Hjärnan tillfrisknar

Känner så tydligt, månad för månad, att min hjärna, mitt fokus och min förmåga att komma ihåg blir bättre och bättre. Jag har alltid varit väldigt effektiv, snabbtänkt men idag kan jag använda mina förmågor lite mer klokt. Mina styrkor kommer fram tydligare på jobbet nu. Samtidigt som jag försöker vara ödmjuk, känner jag att jag behöver få lov att komma fram lite mer. Inte för att mitt ego ska synas utan för att jag ska kunna vara jag. Dessutom behöver jag nog utvecklingen framöver, tror jag. Jag har fått träna mig i ödmjukhet på jobbet, stanna kvar, känner mig så tacksam för den förståelse och hjälp som jag fått. De har hjälpt mig att sänka kraven, de har hjälpt mig att vara lite mer lagom, de har gett mig tid (men ändå ställt krav som jag idag och för mig varit rimliga – Ujuj vad jag har fått möjlighet att träna mig i att använda programmet i många (alla) situationer. Två gånger har min närmaste chef, trots det varit svårt för henne tror jag, hjälpt mig att backa. Mitt ego har skrikit inuti – men jag har baske mig, med hjälp av min Högre makt, låtit mig bli backad. Gör jag vill så gärna leva, vill så gärna vara kvar i tillfrisknande och då behöver jag göra saker som jag (mitt ego) inte vill. Tex omprioritera mina tankar om vad jag tror är rätt.

Hjärnan behöver tid, den behöver också stimulans. Och lugn och ro emellanåt – framför allt så behöver den få möjlighet att bry sig och engagera sig i nya, klokare och inte så energislösande tankar. Idag när jag städat bort en massa bråte, självcentrering (lite borta men massvis återstår) och negativa känslor så finns det ljusare och kärleksfullare tankar. Tolerans mot andra och för andra har ökat också, säger jag ödmjukt, så det göra att jag inte behöver tycka så mycket om allt…Och hjärnan slipper slösa energi på små uträkningar och planer och kan vara få vara. Goda sköna känslor i hjärtat för att jag känner mer ljust, tillsammans med ljusare tankar. Inte ett dugg konstigt att jag aldrig har några moln på min himmel. Inte konstigt alls när jag nu känner (eller tänker) efter.

20120926-203209.jpg

Morgontankar om gottgörelse

Sitter med mitt kaffe och har öppnat mitt hjärta för min Högre kraft. Denna morgonstund är den allra viktigaste på hela dagen, då jag sätter mig i en känsla av tacksamhet. Känns så enkelt, allt. Även det som är svårt.

Tänker på en av de gottgörelser som jag kommer att få tillfälle att göra snart. Kanske. Det vet jag ju inte, men jag hoppas. Jag är också inne i knäppa tankar om resultatet. Jag ser att jag försöker forcera resultatet i min tankevärld. Får fortsätta rensa ut detta innan det är dags. Har inte träffat ”honom” på exakt tre år och det har flutit mycket vatten i den här floden sedan dess. Jag ber för att vara befriad från rädsla och egennytta och själviska motiv – för detta drar i mig. Jag blir rädd att bli bortstött, jag blir faktiskt arg och jag vill ge igen. Och jag vill ha honom. Åh, jösses. Så sjuk är jag. Men jag har tillit till att det blir städat och jag själv blir visad hur det skall vara och vem jag är – genom mitt arbete i 4:e men också när jag får dela med mig i mitt 5:e till min sponsor. Hon är helt grym på att spegla och dra fram ur mig, sanningar som finns där, känslor som jag har och annat som jag helt enkelt inte kan se. Hjälper mig att vara ärlig mot mig själv. Ja, nu ser jag plötsligt fram emot det med. Jaja, ny dag och många möten idag på jobbet. Och yoga ikväll, härligt. Jag kan göra både och – bestämt möte med en kompis som också tar med sin son, så tränar vi medan de leker i lekrummet. Win-win. Glad, lycklig och ganska fri. Jo, ganska fri. Gud, hjälp mig idag med mina tankar, visa mig hur du vill att jag skall vara. Visa mig hur jag bäst kan vara till nytta för dig och för mina medmänniskor. Amen- Tack.

