barnen). Jag gör mycket. Jag är mycket. Jag delar med mig. Jag älskar. Jag är. Dock har jag inget svårt att ta det lugnt, långt ifrån – den goaste lördagskvällen delar jag gärna med någon lika andligt sökande med tända ljus och lyssnar på någon klok talare, Mark H kanske? Jag accepterar. Men tydligen retar det många. Ligger hos dom, anser jag. Jobbigt när någon mår bra, lyckas och har fina relationer – tvingar ju dem att se sig själva och de bli rädda. Jag delar gärna med mig om hur jag gör när jag är rädd, för det är jag, varje dag. Men jag försöker att inte agera i rädsla idag…kärlek och tolerans.

Var morgon ny 22 september

Vrede segrar hos den obeslutsamme.

Vi måste erkänna våra känslor. Inte bara notera att de finns, utan acceptera dem som viktiga sidor av vår personlighet. De har stort inflytande på hurudana människor vi har förmågan att bli.
Om vi uppmärksammar och accepterar våra känslor, vare sig det är fruktan, vrede eller avundsjuka, tar vi udden av dem. Då kan vi hindra dem från att växa och bli ännu större. Precis som ett barn skriker och bär sig allt värre åt ända tills vi uppmärksammar det, så växer våra känslor och blir allt intensivare ju längre vi förnekar dem.
Vi ska faktiskt vara tacksamma för alla våra känslor. De berikar våra upplevelser. De fungerar som vägvisare på livets stig. Hur ”det känns” i varje enskilt ögonblick är en måttstock på vår trygghet, på hur nära vi står vår högre makt, på hur angelägna vi är om att följa programmet. Vi har stor nytta av våra känslor när vi har lärt oss att acceptera dem. Om vi å andra sidan ignorerar eller förnekar dem, kan de förlama oss och till och med besegra oss.

Mina känslor är alltid med mig. De styr mitt beteende. De speglar mina attityder. De ger mig en vink om min närhet till Gud.