Acceptera mig

Arbetar med att acceptera mig som jag är, med en överaktiv hjärna som ibland fullkomligt sprutar ur sig tankar och handlingar. Vad gör jag mest nytta? Inte är det i soffan, där vi ska sitta och ta det lugnt, meditera, se på tv (vilket jag inte gör längre om det inte är för att vara med barnen). Jag gör mycket. Jag är mycket. Jag delar med mig. Jag älskar. Jag är. Dock har jag inget svårt att ta det lugnt, långt ifrån – den goaste lördagskvällen delar jag gärna med någon lika andligt sökande med tända ljus och lyssnar på någon klok talare, Mark H kanske? Jag accepterar. Men tydligen retar det många. Ligger hos dom, anser jag. Jobbigt när någon mår bra, lyckas och har fina relationer – tvingar ju dem att se sig själva och de bli rädda. Jag delar gärna med mig om hur jag gör när jag är rädd, för det är jag, varje dag. Men jag försöker att inte agera i rädsla idag…kärlek och tolerans.

Var morgon ny 22 september

Vrede segrar hos den obeslutsamme.

Vi måste erkänna våra känslor. Inte bara notera att de finns, utan acceptera dem som viktiga sidor av vår personlighet. De har stort inflytande på hurudana människor vi har förmågan att bli.
Om vi uppmärksammar och accepterar våra känslor, vare sig det är fruktan, vrede eller avundsjuka, tar vi udden av dem. Då kan vi hindra dem från att växa och bli ännu större. Precis som ett barn skriker och bär sig allt värre åt ända tills vi uppmärksammar det, så växer våra känslor och blir allt intensivare ju längre vi förnekar dem.
Vi ska faktiskt vara tacksamma för alla våra känslor. De berikar våra upplevelser. De fungerar som vägvisare på livets stig. Hur ”det känns” i varje enskilt ögonblick är en måttstock på vår trygghet, på hur nära vi står vår högre makt, på hur angelägna vi är om att följa programmet. Vi har stor nytta av våra känslor när vi har lärt oss att acceptera dem. Om vi å andra sidan ignorerar eller förnekar dem, kan de förlama oss och till och med besegra oss.

Mina känslor är alltid med mig. De styr mitt beteende. De speglar mina attityder. De ger mig en vink om min närhet till Gud.