Var morgon ny 26 september

Varför är livet så tragiskt, så likt en smal gångstig över en avgrund? Jag ser ner, jag blir yr, jag undrar hur jag någonsin ska lyckas gå tvärs över.

När vi ser fram mot alla de timmar som ligger framför oss, ska vi vara tacksamma över att vi bara behöver bekymra oss om de timmar som ryms i en dag. Inte mer. Det som kanske sker i morgon, de beslut vi kanske måste fatta nästa vecka, den stora förändring som kanske inträffar i vår tillvaro nästa år, allt det kommer vi att klara av utan svårigheter, när tiden är mogen.
Vi kan vara glada över att vi har ett program att leva efter! Alla våra bekymmer för framtiden är över, om vi själva vill. Vi behöver bara ta ett steg i taget. En dag i taget. Och vi står alltid under Guds beskydd. Om vi beslutar oss för att överlämna vårt liv och vår vilja i Guds hand, befrias vi omedelbart från all oro i livet.
Livet ställer oss inför tragedier, och vi tar lärdom av dem. De behöver inte innebära att vi tvingas ta en omväg. Tvärtom stärker de oss och påskyndar vår personliga utveckling. Och vi kommer aldrig mer att ställas inför någonting som är för svårt för oss att klara ut med hjälp av en högre makt.

Jag ska förlita mig på de regler jag har fått lära mig i dag. Jag ska bekymra mig för den här dagen, och inte för någonting mer.

Bereder mig för dagen

När jag tänker på hur det var, den allra sista tiden i det aktiva, kan jag ända in i benmärgen, i varenda cell och definitivt i mitt huvud och hjärta – känna smärtan, ångesten och lidandet. I det perspektivet så blir ingenting ohanterligt idag. Jag ältar inte det gamla – men ställer det i perspektiv till idag. DÅ blir jag redo att möta dagen och utgår från en grund – en grund där jag är beredd att lägga hela mitt liv och min vilja i händerna på min högre makt. En grund som gör mig beredd att göra vad som helst för att besegra min sjukdom och stanna kvar i det liv jag idag har. En grund som gör mig villig att göra det jag ska, fast jag inte ”vill”. En grund som inte utgår från mig men däremot ger mig allt jag behöver. En grund där kärlek och tillit råder. Tack gode Gud, att du visade mig vägen till AA och en väg att vandra som gav mig tillfrisknande.

Inventering rules!

Skriver nytt 4:e steg igen…För att det är så intressant. För att jag blev visad att jag skulle göra det. ”Inbillar” mig att jag inte har så mycket harm, bitterhet och rädslor. Men min egen erfarenhet visar mig bara att det är min sjukdom som gör mig oärlig mot mig själv. MEN satt och lyssnade på ”Fellowship of the spirit” igår, 4:e steget med Mark H och Dave F – herregud, grymt alltså. Gav så oändligt mycket. Massor med igenkännande och skratt. 🙂 Ska lyssna klart ikväll och bara skriva klart. Mitt 4:e steg ligger vidöppet och tydligt, ner på papper. Har tillit till att jag får se exakt det som jag är redo för! Inventering rules!!!

Var morgon ny. 25 september.

…man tycker inte alltid om det som är bra för en här i världen.

De flesta av oss kan säkert minnas hur vi brottades med någon viss förändring. Vi var fullständigt övertygade om att vi inte skulle överleva. Vi kanske hade förlorat vår älskade, tvingas flytta från vårt hem eller blivit uppsagda på arbetet. I efterhand kan vi upptäcka att alla förändringar har haft något gott med sig för vår utveckling som människor. Vi har tvingats att förändras för att kunna nå så långt som vi har gjort på vår bättringsväg. Och vi ska fortsätta att förändras.

Det program vi följer, och vår tro på det, gör det lättare att bära följderna av förändringarna. Vår högre makt vill bara ge oss det som är bäst för oss, det kan vi vara säkra på. Men det bästa kanske inte alltid passar oss vid första påseendet. Tålamod, förtröstan och bön är en oslagbar kombination när det gäller att acceptera en förändring. Vi märker när den kommer. Då börjar vår nuvarande situation att kännas för trång.

Förändringar betyder utveckling. Dem ska vi inte frukta utan glädjas över. De betyder att jag är redo att gå vidare, att jag har bestått provet.

Ärligt skrivande.

Att få möjlighet att få skriva ner det som finns inuti, så rensar jag upp en massa. Jag tvingas in i ärlighet, mot mig själv och andra. Tyngden av att dela med sig av sina innersta tankar, är mäktig. Jag kan stå upprätt, stå för den jag är och jag känner mig befriad. Alla former av masker försvinner, jag är den jag är. Och vågar vara. Känner mig ”klarare” än någonsin i vem jag är.

Var morgon ny. 24 september.

Människor får inte bli imponerade av det som har byggts upp runt omkring dem, de måste vörda den människa de bär inom sig, som strävar efter att få komma till uttryck.

Vi ska inte låta oss förkvävas längre. Vi ska våga drömma och våga förverkliga våra drömmar. Vi ska våga ta risker, våga tro på att man inte kan göra några framsteg utan att risker något. Till all lycka har vi De tolv stegen och varandra, det mildrar fallet om vi inte skulle lyckas. Men viktigast av allt – vi får inspiration av varandra när det gäller att finna uttryck för vår personlighet.
Många av oss har alltför länge passivt sett på hur andra lyckats. Vi behöver inte längre vara enbart åskådare, men vi är så vana vid att inte göra någonting, inte fatta några beslut, inte ta ansvar, att vi ibland lockas att vara passiva. Men vi måste komma ihåg att det enda som gör det möjligt för oss att bidra med något värdefullt, som bara vi kan ge, är att vi fattar beslut som vi kan stå för.
Vi vaknar inte varje dag med den styrka som krävs för att vi ska göra en insats. Men den styrka står till buds, om vi bara ber om den. Ensamma får vi kämpa hårt, men närhelst vi ber om vägledning och styrka, så får vi det.

Jag har så mycket att ge mina medmänniskor. Och jag behöver deras föredöme. Var gång jag ger prov på min styrka skänker jag en annan människa styrka. Jag ska ge.

Så oändligt tacksam att stegarbetet, börjat med 4:e steget igen, ger mig vad jag ska ha och behöver.

Men herregud, vad ont en del saker gör. Men jag är såå glad att jag sitter och gråter – för det ÄR framsteg, så tacksam att mitt hjärta är lite öppnare, så tacksam att jag tar mig igenom de sorger och förluster jag antagligen bara ska igenom. Jag behöver också städa ur känslor av harm och bitterhet, nytt men även nya insikter om tidigare händelser. Harm, som är så förödande för mig som alkoholist.

Ler lite, för det här fungerar, om jag bara vågar och om jag bara anstränger mig. Det här är inget jag klarar själv, utan genom stegarbetet så får jag tillgång till min högre makt, Gud, som ger mig kraften att leva nykter på ett sätt och som utgår från en helt annan grund än tidigare i mitt liv. En grund som gör att jag känner mer kärlek och har förmåga att ge mer kärlek och se på mig själv på ett lite ärligare sätt. Jag blir/är lyckligare, friare och gladare ♥ – inte ord som jag skulle använt för att beskriva mig tidigare i livet…

Vi behöver varandra allihopa. Ensam är ingenting, tillsammans klarar vi ♥

Vår bok är endast avsedd att väcka förslag…

Vår bok är endast avsedd att väcka förslag…

Stora Boken s.176-177, En vision för dig

Vår bok är endast avsedd att väcka förslag. Vi inser att vi inte vet allt. Gud kommer hela tiden att uppenbara mer för dig och för oss. Fråga honom under din morgonmeditation vad du kan göra denna dag för den människa som fortfarande är sjuk. Svaren kommer, om du bara har sett om ditt eget hus. Men självklart kan du inte föra vidare något du inte har. Se till att ditt förhållande med Gud är gott och stora ting kommer att ske med dig och med oräkneliga andra. Detta är för oss den stora sanningen,

Överlämna dig själv till Gud så som du uppfattar honom, Erkänn dina fel för honom och för dina medmänniskor. Röj undan vrakgodset från ditt förflutna. Ge frikostigt av det du finner och anslut dig till oss. Vi är med dig i andens gemenskap och du kommer säkert att träffa några av oss när du vandrar det lyckliga ödets väg.

Tills dess – må Gud välsigna dig och bevara dig!